2016-01-27 21:42

2016-01-27 21:43

"Bygg längre bord, inte högre torn"

KARLSKOGA: Stark manifestation för mångfald

– Vi träffas på Förintelsens minnesdag för att påminna oss om det fasansfulla som skedde, säger Anna Lilja till det 40-tal som samlats på Alfred Nobels Torg för att delta i den manifestation som går under namnet En stark protest för mångfalden.

Anna Lilja och Jenny Sidenvall utgör kärnan i gruppen som bildades i samband med demonstrationen mot två nationalistiska partier inför valet 2014.

– Vi vill leva i ett samhälle som genomsyras av förståelse, kärlek, fred och mångfald. Alla får vara med, alla är välkomna för ett splittrat samhäll gynnar inte någon.

– Låt oss inte bygga en ny Berlinmur. Bygg i stället längre bord, inte högre torn, tillägger Anna Lilja och uppmanar alla att förenas i sången I natt jag drömde.

Kungsteatern

Manifestationen fortsatte på Kungsteatern där Ninni Langaard hälsade välkommen, Gôrskôj bjöd på dansnumret En galen värld från revyn innan Eva Dällerud med hjälp av teaterelever från Kulturskolan berättade sin mammas historia.

Eva Dällerud var 15 år när hon fick mamma Erzebet att berätta sin historia som började i april 1944. Erzebet var tolv, skulle fylla tretton i oktober, när familjen fick lämna bostaden i den lilla ungerska staden Satoraljaujhely eftersom alla stadens 4500 judar placerades i gettot. Mellan 19 maj och 3 juni gick fyra tåg fyllda av människor som deporterades till dödslägret Auschwitz. Eva Dällerud återger mammas möte med dr Mengele, hur mamma klarade sig, flytten till Plaszów, vidare till Christianstadt, dödsmarschen till Bergen Belsen och räddningen 15 april 1945.

– Då var mamma nästan död, engelsmännen satte ett rött kors på hennes panna, säger Eva Dällerud och berättade om mammas liv i Sverige, jobbet på Kexfabriken i Örebro och mammas glädje över att få vara i Sverige.

– Ta emot de som kommer, det betalar sig, avrundar Eva Dällerud.

Katarina Taikons böcker

Birgitta Söderman läste ur en av Katarina Taikons böcker om Katitzi, kören Voices sjöng några sånger, en - Sanna vänner - med Alva Gustavsson som solist. Peter Krantz berättade om möten med unga prova på-are från Syrien innan han sjöng Kents låt Sverige med orden välkommen, välkommen hit, vem du än är var du än är. Marcus Gustafsson bjöd på ett trumpetsolo, Cantöserna sjöng och Ninni Langaard var solist i sångerna Hemma och Min astrakan ur Kristina från Duvemåla. Men först efter att hon påmint om att vi befinner oss mitt i historien.

– För ett par hundra år sedan var det vi nordbor som for över Atlanten. Vi hade tur att de släppte in oss, säger Ninni Langaard och påpekar att då var det Atlanten, nu är det Medelhavet man ska ta sig över.

Ingrid Bergström läste Emil Jensens Samma värld innan några medlemmar ur Kör Deluxe under ledning av Rozita Åkerstedt fick avsluta med We are all the winners.

Anna Lilja och Jenny Sidenvall utgör kärnan i gruppen som bildades i samband med demonstrationen mot två nationalistiska partier inför valet 2014.

– Vi vill leva i ett samhälle som genomsyras av förståelse, kärlek, fred och mångfald. Alla får vara med, alla är välkomna för ett splittrat samhäll gynnar inte någon.

– Låt oss inte bygga en ny Berlinmur. Bygg i stället längre bord, inte högre torn, tillägger Anna Lilja och uppmanar alla att förenas i sången I natt jag drömde.

Kungsteatern

Manifestationen fortsatte på Kungsteatern där Ninni Langaard hälsade välkommen, Gôrskôj bjöd på dansnumret En galen värld från revyn innan Eva Dällerud med hjälp av teaterelever från Kulturskolan berättade sin mammas historia.

Eva Dällerud var 15 år när hon fick mamma Erzebet att berätta sin historia som började i april 1944. Erzebet var tolv, skulle fylla tretton i oktober, när familjen fick lämna bostaden i den lilla ungerska staden Satoraljaujhely eftersom alla stadens 4500 judar placerades i gettot. Mellan 19 maj och 3 juni gick fyra tåg fyllda av människor som deporterades till dödslägret Auschwitz. Eva Dällerud återger mammas möte med dr Mengele, hur mamma klarade sig, flytten till Plaszów, vidare till Christianstadt, dödsmarschen till Bergen Belsen och räddningen 15 april 1945.

– Då var mamma nästan död, engelsmännen satte ett rött kors på hennes panna, säger Eva Dällerud och berättade om mammas liv i Sverige, jobbet på Kexfabriken i Örebro och mammas glädje över att få vara i Sverige.

– Ta emot de som kommer, det betalar sig, avrundar Eva Dällerud.

Katarina Taikons böcker

Birgitta Söderman läste ur en av Katarina Taikons böcker om Katitzi, kören Voices sjöng några sånger, en - Sanna vänner - med Alva Gustavsson som solist. Peter Krantz berättade om möten med unga prova på-are från Syrien innan han sjöng Kents låt Sverige med orden välkommen, välkommen hit, vem du än är var du än är. Marcus Gustafsson bjöd på ett trumpetsolo, Cantöserna sjöng och Ninni Langaard var solist i sångerna Hemma och Min astrakan ur Kristina från Duvemåla. Men först efter att hon påmint om att vi befinner oss mitt i historien.

– För ett par hundra år sedan var det vi nordbor som for över Atlanten. Vi hade tur att de släppte in oss, säger Ninni Langaard och påpekar att då var det Atlanten, nu är det Medelhavet man ska ta sig över.

Ingrid Bergström läste Emil Jensens Samma värld innan några medlemmar ur Kör Deluxe under ledning av Rozita Åkerstedt fick avsluta med We are all the winners.