2016-06-26 10:59

2016-06-26 21:22

"Alla borde vara donatorer"

KARLSKOGA: För tio år sedan räddade Pernilla Muhli livet på Sigrid Kowalczek genom att donera stamceller

När Pernilla Muhli fick frågan om hon ville donera stamceller till en för henne helt okänd människa tvekade hon inte en sekund.
I Limburg i Tyskland hade Sigrid Kowalczek gett upp, hon var döende i cancer. Tack vare Pernilla Muhli så är hon i dag helt frisk. I dag, tio år senare är hon i Karlskoga för att besöka sin ”tvillingsjäl”.

I soffan i Pernillas hus vid Möckelns strand sitter Pernilla Muhli och Sigrid Kowalczek, de tittar på varandra innan de faller in i varandras armar. För tio år sedan var Sigrid så nära döden. Hon hade nästan gett upp, när läkaren berättar att de hittat en donator i Sverige.

Lämna blod

– Jag började lämna blod i 20-årsåldern och sedan blodplasma, säger Pernilla Muhli.

I samband med det anmälde hon sig till Tobiasregistret som är Sveriges nationella register för friska givare av blodbildande stamceller. Det dröjde till 2006 då hon fick frågan om hon ville lämna stamceller.

En dag i ringde de från registret och frågade om hon ville lämna stamceller, de fanns en cancerpatient med samma blod-dna som Pernilla.

– Först blev jag nästan rädd, sedan bestämde jag mig för att donera. Jag åkte upp till Stockholm och allt var klart inom några timmar.

Hodgkins lymfom

I Tyskland tickade klockan för Sigrid Kowalczek. Hon hade två år tidigare fått bröstcancer. Det spred sig och hon fick Hodgkins lymfom, cancer i lymferna. Det är en svår cancersjukdom och nästan det enda sättet att bli botat är att få stamceller från någon annan person och den personen ska samma blod-dna.

– Först letade de i register i Tyskland, sedan i Europa och sist i hela världen. Jag var illa däran och jag trodde inte att jag skulle överleva. Då ringde min läkare och sa att de hittat en donator i Sverige.

Hon ger Pernilla en kram och de blir tårögda båda två.

– Jag hade varit död i dag om inte Pernilla funnits. Så är det.

Under åren har de hållit kontakten. Först per brev, sedan via Skype och till sist så åkte Pernilla ner till Tyskland.

– Vi reste ner till Limburg 2011, jag och min systerson. Det var spännande och skrämmande. Samtidigt var det skönt att få träffa den jag donerat till. Det starkaste minner från tiden just efter donationen var ett brev jag fick från Sigrid.

Sigrid visste inte vem Pernilla var och hon visst inte vem hon donerat till.

– Registret ringde och berättade att jag fått ett brev. I brevet stod det på engelska, ”Tack för att du har gett mig en ny chans att leva”. Jag grät och grät, det kändes så bra. Det brevet har jag satt upp i en tavla.

Tio år

Nu har det gått tio år och nu träffas de igen hemma i Karlskoga

Sigrid och Pernilla har mycket att prata om. Det de båda kämpar för är att få fler att registrera sig som donatorer till stamceller.

– Det är så enkelt. Först blir man blodgivare och där finns informations för att bli donator. Vi har Tobiasregistret i Sverige. Om så många som möjligt registrerar sig så är det fler som blir räddade.

– Pernilla blev min räddning, säger Sigrid Kowalczek och ger Pernilla Muhli en kram.

I soffan i Pernillas hus vid Möckelns strand sitter Pernilla Muhli och Sigrid Kowalczek, de tittar på varandra innan de faller in i varandras armar. För tio år sedan var Sigrid så nära döden. Hon hade nästan gett upp, när läkaren berättar att de hittat en donator i Sverige.

Lämna blod

– Jag började lämna blod i 20-årsåldern och sedan blodplasma, säger Pernilla Muhli.

I samband med det anmälde hon sig till Tobiasregistret som är Sveriges nationella register för friska givare av blodbildande stamceller. Det dröjde till 2006 då hon fick frågan om hon ville lämna stamceller.

En dag i ringde de från registret och frågade om hon ville lämna stamceller, de fanns en cancerpatient med samma blod-dna som Pernilla.

– Först blev jag nästan rädd, sedan bestämde jag mig för att donera. Jag åkte upp till Stockholm och allt var klart inom några timmar.

Hodgkins lymfom

I Tyskland tickade klockan för Sigrid Kowalczek. Hon hade två år tidigare fått bröstcancer. Det spred sig och hon fick Hodgkins lymfom, cancer i lymferna. Det är en svår cancersjukdom och nästan det enda sättet att bli botat är att få stamceller från någon annan person och den personen ska samma blod-dna.

– Först letade de i register i Tyskland, sedan i Europa och sist i hela världen. Jag var illa däran och jag trodde inte att jag skulle överleva. Då ringde min läkare och sa att de hittat en donator i Sverige.

Hon ger Pernilla en kram och de blir tårögda båda två.

– Jag hade varit död i dag om inte Pernilla funnits. Så är det.

Under åren har de hållit kontakten. Först per brev, sedan via Skype och till sist så åkte Pernilla ner till Tyskland.

– Vi reste ner till Limburg 2011, jag och min systerson. Det var spännande och skrämmande. Samtidigt var det skönt att få träffa den jag donerat till. Det starkaste minner från tiden just efter donationen var ett brev jag fick från Sigrid.

Sigrid visste inte vem Pernilla var och hon visst inte vem hon donerat till.

– Registret ringde och berättade att jag fått ett brev. I brevet stod det på engelska, ”Tack för att du har gett mig en ny chans att leva”. Jag grät och grät, det kändes så bra. Det brevet har jag satt upp i en tavla.

Tio år

Nu har det gått tio år och nu träffas de igen hemma i Karlskoga

Sigrid och Pernilla har mycket att prata om. Det de båda kämpar för är att få fler att registrera sig som donatorer till stamceller.

– Det är så enkelt. Först blir man blodgivare och där finns informations för att bli donator. Vi har Tobiasregistret i Sverige. Om så många som möjligt registrerar sig så är det fler som blir räddade.

– Pernilla blev min räddning, säger Sigrid Kowalczek och ger Pernilla Muhli en kram.

  • Anders Persson

Bli donator

Man kan anmäla sig som organ- och vävnadsdonator via Socialstyrelsen och som stamcellsdonator på Tobiasregistret.