2016-01-20 06:00

2016-01-20 06:00

Föräldrarollen då och i dag

KRÖNIKA

Jag ser det så klart än idag. Det är snart 25 år sedan som det låg en liten kille på den gula landstingsfilten så liten, skör och himla fin.

Jag stod vid sängen och tittade på honom och kunde inte få nog. Många känslor snurrade runt och jag tänkte – Han är här nu och han ska med hem. Det kändes skönt att få komma hem samtidigt oroligt. Hur skulle det gå? Stolt mormor och morfar stod nere på sjukhusparkering med den nya barnvagnen. Farmors nystickade kläder hade han på sig och farfar hade redan köpt fiskespö. Två år senare kom nästa guldklimp. Det blev en tös och lyckan var total. Från den tiden har jag andra minnesbilder, känslor och frågor. Nu var det två att ta hand om. Hur blir det? Kommer jag att älska detta barn som det första? En minnesbild handlar om när jag satt på verandan med vår tre veckor gamla dotter i famnen i väntan på gästerna till sonens 2-års kalas. På gräsmattan körde han runt med sin pappa på den nya traktorn. Dottern var nöjd och glad (som hon alltid var). Det var verkligen en idyll och känslan i magen var härlig.

I vår by fanns det ingen familjecentral men väl en öppen förskola. Det var där jag reflekterade över mitt föräldraskap. Ibland såg jag ett, enligt mitt tycke, en förälder med ett nedvärderande förhållningssätt till sitt barn och ibland såg jag något bra som jag försökte ta efter.

Barnen fyller i år 23 och 25 år, har jobb och klarar sig själv. När jag ser tillbaka på deras uppväxt så har det rullat på bra, som man säger. Men allt har inte varit på topp hela tiden. Som förälder är det oro och funderingar som man ställs inför. Det hade känts bra om det funnits en familjecentral som vi kunde ha gått till.

Under våren 2016 kommer Karlskoga göra en omstart på sin familjecentral, i nya lokaler, samlokaliserad med mödra- och barnhälsovård. Degerfors familjecentral har nu många år på nacken. Grattis till er Karlskoga och Degerforsbor som har den tillgången.

Även om barnen är stora nu så händer det saker som gör en orolig som förälder. Alldeles nyligen var min dotter sjuk och det tog tid innan hon fick hjälp och blev bättre och min oro kom tillbaka. Då kom jag ihåg den här texten som jag sjöng på en julkonsert. Med den vill jag avsluta denna krönika och säga att jag älskar dem lika mycket nu som när de föddes och för allt framtid vad som än händer och önska dem all lycka i framtiden. Er mamma!

Du lilla barn som slumrar sött, med änglar runt omkring. Din mor är här och änglarna. Dig händer ingenting. Du lilla barn när du blir stor och måste lämna mig, då önskar jag att änglarna ska vara nära dig. (Marias vaggsång text Anita Bohl, musik Jerker Leijon).

MARIE CESARES OLSSON, UTVECKLINGSLEDARE BARN OCH UNGA REGION ÖREBRO LÄN

Jag stod vid sängen och tittade på honom och kunde inte få nog. Många känslor snurrade runt och jag tänkte – Han är här nu och han ska med hem. Det kändes skönt att få komma hem samtidigt oroligt. Hur skulle det gå? Stolt mormor och morfar stod nere på sjukhusparkering med den nya barnvagnen. Farmors nystickade kläder hade han på sig och farfar hade redan köpt fiskespö. Två år senare kom nästa guldklimp. Det blev en tös och lyckan var total. Från den tiden har jag andra minnesbilder, känslor och frågor. Nu var det två att ta hand om. Hur blir det? Kommer jag att älska detta barn som det första? En minnesbild handlar om när jag satt på verandan med vår tre veckor gamla dotter i famnen i väntan på gästerna till sonens 2-års kalas. På gräsmattan körde han runt med sin pappa på den nya traktorn. Dottern var nöjd och glad (som hon alltid var). Det var verkligen en idyll och känslan i magen var härlig.

I vår by fanns det ingen familjecentral men väl en öppen förskola. Det var där jag reflekterade över mitt föräldraskap. Ibland såg jag ett, enligt mitt tycke, en förälder med ett nedvärderande förhållningssätt till sitt barn och ibland såg jag något bra som jag försökte ta efter.

Barnen fyller i år 23 och 25 år, har jobb och klarar sig själv. När jag ser tillbaka på deras uppväxt så har det rullat på bra, som man säger. Men allt har inte varit på topp hela tiden. Som förälder är det oro och funderingar som man ställs inför. Det hade känts bra om det funnits en familjecentral som vi kunde ha gått till.

Under våren 2016 kommer Karlskoga göra en omstart på sin familjecentral, i nya lokaler, samlokaliserad med mödra- och barnhälsovård. Degerfors familjecentral har nu många år på nacken. Grattis till er Karlskoga och Degerforsbor som har den tillgången.

Även om barnen är stora nu så händer det saker som gör en orolig som förälder. Alldeles nyligen var min dotter sjuk och det tog tid innan hon fick hjälp och blev bättre och min oro kom tillbaka. Då kom jag ihåg den här texten som jag sjöng på en julkonsert. Med den vill jag avsluta denna krönika och säga att jag älskar dem lika mycket nu som när de föddes och för allt framtid vad som än händer och önska dem all lycka i framtiden. Er mamma!

Du lilla barn som slumrar sött, med änglar runt omkring. Din mor är här och änglarna. Dig händer ingenting. Du lilla barn när du blir stor och måste lämna mig, då önskar jag att änglarna ska vara nära dig. (Marias vaggsång text Anita Bohl, musik Jerker Leijon).

MARIE CESARES OLSSON, UTVECKLINGSLEDARE BARN OCH UNGA REGION ÖREBRO LÄN