2016-04-23 06:00

2016-04-26 07:54

Du kan ingenting ta med dig dit du går

Jag har personligen aldrig haft pengar som drivkraft i mitt liv och det är jag oerhört glad och tacksam för.

När man ser hur människor blir av att få lite extra deg in på kontot blir man riktigt mörkrädd. Visst är det trevligt att ha lite kvar i plånboken när månaden är slut och ett litet sparkapital på banken för oförutsedda utgifter, men sådant skapar normalt sett inte girighet.

Girighet är ett gissel. Det skapar både osämja, fientlighet och till och med kriminalitet. Girighet kan ju till och med fälla en president.

Girighet får vanligtvis kloka människor att helt byta åsikter bara det betalar sig tillräckligt bra. Se bara på de gamla sossepamparna som bytt sida enbart för att fylla på sina bankkonton med guld från de plånböcker de under hela sin politiska karriär kritiserat. Money talks.

46 miljarder kronor i skatteintäkter försvinner varje år ur Sverige. Tänk vad man skulle kunna göra med dessa pengar inom det vi kallar för välfärd. Inom hela EU beräknar man att 1000 miljarder varje år försvinner och därmed undviker beskattning. Vad skulle inte de pengarna göra för den flyktingkris som nu EU gör allt för att slippa ta i. Pengar finns i systemen, bara i fel fickor. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå att när man tjänat en miljard, vad ska man då med ytterligare en miljard till?

Det är oerhört cyniskt att gömma undan sina pengar utomlands för att undvika skatt samtidigt som man kräver sjukvård, skolgång till sina barn och äldrevård till gamla mamma. Det är inte utan att man blir lite härsken och dyster vid tanken att vanliga människor som hjälpligt hankar sig fram i vardagen ska ställa upp för samhället medan välsituerade enkelt slipper undan via lite trixande. Jag kan inte fatta att politiker och myndigheterna inte lagt ner mer krut på att stävja dessa för samhället så kostsamma bedrägerier istället för att jaga småpengar av sjukskrivna och vabbande småbarnsföräldrar. Nu är det istället grävande journalister som hittat miljonerna i skatteparadisen och som berättar sanningen. Det var nästan komiskt att se företrädare för skatteverket när de konfronterades med fakta från de senaste avslöjandena. Inte heller tycker jag att de politiska företrädarna särskilt övertygande meddelat att det nu ska vara slut på fuskandet. Det är väl här och nu ett lysande tillfälle att ytterligare täppa till alla hål och möjligheter att smita undan.Via Panamaavslöjandet har vi nu också fått veta vilka som myglar och också vilka som hjälper till. Bland annat svenska banker, läs Nordea, men kanske kommer det fram att det är fler. Budskapet från de flesta är; Vi har inte gjort något fel, men vi lovar att inte göra om det.

Men det är inte bara bland de stora elefanterna pengahybrisen infinner sig. Jag har på närmare håll sett hur människor som blivit lite mer välsituerade plötsligt blir totalt omvända. Som likt en Joakim von Anka jagar varenda krona de kan komma över för att inte gå miste om något. Ur detta perspektiv måste det vara oerhört påfrestande att bli rik. Kan inte vara bra för hjärtat.

Nej, då lever jag hellre lite här och nu. Skaffar de grejor jag behöver utifrån mina resurser, lever lite spontant och delar med mig när det så krävs. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”är en välkänd och ack så sann fras. Dock verkar det som de flesta i dagens samhälle lever efter devisen, ”störst bankkonto när man dör vinner”. En tragisk utveckling.

När man ser hur människor blir av att få lite extra deg in på kontot blir man riktigt mörkrädd. Visst är det trevligt att ha lite kvar i plånboken när månaden är slut och ett litet sparkapital på banken för oförutsedda utgifter, men sådant skapar normalt sett inte girighet.

Girighet är ett gissel. Det skapar både osämja, fientlighet och till och med kriminalitet. Girighet kan ju till och med fälla en president.

Girighet får vanligtvis kloka människor att helt byta åsikter bara det betalar sig tillräckligt bra. Se bara på de gamla sossepamparna som bytt sida enbart för att fylla på sina bankkonton med guld från de plånböcker de under hela sin politiska karriär kritiserat. Money talks.

46 miljarder kronor i skatteintäkter försvinner varje år ur Sverige. Tänk vad man skulle kunna göra med dessa pengar inom det vi kallar för välfärd. Inom hela EU beräknar man att 1000 miljarder varje år försvinner och därmed undviker beskattning. Vad skulle inte de pengarna göra för den flyktingkris som nu EU gör allt för att slippa ta i. Pengar finns i systemen, bara i fel fickor. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå att när man tjänat en miljard, vad ska man då med ytterligare en miljard till?

Det är oerhört cyniskt att gömma undan sina pengar utomlands för att undvika skatt samtidigt som man kräver sjukvård, skolgång till sina barn och äldrevård till gamla mamma. Det är inte utan att man blir lite härsken och dyster vid tanken att vanliga människor som hjälpligt hankar sig fram i vardagen ska ställa upp för samhället medan välsituerade enkelt slipper undan via lite trixande. Jag kan inte fatta att politiker och myndigheterna inte lagt ner mer krut på att stävja dessa för samhället så kostsamma bedrägerier istället för att jaga småpengar av sjukskrivna och vabbande småbarnsföräldrar. Nu är det istället grävande journalister som hittat miljonerna i skatteparadisen och som berättar sanningen. Det var nästan komiskt att se företrädare för skatteverket när de konfronterades med fakta från de senaste avslöjandena. Inte heller tycker jag att de politiska företrädarna särskilt övertygande meddelat att det nu ska vara slut på fuskandet. Det är väl här och nu ett lysande tillfälle att ytterligare täppa till alla hål och möjligheter att smita undan.Via Panamaavslöjandet har vi nu också fått veta vilka som myglar och också vilka som hjälper till. Bland annat svenska banker, läs Nordea, men kanske kommer det fram att det är fler. Budskapet från de flesta är; Vi har inte gjort något fel, men vi lovar att inte göra om det.

Men det är inte bara bland de stora elefanterna pengahybrisen infinner sig. Jag har på närmare håll sett hur människor som blivit lite mer välsituerade plötsligt blir totalt omvända. Som likt en Joakim von Anka jagar varenda krona de kan komma över för att inte gå miste om något. Ur detta perspektiv måste det vara oerhört påfrestande att bli rik. Kan inte vara bra för hjärtat.

Nej, då lever jag hellre lite här och nu. Skaffar de grejor jag behöver utifrån mina resurser, lever lite spontant och delar med mig när det så krävs. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”är en välkänd och ack så sann fras. Dock verkar det som de flesta i dagens samhälle lever efter devisen, ”störst bankkonto när man dör vinner”. En tragisk utveckling.