2016-06-13 06:00

2016-06-13 07:21

"Ett kall att bli präst"

DEGERFORS: Degerforssonen Nils Anshelm och hans fru Jenny prästvigs i Karlstad domkyrka

Söndagen den 12 juni får Karlstads stift tre nya präster. Biskop Esbjörn Hagberg viger då två prästkandidater för tjänst i Svenska kyrkan och Karlstads stift, det Degerforssonen Nils Anshelm och hans fru Jenny.

I söndags fick Karlstads stift tre nya präster.

Biskop Esbjörn Hagberg vigde då två prästkandidater för tjänst i Svenska kyrkan och Karlstads stift, det var Degerforssonen Nils Anselm och hans fru Jenny.

Vid vigningen medverkade biskop John Wraw från Chelmsfords stift i England.

– Det var egentligen en vanlig mässa där det ingick att vi avgedde våra prästlöften. Det är ett moment i mässan som handlar om prästen och prästlöftena, berättar Nils Anshelm.

En och en halv timme

Själva vigningen tog cirka en och en halv timme och utöver Nils och Jenny var ytterligare två som blev präster som vigdes.

Prästlöftena handlar, i korthet, om att i guds namn åta sig uppdraget att vara präst och utöva det så, att stå fast i kyrkans tro och rätt förvalta sakramenten, dopet och nattvarden, att följa kyrkans ordning och förverkliga sin kallelse, att leva så bland människor samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen.

Från England

– Karlstad stift har ett vänstift i England och Chelmsfords stift. Deras biskop, John Wraw, var med och läste en text. Stiftet brukar bjuda in honom när det är prästvigning.

Vägen fram till en prästvigning är lång.

– Det tar cirka 5,5 år att läsa från det att man börjar på universitetet tills det att man är klar. Det är ungefär 4,5 år på universitet och sedan ytterligare ett år på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är ett slutår då man så kallat leker präst.

Träna att vara präst

Under det sista året får eleverna träna på att vara präst och genomföra olika scenarier.

– Vi genomförde till exempel ett dop med en docka. Det ska vara så verklighetsbaserat som möjligt. Sedan har man en examination med spelade vigslar, begravningar, dop och högmässa. Vi följer handboken och man kan bli kuggad, men då får man göra om den vid ett senare tillfälle.

Glädje och sorg

En präst ska finnas där i både glädje och sorg.

– Det är en lång väg och stort ansvar att bli en präst. Att bli en präst är ett kall, både en yttre och inre kallelse.

De fyra nya prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan.

Pastorsadjunkter

– Vi är nu pastorsadjunkter det första året och då har vi en handledare i församlingen som vi kan bolla frågor med, fast vi är riktiga präster. För att sedan söka sig vidare till en tjänst så måste man ha varit adjunkt i ett år. Men tanken är att vi blir kvar här.

Nils och Jenny Anshelm kommer att tjänstgöra i Nordmarkens pastorat och då i Årjäng.

– Vi önskade oss åt det här hållet. Jag var här på praktik förra året och trivdes väldigt bra och så behöver de präster. Sedan är det kul att se något nytt som man inte gjort förut.

Lagom församling

– Min fru är från Åmål så det är inte så långt härifrån. Det är en bra och lagom stor församling.

Kommunen är liten, har cirka 10 000 invånare men pastoratet är stort.

Inom Nordmarkens pastorat finns åtta församlingar och nio kyrkor med tillhörande kyrkogård.

– Vi har tänkt oss att vara kvar här, vi trivs väldigt bra och sedan gränsar det till Norge så det är nära till utlandet, säger Nils Anshelm.

I söndags fick Karlstads stift tre nya präster.

Biskop Esbjörn Hagberg vigde då två prästkandidater för tjänst i Svenska kyrkan och Karlstads stift, det var Degerforssonen Nils Anselm och hans fru Jenny.

Vid vigningen medverkade biskop John Wraw från Chelmsfords stift i England.

– Det var egentligen en vanlig mässa där det ingick att vi avgedde våra prästlöften. Det är ett moment i mässan som handlar om prästen och prästlöftena, berättar Nils Anshelm.

En och en halv timme

Själva vigningen tog cirka en och en halv timme och utöver Nils och Jenny var ytterligare två som blev präster som vigdes.

Prästlöftena handlar, i korthet, om att i guds namn åta sig uppdraget att vara präst och utöva det så, att stå fast i kyrkans tro och rätt förvalta sakramenten, dopet och nattvarden, att följa kyrkans ordning och förverkliga sin kallelse, att leva så bland människor samt att följa kyrkans ordning och förverkliga kallelsen.

Från England

– Karlstad stift har ett vänstift i England och Chelmsfords stift. Deras biskop, John Wraw, var med och läste en text. Stiftet brukar bjuda in honom när det är prästvigning.

Vägen fram till en prästvigning är lång.

– Det tar cirka 5,5 år att läsa från det att man börjar på universitetet tills det att man är klar. Det är ungefär 4,5 år på universitet och sedan ytterligare ett år på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är ett slutår då man så kallat leker präst.

Träna att vara präst

Under det sista året får eleverna träna på att vara präst och genomföra olika scenarier.

– Vi genomförde till exempel ett dop med en docka. Det ska vara så verklighetsbaserat som möjligt. Sedan har man en examination med spelade vigslar, begravningar, dop och högmässa. Vi följer handboken och man kan bli kuggad, men då får man göra om den vid ett senare tillfälle.

Glädje och sorg

En präst ska finnas där i både glädje och sorg.

– Det är en lång väg och stort ansvar att bli en präst. Att bli en präst är ett kall, både en yttre och inre kallelse.

De fyra nya prästerna kommer att tjänstgöra som pastorsadjunkter i särskilda introduktionsförsamlingar under sitt första år som präster. Därefter är de behöriga att söka tjänst i Svenska kyrkan.

Pastorsadjunkter

– Vi är nu pastorsadjunkter det första året och då har vi en handledare i församlingen som vi kan bolla frågor med, fast vi är riktiga präster. För att sedan söka sig vidare till en tjänst så måste man ha varit adjunkt i ett år. Men tanken är att vi blir kvar här.

Nils och Jenny Anshelm kommer att tjänstgöra i Nordmarkens pastorat och då i Årjäng.

– Vi önskade oss åt det här hållet. Jag var här på praktik förra året och trivdes väldigt bra och så behöver de präster. Sedan är det kul att se något nytt som man inte gjort förut.

Lagom församling

– Min fru är från Åmål så det är inte så långt härifrån. Det är en bra och lagom stor församling.

Kommunen är liten, har cirka 10 000 invånare men pastoratet är stort.

Inom Nordmarkens pastorat finns åtta församlingar och nio kyrkor med tillhörande kyrkogård.

– Vi har tänkt oss att vara kvar här, vi trivs väldigt bra och sedan gränsar det till Norge så det är nära till utlandet, säger Nils Anshelm.

  • Anders Persson