2016-05-25 06:00

2016-05-25 06:00

Vi:et är större än jaget

IDA BROMAN, UTVECKLINGSLEDARE BARN OCH UNGA/VÄSTRA LÄNSDELEN

Ibland kan det komma över mig...herregud - jag har två barn som är helt beroende av mig som förälder och vad jag gör och inte gör. Jag ska uppfostra och stötta dem för att bli och utvecklas till goda, duktiga individer. Det är upp till mig att detta blir bra (och min man såklart!) Hjälp, hur ska vi fixa det?!

Jag är nog inte ensam om att tänka så ibland. Vi som är föräldrar får ju mycket information till oss om vad som är farligt, vad vi inte bör göra, eller vad vi absolut måste göra för våra barn. Ibland känner man sig som en rätt så bra förälder och vissa dagar kanske inte som världens bästa förälder...

Att vara förälder är ett stort ansvar som självklart inte ska förringas, men håll med om att det kan kännas övermäktigt ibland?! Men vet ni-vi är inte ensamma! Jag har tänkt på det mer och mer den senaste tiden att runt om oss så finns det faktiskt andra som är viktiga och som också spelar en jättestor roll i våra och våra barns liv. Vi behöver faktiskt inte kunna allt och göra allt själva alltid. En dag när jag hämtade en av mina (relativt nyinskolade söner) på förskolan så slog det mig att jag fick så mycket positiv återkoppling av förskolläraren kring hur hon sett MITT barn utvecklas och saker som de på förskolan upptäckt att han kan och sedan stöttat för att utveckla ännu mer. Saker som vi kanske inte ens reflekterat över, men som de faktiskt uppmärksammat. Och då kände jag att vi faktiskt är flera med samma mål - Vi:et är större än jag:et!

Tänker man på det så är det egentligen helt fantastiskt. Varje dag finns det folk i mina barns närhet som ser dem, stärker dem och får dem att växa och utvecklas till att bli trygga individer. Och faktum är ju att de faktiskt tillbringar MER tid med mina barn än vad jag själv gör på vardagarna. Så det är inte bara upp till oss föräldrar - vi har mycket god hjälp runt om oss! Vid ett annat tillfälle hade jag utvecklingssamtal med min äldsta son och även vid detta tillfälle upplevde jag känslan att ha stöd kring mina barn.

Faktum är att jag faktiskt växer som förälder av detta! Pedagogen jag då träffade avslutade samtalet med att säga tack för att vi får ha din son här- han är en underbar person som alltid är snäll och hjälpsam mot sina kamrater! Och jag nästan kände hur jag växte som mamma av detta! Och jag tog det som ett ganska gott tecken på att vi faktiskt lyckas ganska bra ändå... Så jag vill säga tack! Tack till alla ni pedagoger i förskolor och skolor runt omkring oss som varje dag gör skillnad i våra barns liv och får dem att utvecklas och växa. Och tack också för att ni får oss föräldrar att växa genom det stöd och den återkoppling ni ger oss, det är mycket värdefullt.

Vi:et är större än jaget, och barnens utveckling är vårt gemensamma mål!

Ibland kan det komma över mig...herregud - jag har två barn som är helt beroende av mig som förälder och vad jag gör och inte gör. Jag ska uppfostra och stötta dem för att bli och utvecklas till goda, duktiga individer. Det är upp till mig att detta blir bra (och min man såklart!) Hjälp, hur ska vi fixa det?!

Jag är nog inte ensam om att tänka så ibland. Vi som är föräldrar får ju mycket information till oss om vad som är farligt, vad vi inte bör göra, eller vad vi absolut måste göra för våra barn. Ibland känner man sig som en rätt så bra förälder och vissa dagar kanske inte som världens bästa förälder...

Att vara förälder är ett stort ansvar som självklart inte ska förringas, men håll med om att det kan kännas övermäktigt ibland?! Men vet ni-vi är inte ensamma! Jag har tänkt på det mer och mer den senaste tiden att runt om oss så finns det faktiskt andra som är viktiga och som också spelar en jättestor roll i våra och våra barns liv. Vi behöver faktiskt inte kunna allt och göra allt själva alltid. En dag när jag hämtade en av mina (relativt nyinskolade söner) på förskolan så slog det mig att jag fick så mycket positiv återkoppling av förskolläraren kring hur hon sett MITT barn utvecklas och saker som de på förskolan upptäckt att han kan och sedan stöttat för att utveckla ännu mer. Saker som vi kanske inte ens reflekterat över, men som de faktiskt uppmärksammat. Och då kände jag att vi faktiskt är flera med samma mål - Vi:et är större än jag:et!

Tänker man på det så är det egentligen helt fantastiskt. Varje dag finns det folk i mina barns närhet som ser dem, stärker dem och får dem att växa och utvecklas till att bli trygga individer. Och faktum är ju att de faktiskt tillbringar MER tid med mina barn än vad jag själv gör på vardagarna. Så det är inte bara upp till oss föräldrar - vi har mycket god hjälp runt om oss! Vid ett annat tillfälle hade jag utvecklingssamtal med min äldsta son och även vid detta tillfälle upplevde jag känslan att ha stöd kring mina barn.

Faktum är att jag faktiskt växer som förälder av detta! Pedagogen jag då träffade avslutade samtalet med att säga tack för att vi får ha din son här- han är en underbar person som alltid är snäll och hjälpsam mot sina kamrater! Och jag nästan kände hur jag växte som mamma av detta! Och jag tog det som ett ganska gott tecken på att vi faktiskt lyckas ganska bra ändå... Så jag vill säga tack! Tack till alla ni pedagoger i förskolor och skolor runt omkring oss som varje dag gör skillnad i våra barns liv och får dem att utvecklas och växa. Och tack också för att ni får oss föräldrar att växa genom det stöd och den återkoppling ni ger oss, det är mycket värdefullt.

Vi:et är större än jaget, och barnens utveckling är vårt gemensamma mål!