2016-03-11 06:00

2016-03-11 06:00

Lyckliga familjen på äventyr!

KRÖNIKA: GABRIELLA LAGERSTAM

Vi hade familjetid helgen som var. Mannen var ledig. Jag hade inte PMS och barnen var i högform, inte en förkylning så långt ögat kunde nå!

Äldsta sonen hade hockeymatch inne i Örebro under lördagen så vi bestämde att alla skulle följa med in. Lyckliga familjen skulle ut på äventyr!

Jag blir lätt väldigt övertaggad vid sådana här happenings. Vill att alla ska vara glada och nöjda. Alla ska må bra och jag och min man ska kunna le åt varandra när vi ser hur barnen skuttar fram och håller varandra i handen medan de skrattar så där ända ner från magen.

Det är min målbild av ett härligt familjeäventyr en ledig lördag.

Men det jag borde ha lärt mig vid det här laget är att målbild och verklighetsbild kan variera en hel del. De går inte alltid hand i hand. Nej, så är det ju.

Vi packade i alla fall in oss i bilen som var fylld till bredden med vagn, hockeytrunk och några leksaker.

Jag har inte axlat min roll som hockeymorsa ännu, eller jo det har jag men nu tänkte vi som så att medan killarna hängde i ishallen så skulle jag och dottern besöka det blå-gula varuhuset för att fylla på det obligatoriska ljusförrådet.

Sagt och gjort, killarna avsläppta vid hallen, jag och dottern på väg. Alla nöjda och väldigt glada.

Ikea, here we come!

Nu var det ju så att det var fler familjer som hade tänkt en utflykt så vi kan ju lätt konstatera att vi inte var ensamma. Men som den supermamma jag är så gjorde jag och dottern varuhuset i hyfsat lugn och ro. Det blev en liten dispyt när Freja ansåg att vi behövde tio paket servetter medan jag ansåg att det räckte med ett paket. Så medan jag stod och la tillbaks paket, kasta hon i. Tills jag sa nej.

Då hade Freja en liten enmansshow vid köksgerådet. Det var diverse kullerbyttor på golvet, de högsta tonerna man kan tänka sig av illvrål och i ren protest så rök ballongvisparna all världens väg.

Men utöver den lilla händelsen så klarade vi oss tillbaks till ishallen.

Eller efter några omvägar då jag missa den första avfarten och var halvvägs till Stockholm.

Nu kunde det riktiga familjeäventyret börja! Mot gallerian, alla var glada, mätta och belåtna. Nu skulle vi ta en mysig familjefika och sitta och samtala om sonens hockeymatch, vår lilla utflykt till Ikea där vi skulle skratta åt att Frejas utbrott och säga till oss själva att det är bra att hon har en vilja. Ingen ska sätta sig på henne, det är viktigt att hon ska gå sin egen väg.

Vi satt oss och fikade en fika som kostade som en trerättersmiddag för två, men barnen var nöjda och jag och mannen kunde sitta och samtala lite. Tills barnen upptäckte de stora leksaksbilarna som stod bakom vårt bord. Lugnet var som borta. Det blev djungelns lag, alla skulle upp i en och samma bil, dottern stod och skrek på sina två äldre bröder att de skulle flytta på sig. De skrek på henne att de var där först. Sen var det cirkus. Våra barn fick med sig flera barn som hade kommit och tittat på uppståndelsen. Nu skulle alla barn helt plötsligt upp i bilarna. Föräldrarnas blick sa att vi kom med pesten. Vi flydde. Jag tog sönerna i var sin hand och mannen tog dottern under armen och så sprang vi.

Jag vände mig om som hastigast och såg de förtvivlande barnen och frustrerande föräldrarna, allt de ville göra var att ta en kopp kaffe i lugn och ro. Precis som vi.

Det är det här med målbild och verklighetsbild som ibland inte riktigt klaffar.

För att utmanarna vårt äktenskap och familjeliv riktigt ordentlig tog vi beslutet att åka till stora sportbutiken i närheten för att strosa runt lite.

Här visade dottern sin starkaste vilja. (För det är ju så bra med en stark vilja.)

Vid hockeyartiklarna så började hon plocka av sig tröja och skor. Jag försökte övertala henne att tröja och skor ska vara kvar när man går i affär. Men nej, där gick mamma bet. Det var enmansshow från dotterns sida återigen och när min deo slutat fungera så slutade det med att dottern gick i strumplästen och bar överkropp.

Det är tur att min man jobbar i helgen. Vi behöver vila upp oss till nästa familjeäventyr.

Äldsta sonen hade hockeymatch inne i Örebro under lördagen så vi bestämde att alla skulle följa med in. Lyckliga familjen skulle ut på äventyr!

Jag blir lätt väldigt övertaggad vid sådana här happenings. Vill att alla ska vara glada och nöjda. Alla ska må bra och jag och min man ska kunna le åt varandra när vi ser hur barnen skuttar fram och håller varandra i handen medan de skrattar så där ända ner från magen.

Det är min målbild av ett härligt familjeäventyr en ledig lördag.

Men det jag borde ha lärt mig vid det här laget är att målbild och verklighetsbild kan variera en hel del. De går inte alltid hand i hand. Nej, så är det ju.

Vi packade i alla fall in oss i bilen som var fylld till bredden med vagn, hockeytrunk och några leksaker.

Jag har inte axlat min roll som hockeymorsa ännu, eller jo det har jag men nu tänkte vi som så att medan killarna hängde i ishallen så skulle jag och dottern besöka det blå-gula varuhuset för att fylla på det obligatoriska ljusförrådet.

Sagt och gjort, killarna avsläppta vid hallen, jag och dottern på väg. Alla nöjda och väldigt glada.

Ikea, here we come!

Nu var det ju så att det var fler familjer som hade tänkt en utflykt så vi kan ju lätt konstatera att vi inte var ensamma. Men som den supermamma jag är så gjorde jag och dottern varuhuset i hyfsat lugn och ro. Det blev en liten dispyt när Freja ansåg att vi behövde tio paket servetter medan jag ansåg att det räckte med ett paket. Så medan jag stod och la tillbaks paket, kasta hon i. Tills jag sa nej.

Då hade Freja en liten enmansshow vid köksgerådet. Det var diverse kullerbyttor på golvet, de högsta tonerna man kan tänka sig av illvrål och i ren protest så rök ballongvisparna all världens väg.

Men utöver den lilla händelsen så klarade vi oss tillbaks till ishallen.

Eller efter några omvägar då jag missa den första avfarten och var halvvägs till Stockholm.

Nu kunde det riktiga familjeäventyret börja! Mot gallerian, alla var glada, mätta och belåtna. Nu skulle vi ta en mysig familjefika och sitta och samtala om sonens hockeymatch, vår lilla utflykt till Ikea där vi skulle skratta åt att Frejas utbrott och säga till oss själva att det är bra att hon har en vilja. Ingen ska sätta sig på henne, det är viktigt att hon ska gå sin egen väg.

Vi satt oss och fikade en fika som kostade som en trerättersmiddag för två, men barnen var nöjda och jag och mannen kunde sitta och samtala lite. Tills barnen upptäckte de stora leksaksbilarna som stod bakom vårt bord. Lugnet var som borta. Det blev djungelns lag, alla skulle upp i en och samma bil, dottern stod och skrek på sina två äldre bröder att de skulle flytta på sig. De skrek på henne att de var där först. Sen var det cirkus. Våra barn fick med sig flera barn som hade kommit och tittat på uppståndelsen. Nu skulle alla barn helt plötsligt upp i bilarna. Föräldrarnas blick sa att vi kom med pesten. Vi flydde. Jag tog sönerna i var sin hand och mannen tog dottern under armen och så sprang vi.

Jag vände mig om som hastigast och såg de förtvivlande barnen och frustrerande föräldrarna, allt de ville göra var att ta en kopp kaffe i lugn och ro. Precis som vi.

Det är det här med målbild och verklighetsbild som ibland inte riktigt klaffar.

För att utmanarna vårt äktenskap och familjeliv riktigt ordentlig tog vi beslutet att åka till stora sportbutiken i närheten för att strosa runt lite.

Här visade dottern sin starkaste vilja. (För det är ju så bra med en stark vilja.)

Vid hockeyartiklarna så började hon plocka av sig tröja och skor. Jag försökte övertala henne att tröja och skor ska vara kvar när man går i affär. Men nej, där gick mamma bet. Det var enmansshow från dotterns sida återigen och när min deo slutat fungera så slutade det med att dottern gick i strumplästen och bar överkropp.

Det är tur att min man jobbar i helgen. Vi behöver vila upp oss till nästa familjeäventyr.