2016-01-23 06:00

2016-01-23 06:00

Storindustrin som försvann

KARLSKOGA: Här startade den moderna stålugnen

Aktiebolaget Héroults Elektriska Stål startade stålverk i Kortfors utanför Karlskoga. Det är en unik svensk industrihistoria och 1903 påbörjar företaget att smälta stål genom att använda elektricitet. En världsunik produktion som bara fanns i Kortforsen, (Öfalla) i Karlskoga. I dag finns ingenting kvar.

Lena Knutsson och Ida Dicksson är industrihistoriker och de har just slutfört ett stort arbete om ståltillverkning. Allt började med ett besök hos deras kollega, Bengt Spade. Han bor vid Ätrafors i Halland och ute på ett gärde står det en stor grå fabriksbyggnad alldeles själv. Vad var det för byggnad och vilken historia hade den?

– Ju mer vi forskade kring fabriken desto mer växte historien och tillslut hamnade vi i Karlskoga och Kortforsen. Väldens första ståltillverkning startade i Kortforsen strax norr om Karlskoga.

Till sin hjälp hade de av Karlskoga hembygdsförening som hade den gamle Karlskogafotografen Pontus Anderssons samling av glasplåtar.

– Vi satte oss ner och tittade i fotoarkivet och hittade flera bilder från Kortforsen. I dag finns inte ett spår av anläggningen.

Fått pengar

Pengar till projektet har de fått från branschorganisationen Jernkontoret.

– Vi upptäckte en historia som i princip inte var omskriven och i Karlskoga finns ingenting kvar. Varken industrilämningar eller någon större kunskap om industrin finns kvar.

Nu är de klara med arbetet om den elektriska ugnen och de ska publicera sitt jobb i en publikation som Jernkontoret ger ut. Förhoppningen är även att det ska bli en bok.

– Vår berättelse tar sin början i 1800-talets Frankrike och snirklar sig vidare genom värmländska Karlskoga för att slutligen nå sin kulmen och sitt fall på en slätt utanför Falkenberg i Halland, säger Lena Knutsson Udd.

Föds i Frankrike

Paul Héroult föds 1863 i Frankrike. 1900 utför Héroult försök med att smälta stål i en fast ugn med två elektroder. Under sommaren söker han patent på sin uppfinning och på hösten genomförs den första framgångsrika kommersiella framställningen av stål med hjälp av en ljusbågsugn.

Under det sena 1800-talet växer Örebro kraftigt och 1898 grundas Örebro Elektriska AB. Samtidigt köps vatten- och strandrätten till egendomarna Brattfors och Skråmmen in vid Svartälven. Ett betydande kraftöverskott finns vid Skråmforsen. För att ta tillvara detta överskott vill kraftbolaget uppföra någon typ av elektrokemisk anläggning och valet faller på en karbidfabrik. Kalciumkarbid är en hett eftertraktad vara vid tiden kring förra sekelskiftet. Av karbid framställs acetylengas som används till belysning.

Bröderna Artur Leffler och Gösta Mittag-Leffler är framgångsrika inom Svensk industrin och speciellt inom Karbidtillverkning. De påbörjar ett samarbete med Héroult som vill se sin uppfinning exploateras. Artur Leffler ser till att försöksstålverket hamnar i den nedlagda karbidfabrik i Kortfors. Hösten 1902 påbörjas förberedelserna och företaget anställer tolv arbetare och en kemist. Den 7 april 1903 kan den första smältningen sättas igång. På plats för att övervaka händelsen är Paul Héroult. Första dagen tillverkas 25 ton stål i landets första ljusbågsugn.

Stor ugn

Ljusbågsugnen står på ett två meter högt stenfundament och arbetsbryggans golv kring ugnen består av kraftig järnplåt. En del av plåtarna är sammanfogade med gångjärn och kan vid behov vikas upp.

Ingenjör Oscar Andersson, bördig från Karlskoga, anställs som ny disponent i juli 1905. Lön per tillverkat ton införs vilket leder till att arbetarna höjer arbetsintensiteten. I lönesättningen bland cheferna ingår mat, boende på ett rum, eldning, städning, ljus och tvätt. Ett sådant lönesystem verkar vara vanligt på fabriken och måste ha gett arbete åt många av ortens kvinnor.

Bristen är stor på större arbetarbostäder men problemet löser man tillfälligt genom att bara anställa ungkarlar.

Maskinhusbygget försenas av brist på arbetskraft som dels beror på första världskrigets behov av mankraft, men också på bostadsbrist som gör det svårt att få folk att flytta till Kortfors. Ungkarlshotell inrättas, de få arbetarbostäder som finns rustas upp och två av dem får elektriskt ljus indraget.

Förhandlingar med fabrikens kraftbolaget strandar och chefen Oscar Andersson inser att fabriken kanske måste flyttas för att kunna säkra produktionen.

Tillverkat liar

Slagen från hamrarna, gnisslet från valsverket och hettan från kiseljärnssmältan tonar bort och verksamheten upphör för gott i oktober månad 1918. Många av de anställda i Kortfors följer med till Ätrafors, dit produktionen flyttas, medan andra tar anställning vid den mystiska verksamhet som tar vid i fabrikslokalerna i Kortfors.

Redan i december 1918 flyttar AB Jordbrukssmiden in i lokalerna. I fabriken tillverkas liar och det spekuleras åtskilligt kring användningen av dessa. 1918 är all vapenexport förbjuden men liarna exporteras till Ryssland och det finns en utbredd uppfattning bland ortsborna att liefabriken är en liten vapensmedja med ryska armén som mottagare. Ryktet säger att liarna med en enkel operation kan konverteras till bajonetter. Fabriken sysselsätter 120 man och kapaciteten är 4 000 liar per dag. Men fabriken läggs ner redan 1921 och fabriksbyggnaderna, de sista resterna av Aktiebolaget Héroults Elektriska Stål i Kortfors, rivs sommaren 1936.

Lena Knutsson och Ida Dicksson är industrihistoriker och de har just slutfört ett stort arbete om ståltillverkning. Allt började med ett besök hos deras kollega, Bengt Spade. Han bor vid Ätrafors i Halland och ute på ett gärde står det en stor grå fabriksbyggnad alldeles själv. Vad var det för byggnad och vilken historia hade den?

– Ju mer vi forskade kring fabriken desto mer växte historien och tillslut hamnade vi i Karlskoga och Kortforsen. Väldens första ståltillverkning startade i Kortforsen strax norr om Karlskoga.

Till sin hjälp hade de av Karlskoga hembygdsförening som hade den gamle Karlskogafotografen Pontus Anderssons samling av glasplåtar.

– Vi satte oss ner och tittade i fotoarkivet och hittade flera bilder från Kortforsen. I dag finns inte ett spår av anläggningen.

Fått pengar

Pengar till projektet har de fått från branschorganisationen Jernkontoret.

– Vi upptäckte en historia som i princip inte var omskriven och i Karlskoga finns ingenting kvar. Varken industrilämningar eller någon större kunskap om industrin finns kvar.

Nu är de klara med arbetet om den elektriska ugnen och de ska publicera sitt jobb i en publikation som Jernkontoret ger ut. Förhoppningen är även att det ska bli en bok.

– Vår berättelse tar sin början i 1800-talets Frankrike och snirklar sig vidare genom värmländska Karlskoga för att slutligen nå sin kulmen och sitt fall på en slätt utanför Falkenberg i Halland, säger Lena Knutsson Udd.

Föds i Frankrike

Paul Héroult föds 1863 i Frankrike. 1900 utför Héroult försök med att smälta stål i en fast ugn med två elektroder. Under sommaren söker han patent på sin uppfinning och på hösten genomförs den första framgångsrika kommersiella framställningen av stål med hjälp av en ljusbågsugn.

Under det sena 1800-talet växer Örebro kraftigt och 1898 grundas Örebro Elektriska AB. Samtidigt köps vatten- och strandrätten till egendomarna Brattfors och Skråmmen in vid Svartälven. Ett betydande kraftöverskott finns vid Skråmforsen. För att ta tillvara detta överskott vill kraftbolaget uppföra någon typ av elektrokemisk anläggning och valet faller på en karbidfabrik. Kalciumkarbid är en hett eftertraktad vara vid tiden kring förra sekelskiftet. Av karbid framställs acetylengas som används till belysning.

Bröderna Artur Leffler och Gösta Mittag-Leffler är framgångsrika inom Svensk industrin och speciellt inom Karbidtillverkning. De påbörjar ett samarbete med Héroult som vill se sin uppfinning exploateras. Artur Leffler ser till att försöksstålverket hamnar i den nedlagda karbidfabrik i Kortfors. Hösten 1902 påbörjas förberedelserna och företaget anställer tolv arbetare och en kemist. Den 7 april 1903 kan den första smältningen sättas igång. På plats för att övervaka händelsen är Paul Héroult. Första dagen tillverkas 25 ton stål i landets första ljusbågsugn.

Stor ugn

Ljusbågsugnen står på ett två meter högt stenfundament och arbetsbryggans golv kring ugnen består av kraftig järnplåt. En del av plåtarna är sammanfogade med gångjärn och kan vid behov vikas upp.

Ingenjör Oscar Andersson, bördig från Karlskoga, anställs som ny disponent i juli 1905. Lön per tillverkat ton införs vilket leder till att arbetarna höjer arbetsintensiteten. I lönesättningen bland cheferna ingår mat, boende på ett rum, eldning, städning, ljus och tvätt. Ett sådant lönesystem verkar vara vanligt på fabriken och måste ha gett arbete åt många av ortens kvinnor.

Bristen är stor på större arbetarbostäder men problemet löser man tillfälligt genom att bara anställa ungkarlar.

Maskinhusbygget försenas av brist på arbetskraft som dels beror på första världskrigets behov av mankraft, men också på bostadsbrist som gör det svårt att få folk att flytta till Kortfors. Ungkarlshotell inrättas, de få arbetarbostäder som finns rustas upp och två av dem får elektriskt ljus indraget.

Förhandlingar med fabrikens kraftbolaget strandar och chefen Oscar Andersson inser att fabriken kanske måste flyttas för att kunna säkra produktionen.

Tillverkat liar

Slagen från hamrarna, gnisslet från valsverket och hettan från kiseljärnssmältan tonar bort och verksamheten upphör för gott i oktober månad 1918. Många av de anställda i Kortfors följer med till Ätrafors, dit produktionen flyttas, medan andra tar anställning vid den mystiska verksamhet som tar vid i fabrikslokalerna i Kortfors.

Redan i december 1918 flyttar AB Jordbrukssmiden in i lokalerna. I fabriken tillverkas liar och det spekuleras åtskilligt kring användningen av dessa. 1918 är all vapenexport förbjuden men liarna exporteras till Ryssland och det finns en utbredd uppfattning bland ortsborna att liefabriken är en liten vapensmedja med ryska armén som mottagare. Ryktet säger att liarna med en enkel operation kan konverteras till bajonetter. Fabriken sysselsätter 120 man och kapaciteten är 4 000 liar per dag. Men fabriken läggs ner redan 1921 och fabriksbyggnaderna, de sista resterna av Aktiebolaget Héroults Elektriska Stål i Kortfors, rivs sommaren 1936.

  • Anders Persson