2016-02-16 21:51

2016-02-16 21:51

Många bekanta lyssnade på en livsresa

DEGERFORS: Närsjukvårdschefen och Degerforsbon Lena Adolfsson pratade om sin livsresa

Lena Adolfsson är mest känd som chef för Karlskoga lasarett. Men i Degerfors är hon känd för att vara just Lena Adolfsson. I går pratade hon om sitt liv inför gamla barndomsvänner, deras mammor och gamla kollegor. Det blev snabbt fullsatt i församlingshemmet i Degerfors.

Lena Adolfsson är född i Degerfors och har bott där hela sitt liv. Hon har vandrat den långa vägen från vårdbiträde till närsjukvårdschef.

– Den har varit långt och mödosamt, men samtidigt väldigt rolig. Jag började inom vården 1980 som vårdbiträde. Jag utbildade mig vidare till sjuksköterska och barnmorska.

De sista 25 åren har hon varit chef på olika nivåer. Fram till 2010 hette hennes tjänst sjukhusdirektör för då var Karlskoga lasarett en egen förvaltning.

– Men nu är min titel närsjukvårdschef västra länsdelen.

Ros och ris

Som chef får hon ta både ros och ris.

– Så är det. Men drivkraften måste ändå vara att åstadkomma så bra innehåll som möjligt och det är det som driver mig.

Hon tycker inte att hon får så mycket kritik.

– Men jag måste förstås ta många svåra samtal.

Att skaka av sig jobbet när man åker hem är inte alltid så lätt.

– Om det är saker som jag känner att det finns fel i då har jag det med mig hem förstås. Kanske tänker jag på hur man ska göra nästa gång för att det inte ska hända igen. Ibland kan de vara så att jag inte lyckas prestera det jag önskar mot en enskild individ och då kan jag tänka på hur man ska gå vidare för att hjälpa den här personen.

Att stå upp och berätta om sitt liv är något helt nytt för Lena Adolfsson.

– Lars Markusson från Degerfors församling ringde och frågade om jag kunde komma som gäst under kulturveckan. Och jag svarade ja. Men när det närmade sig så var det jag som skulle vara gästföreläsare.

Kyrkoherde Lars Markusson tar mikrofonen och pressenterar kvällens föreläsare.

– Om ni tittar er runt här i det rosa rummet och tittar på inredningen. Vad tror ni Lena har bidragit med? Besökarna tittar både högt och lågt.

– De små änglarna som står i fönstren. De har Lena gjort och skänkt till oss när vi invigde rummet. Ge Lena Adolfsson en applåd.

– Jag har pratat för mycket folk. Jag har pratat inför kungen. Men att stå här och prata om mitt liv är lite nervöst. Speciellt inför så många som jag känner.

Lena Adolfsson är född i Degerfors och har bott där hela sitt liv. Hon har vandrat den långa vägen från vårdbiträde till närsjukvårdschef.

– Den har varit långt och mödosamt, men samtidigt väldigt rolig. Jag började inom vården 1980 som vårdbiträde. Jag utbildade mig vidare till sjuksköterska och barnmorska.

De sista 25 åren har hon varit chef på olika nivåer. Fram till 2010 hette hennes tjänst sjukhusdirektör för då var Karlskoga lasarett en egen förvaltning.

– Men nu är min titel närsjukvårdschef västra länsdelen.

Ros och ris

Som chef får hon ta både ros och ris.

– Så är det. Men drivkraften måste ändå vara att åstadkomma så bra innehåll som möjligt och det är det som driver mig.

Hon tycker inte att hon får så mycket kritik.

– Men jag måste förstås ta många svåra samtal.

Att skaka av sig jobbet när man åker hem är inte alltid så lätt.

– Om det är saker som jag känner att det finns fel i då har jag det med mig hem förstås. Kanske tänker jag på hur man ska göra nästa gång för att det inte ska hända igen. Ibland kan de vara så att jag inte lyckas prestera det jag önskar mot en enskild individ och då kan jag tänka på hur man ska gå vidare för att hjälpa den här personen.

Att stå upp och berätta om sitt liv är något helt nytt för Lena Adolfsson.

– Lars Markusson från Degerfors församling ringde och frågade om jag kunde komma som gäst under kulturveckan. Och jag svarade ja. Men när det närmade sig så var det jag som skulle vara gästföreläsare.

Kyrkoherde Lars Markusson tar mikrofonen och pressenterar kvällens föreläsare.

– Om ni tittar er runt här i det rosa rummet och tittar på inredningen. Vad tror ni Lena har bidragit med? Besökarna tittar både högt och lågt.

– De små änglarna som står i fönstren. De har Lena gjort och skänkt till oss när vi invigde rummet. Ge Lena Adolfsson en applåd.

– Jag har pratat för mycket folk. Jag har pratat inför kungen. Men att stå här och prata om mitt liv är lite nervöst. Speciellt inför så många som jag känner.

  • Anders Persson