2016-03-20 15:20

2016-03-20 15:25

Anders Ygemans gränser

I lördags kväll utsattes ett antal svenska mediesajter för samordnade attacker.

Sveriges största digitala nyhetssida aftonbladet.se var en av de sajter som under någon timma eller två var svår eller omöjlig att nå.

De som utförde attackerna använde sig av en känd och vad jag förstår inte särskilt märkvärdig teknik som skapar överbelastning på sidorna. Tidigare har företag som Telia och Swedbank utsatts för liknande angrepp

Spekulationerna om vem och varför är nu i full gång. En förundersökning är upprättad. Det krävs nog lite tur och/eller några doser av exhibitionism hos förövaren om saken ska lösas juridiskt. Den digitala världen är nämligen underbar på många olika sätt. Det är till exempel tämligen lätt – för den som vet hur man gör – att lägga ut dimridåer och stickspår mellan sig själv som förövare och en utredande polis.

Attackerna var enligt de uppgifter som finns inte av något jätteformat. Det är således fullt tänkbart att de skyldiga kan vara alltifrån ett gäng tekniknördar på skämthumör till en främmande makt som vill markera att de kan göra vad de vill om de vill.

Sårbarheten i moderna och alltmer digitaliserade samhällen har hur som helst återigen åskådliggjorts för oss alla. Kampen om vilka bilder av verkligheten som ska dominera samhällsmedborgarnas världsbilder är av vital betydelse.

För kretsen av demokratiska och öppna marknadsekonomier – dit Sverige räknas – är mångfalden av bilder och perspektiv grundläggande för samhällsbygget. Öppenheten och mångfalden gör oss ur ett perspektiv till lätta digitala byten för mer endimensionella och totalitära angripare. Öppenhet och mångfald ska dock inte förväxlas med överdriven naivitet. Tvärtom behöver just öppna samhällen skydda sig än mer genomtänkt och frekvent än andra.

Därför är det lite oroande att sådana här attacker nästan alltid möts med reaktioner som bär spår av yrvaken förvåning.

Utifrån kommentarerna från inrikesminister Anders Ygeman och vissa branschföreträdare tolkar jag det också som om det är lite rörigt i frågan om var det privata och offentliga ansvaret för digital säkerhet börjar och slutar. Det antyder problem som bör åtgärdas.

 

Widar Andersson

Sveriges största digitala nyhetssida aftonbladet.se var en av de sajter som under någon timma eller två var svår eller omöjlig att nå.

De som utförde attackerna använde sig av en känd och vad jag förstår inte särskilt märkvärdig teknik som skapar överbelastning på sidorna. Tidigare har företag som Telia och Swedbank utsatts för liknande angrepp

Spekulationerna om vem och varför är nu i full gång. En förundersökning är upprättad. Det krävs nog lite tur och/eller några doser av exhibitionism hos förövaren om saken ska lösas juridiskt. Den digitala världen är nämligen underbar på många olika sätt. Det är till exempel tämligen lätt – för den som vet hur man gör – att lägga ut dimridåer och stickspår mellan sig själv som förövare och en utredande polis.

Attackerna var enligt de uppgifter som finns inte av något jätteformat. Det är således fullt tänkbart att de skyldiga kan vara alltifrån ett gäng tekniknördar på skämthumör till en främmande makt som vill markera att de kan göra vad de vill om de vill.

Sårbarheten i moderna och alltmer digitaliserade samhällen har hur som helst återigen åskådliggjorts för oss alla. Kampen om vilka bilder av verkligheten som ska dominera samhällsmedborgarnas världsbilder är av vital betydelse.

För kretsen av demokratiska och öppna marknadsekonomier – dit Sverige räknas – är mångfalden av bilder och perspektiv grundläggande för samhällsbygget. Öppenheten och mångfalden gör oss ur ett perspektiv till lätta digitala byten för mer endimensionella och totalitära angripare. Öppenhet och mångfald ska dock inte förväxlas med överdriven naivitet. Tvärtom behöver just öppna samhällen skydda sig än mer genomtänkt och frekvent än andra.

Därför är det lite oroande att sådana här attacker nästan alltid möts med reaktioner som bär spår av yrvaken förvåning.

Utifrån kommentarerna från inrikesminister Anders Ygeman och vissa branschföreträdare tolkar jag det också som om det är lite rörigt i frågan om var det privata och offentliga ansvaret för digital säkerhet börjar och slutar. Det antyder problem som bör åtgärdas.

 

Widar Andersson