2016-07-10 21:58

2016-07-11 08:37

Skön countrystämning trots skyfall och väta

MUSIK: Countryfestivalen vid Lunnedet

Jag måste först börja med att hylla Peter och Linda Dahl lite extra. Med små resurser och ett stort hjärta för musik i allmänhet och countrytoner i synnerhet lägger de ner hela sin själ i projektet countryfestival i Lunedet. Det är stort, jättestort.

Som musikrecensent har jag genom åren tjatat om den enorma bredd på musik och kultur det finns i vår tidnings upptagningsområde. Det är enbart tack vare personer som Linda och Peter som vi får möjligheten att njuta och umgås tillsammans med goda vänner till bra musik. Jag hoppas av hela mitt hjärta att regnet inte ställde till det alltför mycket ekonomiskt och att vi får uppleva mer country i Lunedet även nästa år.

Det är alltid lite otacksamt att starta upp en festivalspelning. Tidigt i programmet har inte publiken kommit riktigt i stämning, men gänget Trailerpark Idlers tog sig an den utmaningen med bravur och levererade skön country med rockabillyslap i basen och sånger om tåg, olycklig kärlek, sprit och krogslagsmål. Stillsamt och traditionellt.

Kvällens lite udda fågel var kanske ändå Sun Trio. Dessa tre grabbar från Umeåtrakten vann country-SM 2015 i klassen rockabilly och även publikens pris för sitt framträdande. Det kan jag på något sätt förstå. Namnet har de tagit från skivbolaget Sun Records som en gång fanns i Memphis Tennessee och där bland annat Elvis, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash med flera lirade in sina första plattor. Därifrån hittar de sin repertoar och det blev några sköna Cashlåtar, men också Dave Dudely, Billy Walker och en massa skön Honky Tonk i ursprungligt rockabillytempo. Kvällens coolaste gitarrist fanns även här, tyvärr lyckades jag inte få hans namn. Kolla in Sun Trio om du får chansen vid något tillfälle.

Störst publiktryck blev det ändå när hemmasonen Don Redmond lirade. Han hade många av sina fans på plats och skapade grym stämning. Och då måste jag även hylla en stor anledning till denna stämning, nämligen kvällens husband som kompande några av artisterna. Borlängegänget Western Satellits satte sin prägel på hur country ska låta och fick också mycket beröm av den amerikanske Max T Barnes som Sveriges bästa band.

Max T Barnes från USA var kvällens mest långväga gäst. En skön snubbe som verkade trivas och som höll lite låda med publiken i någon form av svensk språkkurs som kanske inte var så lyckad. Mer lyckad var hans musik och återigen måste bandet Western Satellits nämnas. De kan inte ha repat särskilt mycket tillsammans, men det satt ändå som en smäck när Max T slängde ur sig att den här låten går i E och så var det fullt ös. Lite imponerande.

I övrigt var det, trots skyfallet mitt i programmet, god stämning. Cowboyhattar, broderade skjortor, fransade skinnjackor och ormskinnsboots stod som spön i backen och kring midsommarstången som stod kvar dansade en äkta Cheyenne-krigare från Svanskog i Värmland vid namn Johanni Larsson.

På Facebook har Linda Dahl redan flaggat för att det, på grund av regnet, kanske inte går riktigt ihop i år och en vädjan om att köpa de sista reklamprylarna. Gör det för en gång är ingen gång, två gånger en upprepning, tre gånger en tradition. Låt oss hoppas att countryfestivalen vid Lunnedet blir till en tradition. Trots vätan är jag säker på att många kommer åter även nästa år, och nästa, och nästa.....

 

Som musikrecensent har jag genom åren tjatat om den enorma bredd på musik och kultur det finns i vår tidnings upptagningsområde. Det är enbart tack vare personer som Linda och Peter som vi får möjligheten att njuta och umgås tillsammans med goda vänner till bra musik. Jag hoppas av hela mitt hjärta att regnet inte ställde till det alltför mycket ekonomiskt och att vi får uppleva mer country i Lunedet även nästa år.

Det är alltid lite otacksamt att starta upp en festivalspelning. Tidigt i programmet har inte publiken kommit riktigt i stämning, men gänget Trailerpark Idlers tog sig an den utmaningen med bravur och levererade skön country med rockabillyslap i basen och sånger om tåg, olycklig kärlek, sprit och krogslagsmål. Stillsamt och traditionellt.

Kvällens lite udda fågel var kanske ändå Sun Trio. Dessa tre grabbar från Umeåtrakten vann country-SM 2015 i klassen rockabilly och även publikens pris för sitt framträdande. Det kan jag på något sätt förstå. Namnet har de tagit från skivbolaget Sun Records som en gång fanns i Memphis Tennessee och där bland annat Elvis, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash med flera lirade in sina första plattor. Därifrån hittar de sin repertoar och det blev några sköna Cashlåtar, men också Dave Dudely, Billy Walker och en massa skön Honky Tonk i ursprungligt rockabillytempo. Kvällens coolaste gitarrist fanns även här, tyvärr lyckades jag inte få hans namn. Kolla in Sun Trio om du får chansen vid något tillfälle.

Störst publiktryck blev det ändå när hemmasonen Don Redmond lirade. Han hade många av sina fans på plats och skapade grym stämning. Och då måste jag även hylla en stor anledning till denna stämning, nämligen kvällens husband som kompande några av artisterna. Borlängegänget Western Satellits satte sin prägel på hur country ska låta och fick också mycket beröm av den amerikanske Max T Barnes som Sveriges bästa band.

Max T Barnes från USA var kvällens mest långväga gäst. En skön snubbe som verkade trivas och som höll lite låda med publiken i någon form av svensk språkkurs som kanske inte var så lyckad. Mer lyckad var hans musik och återigen måste bandet Western Satellits nämnas. De kan inte ha repat särskilt mycket tillsammans, men det satt ändå som en smäck när Max T slängde ur sig att den här låten går i E och så var det fullt ös. Lite imponerande.

I övrigt var det, trots skyfallet mitt i programmet, god stämning. Cowboyhattar, broderade skjortor, fransade skinnjackor och ormskinnsboots stod som spön i backen och kring midsommarstången som stod kvar dansade en äkta Cheyenne-krigare från Svanskog i Värmland vid namn Johanni Larsson.

På Facebook har Linda Dahl redan flaggat för att det, på grund av regnet, kanske inte går riktigt ihop i år och en vädjan om att köpa de sista reklamprylarna. Gör det för en gång är ingen gång, två gånger en upprepning, tre gånger en tradition. Låt oss hoppas att countryfestivalen vid Lunnedet blir till en tradition. Trots vätan är jag säker på att många kommer åter även nästa år, och nästa, och nästa.....

 

  • Björn Reimers

Countryfestival i Lunnedet

Medverkande artister:

Trailerpark Idlers

Sun Trio

Cina Samuelson

Ottar Big Hand Johansen

Don Redmond

Max T Barnes

Rebekka Thornbech

Hometown Marie

Husband: Western Satellits

Källa: