2016-05-24 16:39

2016-05-24 16:39

Ett abstrakt och jazzigt måleri

KONST: Solveig Norhult i Galleri Kråkan

Solveig Norhult har berättat att hon får energi av att möta människor och att dessa möten omvandlas till bilder. Nu har hon samlat ett 30-tal akvareller i Galleri Kråkan under samlingsnamnet Tankar och minnen i abstrakta bilder.

Solveig Norhult håller sig företrädesvis till akvareller och målar helst på morgonen i det naturliga ljus som finns. Hon undviker med andra ord lampljus.

– Jag målar vått i vått och då kan det vara spännande att se hur det blivit framåt eftermiddagen, säger hon.

Det kan hända att bilden har, som hon säger, en tyngd som faller eller är för mycket av någonting. Då tar hon fram saxen och gör collage av delar som passar ihop.

– Jag målar på Lessebopapper och slänger ingenting utan gör collage.

De äldsta bilderna i Galleri Kråkan är från 2007 och den uppmärksamme noterar att de är signerade SA och de initialerna står för Solveig Andrésen. Ett efternamn som kom från förre maken, han omkom i en trafikolycka i början av 1980-talet, och som hängde med till för två år sedan då hon gifte sig och tog makens efternamn.

– Det finns de som undrar om jag inte var med på Konst runt Möckeln men det var jag, säger hon och skrattar.

Den förre maken var jazzmusiker och Solveig Norhult tycker mycket om att lyssna på jazz, gärna tradjazz.

– Det får inte vara för avancerad jazz, inte för jammig. Jag tycker att Karlskoga har en aktiv jazzklubb som bjuder på en bra blandning. Acke är duktig, säger hon och tänker på ordförande Acke Svensson.

Solveig Norhult målar abstrakt, det har alltid varit abstrakt konstaterar hon. Jazzigt skulle man kunna säga, det finns en härlig rytm i flertalet bilder. På senare tid har hon medvetet satsat på att förnya färgerna på paletten.

– Jag började med orange och har fått in lite rött och svart. Annars är det gråblåa något av mitt signum. Kanske för att jag är lugn och sansad, funderar hon och avslöjar att hon även har en annan identitet och den kallar hon Ingeborg. Solveig är den lugna och sansade medan Ingeborg är skarpare.

– Det ska mycket till innan jag bli arg. Men då kan det bränna till, medger hon.

Hon berättar att hon vävde redan som barn och på 1970-talet ägnade hon sig åt flamskvävnad.

– Jag började måla ganska sent.

Solveig Norhult är pensionär sedan två år tillbaka. Hon är sjuksköterska i botten men vidareutbildade sig till beteendevetare och KBT-terapeut och de sista åtta åren arbetade hon på Arbetsförmedlingen med långtidssjukskrivna.

– Nu har jag fått mer tid för konsten och jag tycker jag blivit mer produktiv, säger hon och drar en lans för det konstnärskollektiv som driver Galleri Kråkan.

– Vi är modiga som vågar satsa på ett galleri. Vi får ju inget stöd av kommunen, de är inte ens här och tittar. Det tycker jag är dåligt för ett galleri gynnar trots allt kommunen.

Solveig Norhult håller sig företrädesvis till akvareller och målar helst på morgonen i det naturliga ljus som finns. Hon undviker med andra ord lampljus.

– Jag målar vått i vått och då kan det vara spännande att se hur det blivit framåt eftermiddagen, säger hon.

Det kan hända att bilden har, som hon säger, en tyngd som faller eller är för mycket av någonting. Då tar hon fram saxen och gör collage av delar som passar ihop.

– Jag målar på Lessebopapper och slänger ingenting utan gör collage.

De äldsta bilderna i Galleri Kråkan är från 2007 och den uppmärksamme noterar att de är signerade SA och de initialerna står för Solveig Andrésen. Ett efternamn som kom från förre maken, han omkom i en trafikolycka i början av 1980-talet, och som hängde med till för två år sedan då hon gifte sig och tog makens efternamn.

– Det finns de som undrar om jag inte var med på Konst runt Möckeln men det var jag, säger hon och skrattar.

Den förre maken var jazzmusiker och Solveig Norhult tycker mycket om att lyssna på jazz, gärna tradjazz.

– Det får inte vara för avancerad jazz, inte för jammig. Jag tycker att Karlskoga har en aktiv jazzklubb som bjuder på en bra blandning. Acke är duktig, säger hon och tänker på ordförande Acke Svensson.

Solveig Norhult målar abstrakt, det har alltid varit abstrakt konstaterar hon. Jazzigt skulle man kunna säga, det finns en härlig rytm i flertalet bilder. På senare tid har hon medvetet satsat på att förnya färgerna på paletten.

– Jag började med orange och har fått in lite rött och svart. Annars är det gråblåa något av mitt signum. Kanske för att jag är lugn och sansad, funderar hon och avslöjar att hon även har en annan identitet och den kallar hon Ingeborg. Solveig är den lugna och sansade medan Ingeborg är skarpare.

– Det ska mycket till innan jag bli arg. Men då kan det bränna till, medger hon.

Hon berättar att hon vävde redan som barn och på 1970-talet ägnade hon sig åt flamskvävnad.

– Jag började måla ganska sent.

Solveig Norhult är pensionär sedan två år tillbaka. Hon är sjuksköterska i botten men vidareutbildade sig till beteendevetare och KBT-terapeut och de sista åtta åren arbetade hon på Arbetsförmedlingen med långtidssjukskrivna.

– Nu har jag fått mer tid för konsten och jag tycker jag blivit mer produktiv, säger hon och drar en lans för det konstnärskollektiv som driver Galleri Kråkan.

– Vi är modiga som vågar satsa på ett galleri. Vi får ju inget stöd av kommunen, de är inte ens här och tittar. Det tycker jag är dåligt för ett galleri gynnar trots allt kommunen.