2016-04-01 06:00

2016-04-01 06:00

Retromode och coiffer

DEGERFORS: "Mode är haute couture och att våga"

Det är retro även i modevärlden. Det märker inte minst Gittan Pettersson på Zari ateljé, på Berget. Men det finns också viss efterfrågan på coiffer, eller koaffer, åtminstone till de finare festerna.

– Mode, vad är egentligen det? För oss här är det ett hantverk, skräddarsytt med hög kvalitet och något som är unikt, haute couture, säger Gittan Pettersson på Zari ateljé och får instämmande nickar av Gunmarie Dalberg och Khaled Hawara.

– Men det finns snart ingenstans, mer än kanske i Paris. För nu är det köp och slit, billigt där blixtlås och annat går sönder. Men mode är också att våga, säger Gittan vidare och nämner som exempel de fantasifulla små huvudbonaderna som kallas coiffe.

Matchande huvudbonad

Få väljer hatt numera, men vill ändå ha någon huvudbonad som matchar klänningen då de ska på finare fester, som bröllop och dop och speciellt om festen hålls utomlands där det är vanligare med dessa huvudbonader som fästs med diadem, hårkam eller klämma.

– Men de vill inte ha för mycket, bara lagom. Så var det också då jag höll kurser i att tillverka coiffer. Först var deltagarna så försiktiga, men sen blev det mer och mer fjädrar, flor, band och glitter, säger Gittan skrattande.

En del material är svårt att få tag på i Sverige, så hon köper in mycket i Bangkok.

Hon gör även hattar, men det efterfrågas inte alls i samma utsträckning.

– Fast det är inte mycket av det här heller, man kan inte leva på det direkt. Men roligt har vi, det är som på dagis man får ha hur mycket fantasi som helst. Min dotter som är frisör snor bara ihop en skapelse på ett kick och det blir jättefint, säger Gittan och plockar en fjäder nästan ren för dun varvid den övre delen, som hon låter vara, vippar fint på fjäderpennan som kan fästas i coiffen.

– Med limpistol och fantasi kommer man långt, säger hon.

Retromode

Vad gäller sömnaden så är det retromode som gäller och inför årets Motorsportvecka på Gelleråsen jobbar de med en kollektion 1940-, 50- och 60-talsmode som ska visas.

– Det är både nya kläder och kläder från den tiden, förklarar Gittan och efteråt kommer de ta upp beställningar och eventuellt sälja en del av kläderna. Styrelsen för Motorsportveckan har varit i London och sett där att det är väldigt viktigt hur man är klädd för att skapa rätt miljö, så ska man exempelvis ha 40-talskläder om man har en 40-talsbil, säger Gittan.

På vinden ovanför ateljén pågår arbetet med att iordningställa ett museum indelat i olika rum för olika decennier. Även här läggs vikt vid detaljer i såväl inredningen som i kläder som kommer att visas.

I ett rum ser man en grön kobratelefon och tidstypiska möbler och tapeter. Där blir dessutom en hel sektion enbart för hattar och ett särskilt herrum. Gittans förhoppning är att det ska hinna bli klart att visas till sommaren, även om vissa byggdetaljer ännu återstår.

Blommigt och prickigt

I ateljén hänger en illgrön 60-talsklänning, rak och ärmlös, och intill hänger en nytillverkad 50-talsklänning, gjord efter en originalklänning. De är rena motsatserna, 50-talsklänningen har helklockad kjol och dess mönster är storblommigt.

Tygerna Gittan plockar fram är blommiga och prickiga och så förstås Brigitte Bardot-rutigt.

– 22 augusti 1956 gick jag till det klassrum vi delade med Vägkassan, där Vianor finns i dag. Jag hade bott hos mormor hela sommaren och designat kläder som jag sytt på hennes trampmaskin. När jag kom till skolan i en brun kjol som mormor sytt till mig såg jag en tjej i Brigitte Bardot-rutig klänning och jag fick samma dag besked att jag fått en lillebror. Jag var så ledsen, minns Gittan.

– Jag ville ha en sån klänning och en liten syster, för jag hade redan en bror. Med tiden lärde jag mig uppskatta min bror, säger hon med glimten i ögat.

Kommer igen

– Häromdagen kom en karl in och beställde en sån här kavaj.

Gittan visar en bild på en rak, slimmad kavaj med nehrukrage och bälgfickor med lock.

– 60-70-talet direkt. Det är många som ska på temafester och jag lever ju kvar i 1960-talet så jag är ju riktigt modern, säger Gittan med ett skratt och fortsätter:

– Men när det gäller de riktiga modetrenderna är det Kalle (Khaled) som håller oss uppdaterade. Han visar otroliga klänningar av hans favoritklädskapare, säger Gittan och Khaled plockar fram bilder på mode designat av Elie Saab och Coco Chanel.

Retromodet märks i inredning, möbler av teak och allt, så det hela hänger ihop enligt Gittan.

– Hoppas bara inte att 80-talet kommer tillbaka sen, med axelvaddar och överdimensionerat som det skulle vara i allt så brudklänningarna var som tårtbakelser. Jag tycker bäst om de rena linjerna, men de är svårast att sy för de ska sitta perfekt, säger Gittan och tillägger:

– När man tittar i klädbutikerna i dag så är det som att flyttas tillbaka till 1960- och 70-talet, det ser ut som då jag gick textilinstitutet i Borås. Allt kommer tillbaka, från Singoalla-blusar till de typiska kjolarna och klänningarna.

– Mode, vad är egentligen det? För oss här är det ett hantverk, skräddarsytt med hög kvalitet och något som är unikt, haute couture, säger Gittan Pettersson på Zari ateljé och får instämmande nickar av Gunmarie Dalberg och Khaled Hawara.

– Men det finns snart ingenstans, mer än kanske i Paris. För nu är det köp och slit, billigt där blixtlås och annat går sönder. Men mode är också att våga, säger Gittan vidare och nämner som exempel de fantasifulla små huvudbonaderna som kallas coiffe.

Matchande huvudbonad

Få väljer hatt numera, men vill ändå ha någon huvudbonad som matchar klänningen då de ska på finare fester, som bröllop och dop och speciellt om festen hålls utomlands där det är vanligare med dessa huvudbonader som fästs med diadem, hårkam eller klämma.

– Men de vill inte ha för mycket, bara lagom. Så var det också då jag höll kurser i att tillverka coiffer. Först var deltagarna så försiktiga, men sen blev det mer och mer fjädrar, flor, band och glitter, säger Gittan skrattande.

En del material är svårt att få tag på i Sverige, så hon köper in mycket i Bangkok.

Hon gör även hattar, men det efterfrågas inte alls i samma utsträckning.

– Fast det är inte mycket av det här heller, man kan inte leva på det direkt. Men roligt har vi, det är som på dagis man får ha hur mycket fantasi som helst. Min dotter som är frisör snor bara ihop en skapelse på ett kick och det blir jättefint, säger Gittan och plockar en fjäder nästan ren för dun varvid den övre delen, som hon låter vara, vippar fint på fjäderpennan som kan fästas i coiffen.

– Med limpistol och fantasi kommer man långt, säger hon.

Retromode

Vad gäller sömnaden så är det retromode som gäller och inför årets Motorsportvecka på Gelleråsen jobbar de med en kollektion 1940-, 50- och 60-talsmode som ska visas.

– Det är både nya kläder och kläder från den tiden, förklarar Gittan och efteråt kommer de ta upp beställningar och eventuellt sälja en del av kläderna. Styrelsen för Motorsportveckan har varit i London och sett där att det är väldigt viktigt hur man är klädd för att skapa rätt miljö, så ska man exempelvis ha 40-talskläder om man har en 40-talsbil, säger Gittan.

På vinden ovanför ateljén pågår arbetet med att iordningställa ett museum indelat i olika rum för olika decennier. Även här läggs vikt vid detaljer i såväl inredningen som i kläder som kommer att visas.

I ett rum ser man en grön kobratelefon och tidstypiska möbler och tapeter. Där blir dessutom en hel sektion enbart för hattar och ett särskilt herrum. Gittans förhoppning är att det ska hinna bli klart att visas till sommaren, även om vissa byggdetaljer ännu återstår.

Blommigt och prickigt

I ateljén hänger en illgrön 60-talsklänning, rak och ärmlös, och intill hänger en nytillverkad 50-talsklänning, gjord efter en originalklänning. De är rena motsatserna, 50-talsklänningen har helklockad kjol och dess mönster är storblommigt.

Tygerna Gittan plockar fram är blommiga och prickiga och så förstås Brigitte Bardot-rutigt.

– 22 augusti 1956 gick jag till det klassrum vi delade med Vägkassan, där Vianor finns i dag. Jag hade bott hos mormor hela sommaren och designat kläder som jag sytt på hennes trampmaskin. När jag kom till skolan i en brun kjol som mormor sytt till mig såg jag en tjej i Brigitte Bardot-rutig klänning och jag fick samma dag besked att jag fått en lillebror. Jag var så ledsen, minns Gittan.

– Jag ville ha en sån klänning och en liten syster, för jag hade redan en bror. Med tiden lärde jag mig uppskatta min bror, säger hon med glimten i ögat.

Kommer igen

– Häromdagen kom en karl in och beställde en sån här kavaj.

Gittan visar en bild på en rak, slimmad kavaj med nehrukrage och bälgfickor med lock.

– 60-70-talet direkt. Det är många som ska på temafester och jag lever ju kvar i 1960-talet så jag är ju riktigt modern, säger Gittan med ett skratt och fortsätter:

– Men när det gäller de riktiga modetrenderna är det Kalle (Khaled) som håller oss uppdaterade. Han visar otroliga klänningar av hans favoritklädskapare, säger Gittan och Khaled plockar fram bilder på mode designat av Elie Saab och Coco Chanel.

Retromodet märks i inredning, möbler av teak och allt, så det hela hänger ihop enligt Gittan.

– Hoppas bara inte att 80-talet kommer tillbaka sen, med axelvaddar och överdimensionerat som det skulle vara i allt så brudklänningarna var som tårtbakelser. Jag tycker bäst om de rena linjerna, men de är svårast att sy för de ska sitta perfekt, säger Gittan och tillägger:

– När man tittar i klädbutikerna i dag så är det som att flyttas tillbaka till 1960- och 70-talet, det ser ut som då jag gick textilinstitutet i Borås. Allt kommer tillbaka, från Singoalla-blusar till de typiska kjolarna och klänningarna.