2016-05-07 06:00

2016-05-07 06:00

Ni måste faktiskt skaffa er ett arbete…

LÖRDAGSTANKAR: Catarina Forsberg

För ett tag sedan läste en debattartikel i Expressen. Det var Rose-Marie Stedt Johansson som driver ett företag i städbranschen som berättar hur hon har arbeten att erbjuda, kunder hon måste tacka nej till och arbetslösa som tackar nej till att arbeta med henne. Hon beskriver hur hon får höra att det är ´pinsamt´ att vara lokalvårdare, att man är morgontrött, att man inte är så ´pepp´ på det, att det är tråkigt att städa, att man hellre vill ´jobba med media eller något kontorsjobb´.

Och jag känner att vi är illa ute. Och jag funderar på hur stor skuld vi som är födda på 50- och 60-talen har i detta.

Innan ni nu börjar dränka mig i mejl om att även unga har rättigheter och att ni minsann sökt massor av jobb vill jag göra två saker kristallklara: 1) Jag vet att det finns många som söker massor av jobb utan att få något. 2) Ingen, säger ingen ska gå med på att ta ett arbete som är farligt på något sätt, ingen ska bli utnyttjad på jobbet, arbetsgivare ska fullgöra alla sina skyldigheter.

Men givet att dessa förutsättningar uppfylls så borde det faktiskt vara självklart att ta de jobb som finns. Eller omskola sig till de yrken där det faktiskt finns efterfrågan på arbetskraft.

Så varför är det inte så?

Jag har flera vänner och bekanta som av olika anledningar blivit arbetslösa. Några av dem söker alla jobb som rör sig, utan att få napp. Några har satt sig på skolbänken och håller på att utbilda sig till jobb där det är brist på folk. Det är inte yrken de drömt om på något sätt, men deras grundinställning är att man måste göra vad man kan för att försörja sig.

Och det är denna grundinställning som vi måste få alla – kanske främst de unga – att omfatta.

Oavsett hur det kan se ut på tv och i sociala medier så är det väldigt få som får något gratis. De allra flesta av oss måste lägga manken till och anstränga oss för att uppnå ett resultat. Till och med anstränga oss rejält. (Och även för dem som till synes blir stjärnor över en natt så är det garanterat hårt arbete att hålla sig kvar på toppen.)

De allra flesta av oss arbetar också utan varken uppmärksamhet, glitter eller glamour.

Vi går till jobbet fem dagar i veckan, gör vårt bästa även de dåliga dagarna, och det är så det fungerar.

Man måste skaffa sig ett arbete för att tjäna pengar så att man kan stå på egna ben. Ett jobb är inget som ska sitta på livets nöjeskonto. Ett jobb är en nödvändighet – och även de som arbetar med det roligaste de vet måste jobba hårt.

Jag vet inte riktigt var det har gått snett någonstans. Kanske är det vi som är födda på 50- och 60-talen som är alltför plikttrogna? Har alltför mycket Luther på axeln? Har gått all in i en jakt på att skaffa mer av allt?

Våra barn ser att vi kommer hem och är helt slut efter att plikttroget ha försökt lösa alla problem på jobbet. Att vi bränner ut oss själva i jakten på saker som – om man tänker efter – är ganska meningslösa.

Och så tänker ni Aldrig att jag ska slösa bort mitt på att jobba ihjäl mig

I så fall vill jag säga att ni har till hälften rätt.

Det är ingen som tjänar på att ni jobbar ihjäl er – men skaffa er ett jobb, det måste ni faktiskt.

För ett tag sedan läste en debattartikel i Expressen. Det var Rose-Marie Stedt Johansson som driver ett företag i städbranschen som berättar hur hon har arbeten att erbjuda, kunder hon måste tacka nej till och arbetslösa som tackar nej till att arbeta med henne. Hon beskriver hur hon får höra att det är ´pinsamt´ att vara lokalvårdare, att man är morgontrött, att man inte är så ´pepp´ på det, att det är tråkigt att städa, att man hellre vill ´jobba med media eller något kontorsjobb´.

Och jag känner att vi är illa ute. Och jag funderar på hur stor skuld vi som är födda på 50- och 60-talen har i detta.

Innan ni nu börjar dränka mig i mejl om att även unga har rättigheter och att ni minsann sökt massor av jobb vill jag göra två saker kristallklara: 1) Jag vet att det finns många som söker massor av jobb utan att få något. 2) Ingen, säger ingen ska gå med på att ta ett arbete som är farligt på något sätt, ingen ska bli utnyttjad på jobbet, arbetsgivare ska fullgöra alla sina skyldigheter.

Men givet att dessa förutsättningar uppfylls så borde det faktiskt vara självklart att ta de jobb som finns. Eller omskola sig till de yrken där det faktiskt finns efterfrågan på arbetskraft.

Så varför är det inte så?

Jag har flera vänner och bekanta som av olika anledningar blivit arbetslösa. Några av dem söker alla jobb som rör sig, utan att få napp. Några har satt sig på skolbänken och håller på att utbilda sig till jobb där det är brist på folk. Det är inte yrken de drömt om på något sätt, men deras grundinställning är att man måste göra vad man kan för att försörja sig.

Och det är denna grundinställning som vi måste få alla – kanske främst de unga – att omfatta.

Oavsett hur det kan se ut på tv och i sociala medier så är det väldigt få som får något gratis. De allra flesta av oss måste lägga manken till och anstränga oss för att uppnå ett resultat. Till och med anstränga oss rejält. (Och även för dem som till synes blir stjärnor över en natt så är det garanterat hårt arbete att hålla sig kvar på toppen.)

De allra flesta av oss arbetar också utan varken uppmärksamhet, glitter eller glamour.

Vi går till jobbet fem dagar i veckan, gör vårt bästa även de dåliga dagarna, och det är så det fungerar.

Man måste skaffa sig ett arbete för att tjäna pengar så att man kan stå på egna ben. Ett jobb är inget som ska sitta på livets nöjeskonto. Ett jobb är en nödvändighet – och även de som arbetar med det roligaste de vet måste jobba hårt.

Jag vet inte riktigt var det har gått snett någonstans. Kanske är det vi som är födda på 50- och 60-talen som är alltför plikttrogna? Har alltför mycket Luther på axeln? Har gått all in i en jakt på att skaffa mer av allt?

Våra barn ser att vi kommer hem och är helt slut efter att plikttroget ha försökt lösa alla problem på jobbet. Att vi bränner ut oss själva i jakten på saker som – om man tänker efter – är ganska meningslösa.

Och så tänker ni Aldrig att jag ska slösa bort mitt på att jobba ihjäl mig

I så fall vill jag säga att ni har till hälften rätt.

Det är ingen som tjänar på att ni jobbar ihjäl er – men skaffa er ett jobb, det måste ni faktiskt.