2016-04-22 06:00

2016-04-22 07:28

Jag ska anamma den amerikanska atmosfären lite

GABRIELLA LAGERSTAM

I veckan fyllde vår förstfödda nio år. NIO ÅR!

Minns det som det vore igår när man plussade på stickan och kliade sig lite i huvudet och bet av sig naglarna och undrade vad fan som hände?

En bebis hände tydligen. För nio månader senare så låg ett litet knyte på mina mjölkstinna bröst på Huddinge BB.

Jag minns hur jag mantrade att jag skulle vara en cool, avslappnad mamma.

Åh herrejävlar alltså. Jag blev motsatsen. Jag tyckte barnmorskan som kom in och berättade att vi skulle få åka hem var helt sjuk. ”Hur faan gör man?!” Vi har ett barn. Ska vi liksom inte på något sätt få ett diplom som intygar att vi har de rätta kvalifikationerna att ta hand om detta barn? Aldrig att jag skulle lämna detta rum. Livsfarligt utanför dessa dörrar.

Men nej, hon log snällt barnmorskan och kramade om mig och sa att vi kommer klara det alldeles galant. Nu vet jag inte ifall alla vet men en nyförlöst mjölkstinn mor kan vara lite lätt ur balans.

Så jag kramade den här stackars barnmorskan och snorade ner hennes axel och tackade för att de visade ”hamburgargreppet” (amningsknep!) och bad om ursäkt om det var så att jag höjde rösten en aning när de sa att jag inte fick ta mer lustgas under förlossningen.

Så stod vi där utanför entrén med en bebis i bilbarnstolen och vaggandes gick vi till bilen. Eller jag vaggade fram med en megablöja och fetvadd för tuttarna. Min man kollade sig över axeln var och varannan sekund för att kunna urskilja potentiella hot mot sonen i stolen.

Det var ingen som kom fram och sa att de skämtade om att vi skulle få ta med oss honom hem. Han var våran.

Nu nio år senare så har han växt till att bli en kille med det största hjärtat man kan tänka sig.

Inte nog med att barn fyllt år så har jag även varit på resande fot. Jag har gjort USA, Los Angeles.

Åh vilken stad! Vilka människor. Hello allihopa, i löve you all!

Ni får ursäkta men sex dagar i Amerika gör att man börjar bryta lite. Alltså låt oss prata om vädret. Visst Sverige underbart med fyra årstider, verkligen. Men att ha sommar året om är inte skittråkigt heller.

Jag ska anamma den amerikanska atmosfären lite. Alla pratar med alla. I köer, på restauranger, på stranden.

”Hi hello,where are you from? Sweden?! Nice!”

”Looking good girl, nice tatoos!”

”So are you here on vaccay?”

”How is your day ms?

Så det är lite av mitt nya motto, prata mer. Min man kommer starkt motarbeta det motto då han tycker jag pratar mycket, mest hela tiden.

Men jag tänker lite som så att det är ju inte farligt att säga att man tycker någon är snygg i håret eller kanske bara helt random fråga hur någons dag har varit. Jag är inte skum, jag är bara en medmänniska tänker jag.

Turistade som aldrig förr, det var Universal studio, Walk of fame, Santa Monica och rodeo drive. Härligt, varmt och alldeles alldeles underbart!

Ätit den godaste hamburgaren någonsin och somnat vid poolen så man vaknat röd som en tomat.

Precis som det ska vara.

Los Angeles, helt underbart!

Plockar med mig det bästa hem till Sverige så bli inte rädd om jag står på torget och frågar hur eran dag har varit!

Minns det som det vore igår när man plussade på stickan och kliade sig lite i huvudet och bet av sig naglarna och undrade vad fan som hände?

En bebis hände tydligen. För nio månader senare så låg ett litet knyte på mina mjölkstinna bröst på Huddinge BB.

Jag minns hur jag mantrade att jag skulle vara en cool, avslappnad mamma.

Åh herrejävlar alltså. Jag blev motsatsen. Jag tyckte barnmorskan som kom in och berättade att vi skulle få åka hem var helt sjuk. ”Hur faan gör man?!” Vi har ett barn. Ska vi liksom inte på något sätt få ett diplom som intygar att vi har de rätta kvalifikationerna att ta hand om detta barn? Aldrig att jag skulle lämna detta rum. Livsfarligt utanför dessa dörrar.

Men nej, hon log snällt barnmorskan och kramade om mig och sa att vi kommer klara det alldeles galant. Nu vet jag inte ifall alla vet men en nyförlöst mjölkstinn mor kan vara lite lätt ur balans.

Så jag kramade den här stackars barnmorskan och snorade ner hennes axel och tackade för att de visade ”hamburgargreppet” (amningsknep!) och bad om ursäkt om det var så att jag höjde rösten en aning när de sa att jag inte fick ta mer lustgas under förlossningen.

Så stod vi där utanför entrén med en bebis i bilbarnstolen och vaggandes gick vi till bilen. Eller jag vaggade fram med en megablöja och fetvadd för tuttarna. Min man kollade sig över axeln var och varannan sekund för att kunna urskilja potentiella hot mot sonen i stolen.

Det var ingen som kom fram och sa att de skämtade om att vi skulle få ta med oss honom hem. Han var våran.

Nu nio år senare så har han växt till att bli en kille med det största hjärtat man kan tänka sig.

Inte nog med att barn fyllt år så har jag även varit på resande fot. Jag har gjort USA, Los Angeles.

Åh vilken stad! Vilka människor. Hello allihopa, i löve you all!

Ni får ursäkta men sex dagar i Amerika gör att man börjar bryta lite. Alltså låt oss prata om vädret. Visst Sverige underbart med fyra årstider, verkligen. Men att ha sommar året om är inte skittråkigt heller.

Jag ska anamma den amerikanska atmosfären lite. Alla pratar med alla. I köer, på restauranger, på stranden.

”Hi hello,where are you from? Sweden?! Nice!”

”Looking good girl, nice tatoos!”

”So are you here on vaccay?”

”How is your day ms?

Så det är lite av mitt nya motto, prata mer. Min man kommer starkt motarbeta det motto då han tycker jag pratar mycket, mest hela tiden.

Men jag tänker lite som så att det är ju inte farligt att säga att man tycker någon är snygg i håret eller kanske bara helt random fråga hur någons dag har varit. Jag är inte skum, jag är bara en medmänniska tänker jag.

Turistade som aldrig förr, det var Universal studio, Walk of fame, Santa Monica och rodeo drive. Härligt, varmt och alldeles alldeles underbart!

Ätit den godaste hamburgaren någonsin och somnat vid poolen så man vaknat röd som en tomat.

Precis som det ska vara.

Los Angeles, helt underbart!

Plockar med mig det bästa hem till Sverige så bli inte rädd om jag står på torget och frågar hur eran dag har varit!