2016-02-17 08:57

2016-02-17 09:01

Legogubbar i trä är Andreas stora hobby

KARLSKOGA: Snickeriet ett andningshål i vardagen

”Jag ska aldrig snickra”, sa Andreas Carlsson som barn, men nu har det genetiska arvet tagit ut sin rätt. I garaget har han skapat en oas där han låter fantasin flöda.

Både morfar, farfar och Andreas Carlssons far var intresserade av snickeri. Själv var han bestämd med att något sådant skulle han minsann inte pyssla med.

– Intresset har kommit på senare år när vi köpte hus med tillhörande garage.

Allt material som Andreas använder är återvunnet och hans dröm är att en dag få tag på virke från någon gammal ladugård.

– Det ska i så fall förvandlas till en rustik matsalsgrupp.

Egna skapelser

Huset är inrett med många av Andreas träarbeten. Här finns både bord, byråar, kistor och bokhyllor som han skapat.

För tillfället är det mest legogubbar som jag tillverkar, berättar Andreas. Jag ska precis börja med en Batman och spånar lite runt honom än så länge.

Legogubbarna är grunden och de kommer att få karakteristiska drag av olika kända personer och seriefigurer. I en träversion finns Motörheads nyligen avlidne frontfigur, Lemmy Kilmister, och inom en snar framtid får han troligtvis sällskap av bland andra Batman, Ozzy Osbourne, Slash och David Bowie.

– Jag är ju rockgubbe själv, ler han och fortsätter; Det måste finnas ett karakteristiskt drag på gubbarna någonstans så att man känner igen dem, annars blir det inte bra.

Musikintresset har funnits med sedan barnsben och redan som 8-åring började han spela trummor. Efter några år blev det även gitarr och 1989 började han som gitarrist i sitt första band, som spelade gamla 50-talsrocklåtar.

– Det gör vi än, det går hem hos publiken.

Utbränd

Andreas är gitarrist i Musikenheten och trummis i Swollen Quartet. Det är rock, pop och gamla covers som gäller.

Han har även jobbat som fotograf på Karlskoga Kuriren och under några år hade han en egen fotoateljé.

– Jag brann verkligen för fotografering. I ett sådant yrke måste man hela tiden ligga på topp så jag utbildade mig massor och plåtade ständigt.

Det var ett oerhört slit med egen ateljé och Andreas jobbade dygnet runt. Han fotade på dagarna, framkallade och gjorde efterarbetet på nätterna. Dessutom hade han småbarn. Allt växte över huvudet och det resulterade i att intresset för fotografering dog helt.

– Jag brände ut mig totalt och jag har inte tagit en bild på tio år. Aldrig mer ett eget företag, konstaterar han. Det var ett slit utan dess like och jag tjänade ingenting.

Lastbilschaufför

I samband med att han avvecklade ateljén började han jobba som lastbilschaufför, men slutade i höstas när ryggen pajade.

– Jag har haft en del ”ryggknäckarjobb”, konstaterar han krasst. Jobbet var stressigt och det var många tunga paket att släpa på. 40-50 stopp per dag med tungt släpande sätter sina spår.

Tanken på att börja plugga, har mer och mer dykt upp hos Andreas. Han vet inte riktigt än exakt vad det kommer att bli, men hans stora intresse för grafik, exempelvis skyltreklam och profilkläder, är stort så det lutar åt det hållet.

Snickerierna ska få förbli en hobby, det är han bestämd med.

– Jag är livrädd för att detta intresse också ska försvinna om jag skulle jobba på heltid med det. Det är ett bra andningshål, att ha något som bryter av från övriga livet. Skulle jag satsa på detta innebär det bland annat att jag måste ha större maskinpark och mera utrymme. Och rätt som det är, är man utbränd igen.

Både morfar, farfar och Andreas Carlssons far var intresserade av snickeri. Själv var han bestämd med att något sådant skulle han minsann inte pyssla med.

– Intresset har kommit på senare år när vi köpte hus med tillhörande garage.

Allt material som Andreas använder är återvunnet och hans dröm är att en dag få tag på virke från någon gammal ladugård.

– Det ska i så fall förvandlas till en rustik matsalsgrupp.

Egna skapelser

Huset är inrett med många av Andreas träarbeten. Här finns både bord, byråar, kistor och bokhyllor som han skapat.

För tillfället är det mest legogubbar som jag tillverkar, berättar Andreas. Jag ska precis börja med en Batman och spånar lite runt honom än så länge.

Legogubbarna är grunden och de kommer att få karakteristiska drag av olika kända personer och seriefigurer. I en träversion finns Motörheads nyligen avlidne frontfigur, Lemmy Kilmister, och inom en snar framtid får han troligtvis sällskap av bland andra Batman, Ozzy Osbourne, Slash och David Bowie.

– Jag är ju rockgubbe själv, ler han och fortsätter; Det måste finnas ett karakteristiskt drag på gubbarna någonstans så att man känner igen dem, annars blir det inte bra.

Musikintresset har funnits med sedan barnsben och redan som 8-åring började han spela trummor. Efter några år blev det även gitarr och 1989 började han som gitarrist i sitt första band, som spelade gamla 50-talsrocklåtar.

– Det gör vi än, det går hem hos publiken.

Utbränd

Andreas är gitarrist i Musikenheten och trummis i Swollen Quartet. Det är rock, pop och gamla covers som gäller.

Han har även jobbat som fotograf på Karlskoga Kuriren och under några år hade han en egen fotoateljé.

– Jag brann verkligen för fotografering. I ett sådant yrke måste man hela tiden ligga på topp så jag utbildade mig massor och plåtade ständigt.

Det var ett oerhört slit med egen ateljé och Andreas jobbade dygnet runt. Han fotade på dagarna, framkallade och gjorde efterarbetet på nätterna. Dessutom hade han småbarn. Allt växte över huvudet och det resulterade i att intresset för fotografering dog helt.

– Jag brände ut mig totalt och jag har inte tagit en bild på tio år. Aldrig mer ett eget företag, konstaterar han. Det var ett slit utan dess like och jag tjänade ingenting.

Lastbilschaufför

I samband med att han avvecklade ateljén började han jobba som lastbilschaufför, men slutade i höstas när ryggen pajade.

– Jag har haft en del ”ryggknäckarjobb”, konstaterar han krasst. Jobbet var stressigt och det var många tunga paket att släpa på. 40-50 stopp per dag med tungt släpande sätter sina spår.

Tanken på att börja plugga, har mer och mer dykt upp hos Andreas. Han vet inte riktigt än exakt vad det kommer att bli, men hans stora intresse för grafik, exempelvis skyltreklam och profilkläder, är stort så det lutar åt det hållet.

Snickerierna ska få förbli en hobby, det är han bestämd med.

– Jag är livrädd för att detta intresse också ska försvinna om jag skulle jobba på heltid med det. Det är ett bra andningshål, att ha något som bryter av från övriga livet. Skulle jag satsa på detta innebär det bland annat att jag måste ha större maskinpark och mera utrymme. Och rätt som det är, är man utbränd igen.