2016-03-03 08:48

2016-03-03 12:03

Stråkharpa introduceras som bluesinstrument

MUSIK: Anders Norudde och Matti Norlin inleder Karlskoga bluesfestival

Anders Norudde kommer att ha med sig ett par stråkharpor när han och Matti Norlin i morgon inleder Karlskoga bluesfestival på Ellas Event. Det är ett instrument som knappast är standard inom bluesvärlden - till dess att Anders Norudde omvänt tvivlarna.

Anders Norudde tar ned den stråkharpa han byggde för 30 år sedan och sätter stråken till strängarna och fyller rummet med själfullt kvidande toner av det slag som är så utmärkande för den riktigt blå bluesen. Han visar på ett mycket övertygande sätt att stråkharpa är som gjord för blues.

– Det är bara ett år sedan jag återupptog spelandet på stråkharpa, konstaterar han och berättar att han som julklapp till sig själv byggde ännu en stråkharpa. Den fick formen av en banan och kommer att följa med till Ellas Event även den.

Ett skäl till att han i fjol plockade ned stråkharpan från väggen var att han ombetts komma till Ormsö för att närvara på en kurs i hur man använder instrumentet. Ormsö är en ö utanför Estlands kust där det bott svensktalande fiskare och bönder från 1200-talet till 1943 då de sista svensktalande flydde för att komma undan först nazisternas och sedan kommunisternas ockupation.

– Jag var där i augusti i fjol och ledde kursen, säger han och berättar att det mest fanns estländare på plats.

– Det är framför allt i Karelen och på öarna utanför den estländska kusten som man i dag spelar stråkharpa. Eller tagelharpa som man sa på Ormsö.

– Jag har även byggt en stråkharpa till Matti men vi har ännu inte hunnit träna tillsammans så det får vänta. Den här gången får jag stå för stråkharpan.

Sålt till Portugal

Anders Norudde berättar att han byggde sin första stråkharpa under de år i skarven mellan 1970- och 1980-tal som han jobbade i Degerfors järnverk. Men sedan i höstas har han byggt åtta nya, varav en har sålts till Finland och en till Portugal.

Anders Norudde tar, förutom stråkharporna, med sig fioler, svensk säckpipa och möjligen också någon sälgflöjt - ”ett melodiinstrument som kan användas till blues, har bra klang för det” - till bluesfestivalen medan Matti Norlin kommer med plåtgitarr, fotstampslåda och en tvättbräda som fylls med skrot och som skramlar och rasslar när han stampar takten.

De har från och till spelat tillsammans fem, sex år och bland annat lirat på Gamla Pumphuset ett par gånger.

Hotingdialekt

– När Matti kör med mig sjunger han oftast på svenska, med sin Hotingdialekt, fortsätter Anders Norudde och tillägger att det förutom Matti Norlins egna texter kan slinka in en och annan direktöversatt träskblues.

För den är den typen av blues som Norudde & Norlin gillar.

– Jag började en gång i tiden med att spela gitarr. Det var så min musikaliska bana startade, säger Anders Norudde och minns tiden som gitarrist i bandet Vinden blåser.

– Då var det Status Quo, boogierock och shuffle som gällde men efter att ha hört Kebnekajse med Kenny Håkansson var jag såld på folkmusik, tillägger han och berättar hur han på 1970-talet lyssnade på de bluesprogram som sändes i radio.

– Jag satt med fingret på bandspelarens rek-knapp.

Träskblues

– Det är den gamla bluesen jag gillar, träskblues, deltablues. Robert Johnson. Jag funderar fortfarande på hur han gör med fingrarna, dur och moll och mittemellan på en gång.

Anders Norudde har skördat sina största framgångar som gudabenådad musiker med Hedningarna, ett band som spelat in en handfull plattor som sålts i närmare 200 000 exemplar. Hedningarna hade sin storhetsperiod på 1990-talet då bandet bland annat spelade på Roskildefestivalen.

– Vi hade vår senaste spelning för två år sedan, i Aberdeen i Skottland. Då var vi en trio, jag och Hållbus Totte Mattsson som varit med från början och Samuel Andersson.

Blå Bergens Borduner, ett annat av de band han spelar i, var nyligen nominerade till Manifestgalan, i klassen Folk, för plattan Inga kônstiheter men segern gick till Filip Jers Quartet och plattan Plays Swedish Folk.

– Just nu spelar jag för lite, medger han, och förklara det med att han jobbar mycket i verkstan.

– Jag har gått ned på förmiddagen och kommit upp på kvällen.

P2 Live Folk

Men den här och kommande vecka finns det fler möjligheter att höra Anders Norudde och Matti Norlin. Efter att ha spelat på lördagens bluesfestival åker paret på söndag till Degerfors och kör några låtar på Degerfors hjälper och nästa lördag - 12 mars - medverkar duon i Världen låter.

Det går också att höra Anders Norudde tisdag 8 mars i P2 Live Folk.

– Det var i augusti en mästerspelmanskonsert i Jacobs kyrka i Stockholm och jag var en av solisterna. Då spelade jag säckpipa.

Anders Norudde har för inte länge sedan skaffat en svensk säckpipa tillverkad av Max Persson i Rimbo.

– Den har rörblad av kolfiber som håller stämningen bättre än vassrör.

 

Anders Norudde tar ned den stråkharpa han byggde för 30 år sedan och sätter stråken till strängarna och fyller rummet med själfullt kvidande toner av det slag som är så utmärkande för den riktigt blå bluesen. Han visar på ett mycket övertygande sätt att stråkharpa är som gjord för blues.

– Det är bara ett år sedan jag återupptog spelandet på stråkharpa, konstaterar han och berättar att han som julklapp till sig själv byggde ännu en stråkharpa. Den fick formen av en banan och kommer att följa med till Ellas Event även den.

Ett skäl till att han i fjol plockade ned stråkharpan från väggen var att han ombetts komma till Ormsö för att närvara på en kurs i hur man använder instrumentet. Ormsö är en ö utanför Estlands kust där det bott svensktalande fiskare och bönder från 1200-talet till 1943 då de sista svensktalande flydde för att komma undan först nazisternas och sedan kommunisternas ockupation.

– Jag var där i augusti i fjol och ledde kursen, säger han och berättar att det mest fanns estländare på plats.

– Det är framför allt i Karelen och på öarna utanför den estländska kusten som man i dag spelar stråkharpa. Eller tagelharpa som man sa på Ormsö.

– Jag har även byggt en stråkharpa till Matti men vi har ännu inte hunnit träna tillsammans så det får vänta. Den här gången får jag stå för stråkharpan.

Sålt till Portugal

Anders Norudde berättar att han byggde sin första stråkharpa under de år i skarven mellan 1970- och 1980-tal som han jobbade i Degerfors järnverk. Men sedan i höstas har han byggt åtta nya, varav en har sålts till Finland och en till Portugal.

Anders Norudde tar, förutom stråkharporna, med sig fioler, svensk säckpipa och möjligen också någon sälgflöjt - ”ett melodiinstrument som kan användas till blues, har bra klang för det” - till bluesfestivalen medan Matti Norlin kommer med plåtgitarr, fotstampslåda och en tvättbräda som fylls med skrot och som skramlar och rasslar när han stampar takten.

De har från och till spelat tillsammans fem, sex år och bland annat lirat på Gamla Pumphuset ett par gånger.

Hotingdialekt

– När Matti kör med mig sjunger han oftast på svenska, med sin Hotingdialekt, fortsätter Anders Norudde och tillägger att det förutom Matti Norlins egna texter kan slinka in en och annan direktöversatt träskblues.

För den är den typen av blues som Norudde & Norlin gillar.

– Jag började en gång i tiden med att spela gitarr. Det var så min musikaliska bana startade, säger Anders Norudde och minns tiden som gitarrist i bandet Vinden blåser.

– Då var det Status Quo, boogierock och shuffle som gällde men efter att ha hört Kebnekajse med Kenny Håkansson var jag såld på folkmusik, tillägger han och berättar hur han på 1970-talet lyssnade på de bluesprogram som sändes i radio.

– Jag satt med fingret på bandspelarens rek-knapp.

Träskblues

– Det är den gamla bluesen jag gillar, träskblues, deltablues. Robert Johnson. Jag funderar fortfarande på hur han gör med fingrarna, dur och moll och mittemellan på en gång.

Anders Norudde har skördat sina största framgångar som gudabenådad musiker med Hedningarna, ett band som spelat in en handfull plattor som sålts i närmare 200 000 exemplar. Hedningarna hade sin storhetsperiod på 1990-talet då bandet bland annat spelade på Roskildefestivalen.

– Vi hade vår senaste spelning för två år sedan, i Aberdeen i Skottland. Då var vi en trio, jag och Hållbus Totte Mattsson som varit med från början och Samuel Andersson.

Blå Bergens Borduner, ett annat av de band han spelar i, var nyligen nominerade till Manifestgalan, i klassen Folk, för plattan Inga kônstiheter men segern gick till Filip Jers Quartet och plattan Plays Swedish Folk.

– Just nu spelar jag för lite, medger han, och förklara det med att han jobbar mycket i verkstan.

– Jag har gått ned på förmiddagen och kommit upp på kvällen.

P2 Live Folk

Men den här och kommande vecka finns det fler möjligheter att höra Anders Norudde och Matti Norlin. Efter att ha spelat på lördagens bluesfestival åker paret på söndag till Degerfors och kör några låtar på Degerfors hjälper och nästa lördag - 12 mars - medverkar duon i Världen låter.

Det går också att höra Anders Norudde tisdag 8 mars i P2 Live Folk.

– Det var i augusti en mästerspelmanskonsert i Jacobs kyrka i Stockholm och jag var en av solisterna. Då spelade jag säckpipa.

Anders Norudde har för inte länge sedan skaffat en svensk säckpipa tillverkad av Max Persson i Rimbo.

– Den har rörblad av kolfiber som håller stämningen bättre än vassrör.