2016-04-26 06:00

2016-04-26 06:00

Variationsrik vårkonsert på Musikpalatset

MUSIK

Karlskoga Konsertförening
Musikpalatset
Karlskoga symfoniorkester
Solist: Michael Karlsson, violin
Dirigent: Alexander Nordwall
Max Bruchs violinkonsert, op 26, g moll
Franz Schuberts symfoni nr 8, den ofullbordade
Lille Bror Söderlundhs balettsvit ut Kejsaren av Portugallien
Lars-Erik Larsson, fyra vinjetter ur En vintersaga

Det var en mycket blandad kompott av toner som Karlskoga symfoniorkester framförde när de bjöd in till vårkonsert på Musikpalatset på söndagskvällen.

Huvudnumret var kanske Max Bruchs violinkonsert i G-moll med karlskogasonen Michael Karlsson som solist. Verket skrevs på 1860-talet och är Max Bruch mest kända och mest spelade musik. Vackert, stämningsfullt och mycket väl tolkad av solisten Michael Karlsson som med virtuos skicklighet, pondus och stor värdighet tog sig an den vackra musiken. Mycket väl uppbackad av orkestern.

Om Bruchs violinkonsert var kvällens mest kända stycke så var det precis tvärt om med Lille Bror Söderlundhs balettsvit ur Kejsaren av Portugallien. Här fick vi träffa en helt annan Lille Bror än den vi kanske är vana vid. Tänker då mest på hans finstämda tonsättningar av Ferlins diktning. Här blev upplevelsen en annan via en mäktig, kraftfull och variationsrik musik i 1900-talsdräkt. Dramatik varvat med en gråtande viola och smeksamma flöjttoner för att återigen drabbas av ett nytt mäktigt crescendo. Jag kan direkt utnämna Lille Brors Söderlundhs verk till kvällens höjdpunkt. En väldigt trevlig överraskning.

Franz Schuberts symfoni nr 8, kallad den ofullbordade, innefattar musik som mycket väl kan symbolisera vädret i april. Vackra partier omgärdade av stormvindar och mörka molltoner för att återigen låta solens strålar värma från en molnfri himmel.

Passande fanns också med Lars-Erik Larssons fyra vinjetter till Shakespeares En vintersaga. Passande då vi nu i dagarna har firat den store dramatikens dödsdag som inföll för precis 400 år sedan.

Musiken är vacker och stillsam där stråkarna snyggt omgärdar träblåsarna. De mest kända tonerna är kanske i den sista sviten där det känns som om tonerna beskriver den stundande våren. Sammantaget ett par avkopplande timmar vacker och spännande musik inför den stundande arbetsveckan. Vi har i vår lilla stad en symfoniorkester att vara stolta över, den saken är klar. En sådan här kväll borde det vara lapp på luckan, men kanske har påtandet i trädgårdarna redan börjat fastän snöflingorna fortfarande singlar ner och kvicksilvret mödosamt tar sig över nollstrecket. Som sagt, vädret är lika variationsrikt denna tid som musikutbudet i kulturstaden Karlskoga.

Det var en mycket blandad kompott av toner som Karlskoga symfoniorkester framförde när de bjöd in till vårkonsert på Musikpalatset på söndagskvällen.

Huvudnumret var kanske Max Bruchs violinkonsert i G-moll med karlskogasonen Michael Karlsson som solist. Verket skrevs på 1860-talet och är Max Bruch mest kända och mest spelade musik. Vackert, stämningsfullt och mycket väl tolkad av solisten Michael Karlsson som med virtuos skicklighet, pondus och stor värdighet tog sig an den vackra musiken. Mycket väl uppbackad av orkestern.

Om Bruchs violinkonsert var kvällens mest kända stycke så var det precis tvärt om med Lille Bror Söderlundhs balettsvit ur Kejsaren av Portugallien. Här fick vi träffa en helt annan Lille Bror än den vi kanske är vana vid. Tänker då mest på hans finstämda tonsättningar av Ferlins diktning. Här blev upplevelsen en annan via en mäktig, kraftfull och variationsrik musik i 1900-talsdräkt. Dramatik varvat med en gråtande viola och smeksamma flöjttoner för att återigen drabbas av ett nytt mäktigt crescendo. Jag kan direkt utnämna Lille Brors Söderlundhs verk till kvällens höjdpunkt. En väldigt trevlig överraskning.

Franz Schuberts symfoni nr 8, kallad den ofullbordade, innefattar musik som mycket väl kan symbolisera vädret i april. Vackra partier omgärdade av stormvindar och mörka molltoner för att återigen låta solens strålar värma från en molnfri himmel.

Passande fanns också med Lars-Erik Larssons fyra vinjetter till Shakespeares En vintersaga. Passande då vi nu i dagarna har firat den store dramatikens dödsdag som inföll för precis 400 år sedan.

Musiken är vacker och stillsam där stråkarna snyggt omgärdar träblåsarna. De mest kända tonerna är kanske i den sista sviten där det känns som om tonerna beskriver den stundande våren. Sammantaget ett par avkopplande timmar vacker och spännande musik inför den stundande arbetsveckan. Vi har i vår lilla stad en symfoniorkester att vara stolta över, den saken är klar. En sådan här kväll borde det vara lapp på luckan, men kanske har påtandet i trädgårdarna redan börjat fastän snöflingorna fortfarande singlar ner och kvicksilvret mödosamt tar sig över nollstrecket. Som sagt, vädret är lika variationsrikt denna tid som musikutbudet i kulturstaden Karlskoga.

  • Björn Reimers