2016-07-02 06:00

2016-07-02 06:00

Han kom tillbaka till hotellet efter 80 år

KARLSKOGA: Argentinaren Roberto Antonio Corti bodde på Bofors hotell som barn

För en tid sedan kom ett mejl till Bofors hotell, ett mejl som fick hotelldirektör Göran Beck att bli eld och lågor. Avsändaren var nämligen en gäst som bodde på hotellet i över ett år i början av 1930-talet och som nu ville komma tillbaka.

Mejlet kom från Roberto Antonio Corti, som åren 1935 till 1936 tillbringade över ett år på Bofors hotell. I dag är han en gammal man, men då var åren inte särskilt tunga att bära. Han var nämligen bara tre år gammal - yngst i syskonskaran - när hans pappa tog med sig frun och de fyra barnen från Argentina och bosatte sig på hotellet.

Pappan hette José Corti och var officer i den argentinska armén. Han ledde en delegation som skulle testa och övervaka tillverkningen av de kanoner som den argentinska armén hade beställt av Bofors.

Ett ödmjukt önskemål

Det var ingen liten order det handlade om. Över 300 stycken 75-millimeterskanoner med långt eldrör samt ammunition till dessa. Därför tog det också tid att övervaka och testa produktionen. I över ett år stannade familjen som sagt i Karlskoga.

Roberto har själv bara ett fåtal minnen från Karlskoga eftersom han var så pass ung vid sin vistelse här, men han har alltid hört sina föräldrar och äldre syskon tala varmt om den tiden. Han ville besöka staden och hotellet som hans familj pratat så mycket om under alla år och nu när han är pensionär kände han att han äntligen hade tid att genomföra resan tillsammans med sin fru sedan 51 år, Susanna Dumon.

Därför skickade han mejlet till Bofors hotell, där han förklarade varför han ville komma på besök. Han hade också ett ödmjukt önskemål: att om möjligt få bo i ett av de två rum som han och hans familj bodde i under det dryga år de tillbringade i Karlskoga.

Den 28 juli anländer den nu 83-årige Roberto och hans fru till Bofors hotell. De inkvarteras i rum 218 - ett av de rum som familjen bodde i när Roberto var barn - och får sedan ett långt samtal med den historieintresserade hotelldirektören Göran Beck och Annika Eriksson som agerar tolk.

Gammal sliten bok

Roberto uppskattar att få återse hotellet på sin ålders höst.

– Jag är rörd. Efter att ha hört mina föräldrar prata så mycket om hotellet känns det nästan som om de är här också, säger han.

Roberto har med sig en rejäl bunt foton som både Göran Beck och Annika Eriksson med stor entusiasm och nyfikenhet tittar igenom och försöker fastställa var de kan vara tagna.

Efter en stund går Göran Beck iväg och kommer snart tillbaka med en gammal sliten bok. Det är gästboken som låg på hotellet när familjen Corti kom dit i augusti 1935. Göran Beck får leta ett tag innan han hittar datumet då den argentinska delegationen anlände. Och där, mitt bland alla namn, upptäcker Roberto sin fars namnteckning.

Märkbart tagen fingrar han en stund på boken och ser på namnteckningen.

– Det här är en väldigt känslosam upplevelse för mig.

Ett fåtal minnen

För familjen Corti var året i Karlskoga en stor upplevelse.

– Min familj delade in livet i två kapitel: före och efter Karlskoga. Mamma pratade alltid om livet här, säger Roberto.

Roberto själv har bara ett fåtal minnen eftersom han var så liten under tiden på hotellet. Ett av dem är hur hans bror brukade köra en kälke nerför en vintrig väg, med honom som passagerare.

Åkte under bommarna

Vid slutet av vägen gick ett järnvägsspår över vägbanan. En gång gick bommarna ner när de kom åkande. Brodern sa åt Antonio att ducka och de åkte under bommarna. Precis när de passerat kom tåget.

– Min bror sa efteråt att jag aldrig fick berätta för något om det, men nu har jag gjort det, säger Roberto med ett skratt.

Trots att familjen tillbringade över ett år i Sverige var det inte många svenska ord som fastnade i deras vokabulär.

– Det enda ord jag kan är den där lilla stolen med medar. Den heter ”spark”, säger Roberto.

Långlivade kanoner

De kanoner som köptes in åt argentinska armén visade sig vara långlivade.

– När jag gjorde lumpen som artillerist använde jag en av de kanoner som min pappa köpt in från Bofors. En del av dem används fortfarande av den argentinska armén, säger Roberto som gick i sin pappas fotspår och har en lång och framgångsrik karriär inom både armén och vapenindustrin bakom sig.

Roberto har gjort en skrift om sin familjs historia, där bland annat tiden i Karlskoga finns nedtecknad tillsammans med fotografier.

– Jag skulle gärna ha velat lära känna min farfar och fråga en massa saker. Men man inser inte att man vill ställa frågorna förrän man blir gammal, och då är det för sent. Därför har jag gjort den här skriften, för att mina barn ska få svar på sina frågor när de blir äldre.

Roberto hade med sig en kopia av den del av skriften som handlar om Bofors hotell, något som Göran Beck uppskattar väldigt mycket. Göran Beck berättar att han försöker samla på sig historier om hotellet, men att han inte haft något från 30-talet tidigare.

– Det är fantastiskt att få historia till hotellet. Allt som har hänt i lokalerna ger själ åt det. Att få höra det från en som har bott här gör det genuint och äkta. Det är helt fantastiskt!

Mejlet kom från Roberto Antonio Corti, som åren 1935 till 1936 tillbringade över ett år på Bofors hotell. I dag är han en gammal man, men då var åren inte särskilt tunga att bära. Han var nämligen bara tre år gammal - yngst i syskonskaran - när hans pappa tog med sig frun och de fyra barnen från Argentina och bosatte sig på hotellet.

Pappan hette José Corti och var officer i den argentinska armén. Han ledde en delegation som skulle testa och övervaka tillverkningen av de kanoner som den argentinska armén hade beställt av Bofors.

Ett ödmjukt önskemål

Det var ingen liten order det handlade om. Över 300 stycken 75-millimeterskanoner med långt eldrör samt ammunition till dessa. Därför tog det också tid att övervaka och testa produktionen. I över ett år stannade familjen som sagt i Karlskoga.

Roberto har själv bara ett fåtal minnen från Karlskoga eftersom han var så pass ung vid sin vistelse här, men han har alltid hört sina föräldrar och äldre syskon tala varmt om den tiden. Han ville besöka staden och hotellet som hans familj pratat så mycket om under alla år och nu när han är pensionär kände han att han äntligen hade tid att genomföra resan tillsammans med sin fru sedan 51 år, Susanna Dumon.

Därför skickade han mejlet till Bofors hotell, där han förklarade varför han ville komma på besök. Han hade också ett ödmjukt önskemål: att om möjligt få bo i ett av de två rum som han och hans familj bodde i under det dryga år de tillbringade i Karlskoga.

Den 28 juli anländer den nu 83-årige Roberto och hans fru till Bofors hotell. De inkvarteras i rum 218 - ett av de rum som familjen bodde i när Roberto var barn - och får sedan ett långt samtal med den historieintresserade hotelldirektören Göran Beck och Annika Eriksson som agerar tolk.

Gammal sliten bok

Roberto uppskattar att få återse hotellet på sin ålders höst.

– Jag är rörd. Efter att ha hört mina föräldrar prata så mycket om hotellet känns det nästan som om de är här också, säger han.

Roberto har med sig en rejäl bunt foton som både Göran Beck och Annika Eriksson med stor entusiasm och nyfikenhet tittar igenom och försöker fastställa var de kan vara tagna.

Efter en stund går Göran Beck iväg och kommer snart tillbaka med en gammal sliten bok. Det är gästboken som låg på hotellet när familjen Corti kom dit i augusti 1935. Göran Beck får leta ett tag innan han hittar datumet då den argentinska delegationen anlände. Och där, mitt bland alla namn, upptäcker Roberto sin fars namnteckning.

Märkbart tagen fingrar han en stund på boken och ser på namnteckningen.

– Det här är en väldigt känslosam upplevelse för mig.

Ett fåtal minnen

För familjen Corti var året i Karlskoga en stor upplevelse.

– Min familj delade in livet i två kapitel: före och efter Karlskoga. Mamma pratade alltid om livet här, säger Roberto.

Roberto själv har bara ett fåtal minnen eftersom han var så liten under tiden på hotellet. Ett av dem är hur hans bror brukade köra en kälke nerför en vintrig väg, med honom som passagerare.

Åkte under bommarna

Vid slutet av vägen gick ett järnvägsspår över vägbanan. En gång gick bommarna ner när de kom åkande. Brodern sa åt Antonio att ducka och de åkte under bommarna. Precis när de passerat kom tåget.

– Min bror sa efteråt att jag aldrig fick berätta för något om det, men nu har jag gjort det, säger Roberto med ett skratt.

Trots att familjen tillbringade över ett år i Sverige var det inte många svenska ord som fastnade i deras vokabulär.

– Det enda ord jag kan är den där lilla stolen med medar. Den heter ”spark”, säger Roberto.

Långlivade kanoner

De kanoner som köptes in åt argentinska armén visade sig vara långlivade.

– När jag gjorde lumpen som artillerist använde jag en av de kanoner som min pappa köpt in från Bofors. En del av dem används fortfarande av den argentinska armén, säger Roberto som gick i sin pappas fotspår och har en lång och framgångsrik karriär inom både armén och vapenindustrin bakom sig.

Roberto har gjort en skrift om sin familjs historia, där bland annat tiden i Karlskoga finns nedtecknad tillsammans med fotografier.

– Jag skulle gärna ha velat lära känna min farfar och fråga en massa saker. Men man inser inte att man vill ställa frågorna förrän man blir gammal, och då är det för sent. Därför har jag gjort den här skriften, för att mina barn ska få svar på sina frågor när de blir äldre.

Roberto hade med sig en kopia av den del av skriften som handlar om Bofors hotell, något som Göran Beck uppskattar väldigt mycket. Göran Beck berättar att han försöker samla på sig historier om hotellet, men att han inte haft något från 30-talet tidigare.

– Det är fantastiskt att få historia till hotellet. Allt som har hänt i lokalerna ger själ åt det. Att få höra det från en som har bott här gör det genuint och äkta. Det är helt fantastiskt!