2016-01-30 06:00

2016-01-30 06:00

Var blev ni av ljuva drömmar...

KRÖNIKA: Björn Reimers

Denna lördags tankar går via en tonsatt text av Tage Danielsson som skrevs till revyn Svea Hund 1976 och som då framfördes av Monica Zetterlund.

Du känner säkert igen den och kan nynna melodin medan du läser vidare.

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord,

ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord

Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar

men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.

Redan i första refrängens två första rader känner vi igen oss 40 år senare. Jag tänker på Fredrik Reinfeldts öppna hjärta och Stefan Lövéns ”Mitt Europa bygger inte murar”. Hur alla riksdagspartier (utöver SD) spytt sin galla över Sverigedemokraters invandringshat i talarstol efter talarstol och samtidigt berättat vad solidaritet betyder för ett land som Sverige. Var det bara tomma ord?

För när det senare blev skarpt läge, vad hände? Nu genomför man mangrant SD:s politik, punkt för punkt. Alla vackra ord är fullständigt utraderade.

Det två efterföljande raderna berättar vad som kan hända efter den politiska karriären. Många av de som förde vår talan mot ett annat samhälle vi då trodde på, valde sedan andra vägar i maktens korridorer. Man spottade helt enkelt på den röda fanan och blev bankchefer, lobbyister och PR-konsulter för näringslivet eller liknande. Göran Persson, Björn Rosengren, Per Nuder och Thomas Östros för att nämna några av de sossetoppar som valde kapitalet och pengarna före sin tidigare övertygelse.

Dagens Miljöpartiledning får också räknas dit. De som nu valt regeringsmakten före sin grundläggande övertygelse. Låt vara att de möjligen bromsar en alliansregering stödd av SD, men var går gränsen för hur mycket av sin tro man kan sälja ut?

Även Kommunals ledning hör hit. Att glömma sitt uppdrag och förse sig med fördelar enbart för egen vinning är precis lika stora svek som grabbarna ovan gjort sig skyldiga till. Åtminstone om man vill behålla något av sin trovärdighet kvar.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld?

Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd.

Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt,

fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt.

Ja, för trots vackra tankar om ett enat Europa efter andra världskriget och ett EU som lovade fred och frihet så ser vi nu resultaten av ett blåögt projekt. Nationalister i Ungern och Polen visar upp ett ansikte vi väl känner igen från 30-talet Tyskland. I Frankrike vinner Marine Le Pen fler och fler anhängare. Likaså i våra nordiska länder, där växer nationalism och främlingshat sig allt starkare. Fascisterna har bidat sin tid, men nu sticker de upp sina fula trynen och blåögda politiker blir både överkörda och omkörda där de står som fån och undrar vad som hände. Kanske fanns det andra sätt än att sänka skatter och utöka klyftorna i vårt samhälle samtidigt som välfärden plockats ned, sten för sten. Ett uppretat folk går inte i ledband. De protesterar till slut. Finns det då smarta skurkar som kan berätta att allt är invandrarnas fel finns det också ett mål för protesterna.

Vi som satts att leva i besvikelsens epok

- ja vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?

Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,

tro på det vi trodde på - trots allt!

Ska vi då ge upp? Givetvis inte! Det är vi andra som tror på ett samhälle för alla som nu måste vända på vindarna. I dag är en bra dag att börja.

Du känner säkert igen den och kan nynna melodin medan du läser vidare.

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord,

ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord

Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar

men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.

Redan i första refrängens två första rader känner vi igen oss 40 år senare. Jag tänker på Fredrik Reinfeldts öppna hjärta och Stefan Lövéns ”Mitt Europa bygger inte murar”. Hur alla riksdagspartier (utöver SD) spytt sin galla över Sverigedemokraters invandringshat i talarstol efter talarstol och samtidigt berättat vad solidaritet betyder för ett land som Sverige. Var det bara tomma ord?

För när det senare blev skarpt läge, vad hände? Nu genomför man mangrant SD:s politik, punkt för punkt. Alla vackra ord är fullständigt utraderade.

Det två efterföljande raderna berättar vad som kan hända efter den politiska karriären. Många av de som förde vår talan mot ett annat samhälle vi då trodde på, valde sedan andra vägar i maktens korridorer. Man spottade helt enkelt på den röda fanan och blev bankchefer, lobbyister och PR-konsulter för näringslivet eller liknande. Göran Persson, Björn Rosengren, Per Nuder och Thomas Östros för att nämna några av de sossetoppar som valde kapitalet och pengarna före sin tidigare övertygelse.

Dagens Miljöpartiledning får också räknas dit. De som nu valt regeringsmakten före sin grundläggande övertygelse. Låt vara att de möjligen bromsar en alliansregering stödd av SD, men var går gränsen för hur mycket av sin tro man kan sälja ut?

Även Kommunals ledning hör hit. Att glömma sitt uppdrag och förse sig med fördelar enbart för egen vinning är precis lika stora svek som grabbarna ovan gjort sig skyldiga till. Åtminstone om man vill behålla något av sin trovärdighet kvar.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld?

Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd.

Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt,

fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt.

Ja, för trots vackra tankar om ett enat Europa efter andra världskriget och ett EU som lovade fred och frihet så ser vi nu resultaten av ett blåögt projekt. Nationalister i Ungern och Polen visar upp ett ansikte vi väl känner igen från 30-talet Tyskland. I Frankrike vinner Marine Le Pen fler och fler anhängare. Likaså i våra nordiska länder, där växer nationalism och främlingshat sig allt starkare. Fascisterna har bidat sin tid, men nu sticker de upp sina fula trynen och blåögda politiker blir både överkörda och omkörda där de står som fån och undrar vad som hände. Kanske fanns det andra sätt än att sänka skatter och utöka klyftorna i vårt samhälle samtidigt som välfärden plockats ned, sten för sten. Ett uppretat folk går inte i ledband. De protesterar till slut. Finns det då smarta skurkar som kan berätta att allt är invandrarnas fel finns det också ett mål för protesterna.

Vi som satts att leva i besvikelsens epok

- ja vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?

Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt,

tro på det vi trodde på - trots allt!

Ska vi då ge upp? Givetvis inte! Det är vi andra som tror på ett samhälle för alla som nu måste vända på vindarna. I dag är en bra dag att börja.