2016-05-06 08:13

2016-05-06 08:13

I dag blir jag 29

GABRIELLA LAGERSTAM

6 maj 1987. Då föddes jag. Idag blir jag 29 år.
Vilken dag alltså. Kommer ni ihåg? Nä, inte jag heller men har fått berättat för mig att solen stod högt på himlen och vårvärmen hade kommit.
En alldeles perfekt dag för mig att berika världen på tänkte jag och gav morsan några timmars riktigt härligt värkarbete.

Mamma och pappa unga och nykära. Jag kom lite som ett brev på posten. Men teknikens framfart så känns det uttrycket lite föråldrat så man kan väl säga att jag kom som ett mail i mailboxen helt enkelt. Morsan med lockigt hår, farsan med sann hockeyfrilla och de största glasögonen jag sett och jag kom ut med en redig kalufs, mörkbrunt hår.

Lite som ett pentroll.

Jag fick mammas långa ben, mitt skratt påminner om hennes. Jag fick pappas näsa och hans allt eller inget-mentalitet.

Jag anser att varje dag är värd att fira på ett eller annat sätt och köper gärna en Pommac en tisdag och skålar i, just bara för att det är en tisdag.

Så min dag idag ska ju firas såklart hela dygnet.

Som vanligt har min man frågat typ hundra gånger vad jag önskar mig.

”Älskling, jag önskar mig INGENTING.”

Med INGENTING menas oftast ingenting så länge jag inte ”råkat” lämnat datorn framme med den senaste hemsidan öppen så om det nu skulle vara så att han går förbi i farten så skulle han kanske upptäcka de där träningstightsen jag lagt under bevakning. Eller den där ringen jag pratat om. Alternativt att jag råkat nämna att jag någon gång i HELA mitt 29 åriga liv GÄÄÄÄRNA skulle kunna tänka mig åka på ett härligt spa.

Men INGENTING menas också att man kanske tycker en blombukett skulle kunna göra sig riktigt bra på matsalsbordet just idag.

Men nä älskling, jag önskar mig ingenting.

Jo, jag har önskat mig taco. Det faller sig ju egentligen helt naturligt med tanke på att min födelsedag just infaller på en fredag. Å på fredagar är det så att vi äter taco. Så att vi äter taco ikväll är ju inget nytt. Men för att kunna svara på min mans fråga förutom att jag önskar mig INGENTING så önskar jag mig taco.

Jag har ju såklart annonserat för barnen att det kommer vara firande hela dagen lång och min yngsta son frågade om det typ skulle vara så som det var när kungen fyllde 70 här förra helgen.

Nu var det ju så att jag fick förklara för honom att vi inte ska gå händelserna i förväg för jag fyller först 30 nästa år men någon slags kortege genom stan idag ska vi väl kunna klara av.

Jag tänker mig raggarrundan med nervevade rutor så kan jag sitta i framsätet och vinka åt folket som står längst kyrkomuren och hurrar för mig.

Inget märkvärdigt egentligen, man vill ju inte slå på för stort när man inte fyller jämt.

Sonen frågade också om jag skulle ha uppträdande, jag tyckte det var en superbra idé, den enda som visade missnöje var väl i sånna fall min man som inte alls var jättesugen på att öva in dansstegen från Panetoz schlagerdänga. Jag fick nöja mig med dansstopp sa han.

Så älskling, jag förväntar mig egentligen inget märkvärdigt på min födelsedag. Att fylla 29 är ju ingen stor grej, det är ju bara ett år kvar till 30 och man behöver ju inte fira att man fyller 20-någonting för sista gången. Men OM det nu är så att du får infallet att göra frukost på sängen åt mig på min bemärkelsedag vill jag ha mina ägg med fast vita och ungefär 80 procent hård ”klibbig” gula. Å rostad bröd med lagomt mycket smör och ost, men inte jättetjocka skivor. Marmelad också, men inte den där gula marmeladen utan den där mer orangea. Apelsinjuice. Å blåbärssoppa!

Men det är inte så att det är ett måste!

P.S Jag önskar mig INGENTING!

Mamma och pappa unga och nykära. Jag kom lite som ett brev på posten. Men teknikens framfart så känns det uttrycket lite föråldrat så man kan väl säga att jag kom som ett mail i mailboxen helt enkelt. Morsan med lockigt hår, farsan med sann hockeyfrilla och de största glasögonen jag sett och jag kom ut med en redig kalufs, mörkbrunt hår.

Lite som ett pentroll.

Jag fick mammas långa ben, mitt skratt påminner om hennes. Jag fick pappas näsa och hans allt eller inget-mentalitet.

Jag anser att varje dag är värd att fira på ett eller annat sätt och köper gärna en Pommac en tisdag och skålar i, just bara för att det är en tisdag.

Så min dag idag ska ju firas såklart hela dygnet.

Som vanligt har min man frågat typ hundra gånger vad jag önskar mig.

”Älskling, jag önskar mig INGENTING.”

Med INGENTING menas oftast ingenting så länge jag inte ”råkat” lämnat datorn framme med den senaste hemsidan öppen så om det nu skulle vara så att han går förbi i farten så skulle han kanske upptäcka de där träningstightsen jag lagt under bevakning. Eller den där ringen jag pratat om. Alternativt att jag råkat nämna att jag någon gång i HELA mitt 29 åriga liv GÄÄÄÄRNA skulle kunna tänka mig åka på ett härligt spa.

Men INGENTING menas också att man kanske tycker en blombukett skulle kunna göra sig riktigt bra på matsalsbordet just idag.

Men nä älskling, jag önskar mig ingenting.

Jo, jag har önskat mig taco. Det faller sig ju egentligen helt naturligt med tanke på att min födelsedag just infaller på en fredag. Å på fredagar är det så att vi äter taco. Så att vi äter taco ikväll är ju inget nytt. Men för att kunna svara på min mans fråga förutom att jag önskar mig INGENTING så önskar jag mig taco.

Jag har ju såklart annonserat för barnen att det kommer vara firande hela dagen lång och min yngsta son frågade om det typ skulle vara så som det var när kungen fyllde 70 här förra helgen.

Nu var det ju så att jag fick förklara för honom att vi inte ska gå händelserna i förväg för jag fyller först 30 nästa år men någon slags kortege genom stan idag ska vi väl kunna klara av.

Jag tänker mig raggarrundan med nervevade rutor så kan jag sitta i framsätet och vinka åt folket som står längst kyrkomuren och hurrar för mig.

Inget märkvärdigt egentligen, man vill ju inte slå på för stort när man inte fyller jämt.

Sonen frågade också om jag skulle ha uppträdande, jag tyckte det var en superbra idé, den enda som visade missnöje var väl i sånna fall min man som inte alls var jättesugen på att öva in dansstegen från Panetoz schlagerdänga. Jag fick nöja mig med dansstopp sa han.

Så älskling, jag förväntar mig egentligen inget märkvärdigt på min födelsedag. Att fylla 29 är ju ingen stor grej, det är ju bara ett år kvar till 30 och man behöver ju inte fira att man fyller 20-någonting för sista gången. Men OM det nu är så att du får infallet att göra frukost på sängen åt mig på min bemärkelsedag vill jag ha mina ägg med fast vita och ungefär 80 procent hård ”klibbig” gula. Å rostad bröd med lagomt mycket smör och ost, men inte jättetjocka skivor. Marmelad också, men inte den där gula marmeladen utan den där mer orangea. Apelsinjuice. Å blåbärssoppa!

Men det är inte så att det är ett måste!

P.S Jag önskar mig INGENTING!