2016-01-02 06:00

2016-01-02 06:00

Susanne kämpar för gatuhundarna

KARLSKOGA: Chanel och Twiggy fick ett tryggt hem

Har hittat hem. Chanel och Twiggy ser ut som två helt vanliga hundar, tillfreds med livet. Men deras väg till lyckan har varit lång. Båda kommer nämligen från Rumänien, där de levde ett hårt liv innan de fick komma till Karlskoga och Susanne Ericson.

Redan som barn värnade Susanne Ericson om de fyrfota, päls- och fjäderbeklädda. Katter, kaniner, undulater och tamråttor har levt vid hennes sida under åren. Som åttaåring fick hon till sin stora förtjusning sin första egna hund, en papillon vid namn Lille-man.

När hon som 20-åring flyttade hemifrån köpte hon en till hund av samma ras, Linus. Men det var först 2004 när hon skaffade Vera, en blandras mellan American Staffordshire och Rhodesian Ridgeback som hon träffade sin riktiga fyrfota kärlek.

– Hon var en sån där som de brukar kalla kamphund. Det är svårt att förklara, vi var så nära varann och hon var så himla speciell.

Vera fanns vid hennes sida ända i tio år, tills december 2014. Efter det bestämde sig Susanne för att inte ha några fler djur. Så blev det dock inte.

Hennes djurintresse stannar nämligen inte vid husdjur, i alla år har Susanne också engagerat sig i djurrättsfrågor. För fyra år sedan fick hon upp ögonen för de herrelösa djuren i Rumänien. Landet har stora problem med gatuhundar och har under många år försökt komma till rätta med dessa genom mer eller mindre lyckade lösningar.

Sedan början av 2 000-talet har gatuhundar avlivats under mycket brutala former. Under några år drevs dock ett projekt där herrelösa hundar fångades in, steriliserades eller kastrerades och sedan släpptes ut om inte någon ville adoptera dem. Flera händelser där människor attackerats och även dödats av hundar ledde dock till att hundarna åter började massförgiftas och slås ihjäl i stor skala, men eftersom hundarna förökar sig snabbt så kvarstår problemet.

– Det var en chock att se hur dessa hundar behandlas. Det finns så mycket djurplågeri i världen att man inte orkar med men jag tycker att det är viktigt att inte blunda för det som händer.

Vill påverka

Susanne gick med i flera djurrättsorganisationer, bland andra Hundhjälpen och Dogrescue, för att på så sätt kunna påverka situationen. Hon skriver insändare och brev till politiker och EU-parlamentariker, stöttar djurvännerna i Rumänien med pengainsamlingar och syr hundtäcken som hon skickar till dem.

– Jag vet att många tycker att det är naivt men för mig är det självklart att alla gör det de kan. Det är fruktansvärt att ett land kan få EU-bidrag för att ta hand om gatuhundarna och så slår de bara ihjäl dem, till och med hundar som har ägare dödas.

Genom Dogrescue fick Susanne kontakt med Iulia Capatina, som driver hundhärbärget ICAR i Giurgiu, i södra Rumänien. Där finns ungefär 300 hundar åt gången och fem volontärer som hjälper till med arbetet.

– Med våra mått mätt har hundarna det inte så bra där heller. De gör så gott de kan men Rumänien är ett mycket fattigt land. Men det är bättre än de statliga härbärgen där hundarna får svälta ihjäl.

Utslagna tänder

Det var på ICAR som hon hittade Chanel, en äldre tik som farit illa under många år.

Hennes tänder var utslagna, hon hade sår på flera ställen på kroppen.

– Hon var som avstängd, hon hade gett upp.

I april förra året kom Chanel hem till Susanne med hjälp av en svensk organisation som samarbetar med Iulia.

– Vi tror att hon är sju-åtta år gammal. Jag ville att hon i alla fall skulle få några bra år under den tid hon har kvar.

Chanel var mycket skygg och det tog flera veckor innan hon ens vågade går fram till Susanne. Sakteligen byggdes förtroendet mellan dem upp och i dag är Chanel en trygg och lugn hund som njuter av livet.

Genom sitt engagemang lärde Susanne även känna Oana Andreea Klmt som länge hjälpt herrelösa katter och hundar på en bit hyrd mark i Vaslui. Efter sommaren kunde hon inte vara kvar på den marken och en insamling, Projekt köpa mark till Oana Andrew, drogs i gång på Facebook för att hjälpa både henne och djuren. Målet är att samla in tillräckligt mycket pengar så att Oana kan köpa egen mark där djuren kan vara.

– Vi blev helt förtvivlade. Vi vill ju inte att hundarna ska behöva släppas ut på gatorna igen. Flera lyckades vi hitta hem åt och jag tog hem Twiggy. Oana hittade henne vid en vägkant där hon dumpats med andra valpar.

Den ett och ett halvt år gamla tiken kom till Susanne i mitten av september och trivs bra i sitt nya hem och med sin nya kompis Chanel.

– Det är så härligt att se hur de utvecklas och hur lyckliga de är här.

Susanne hoppas att fler ska se hur gatuhundarna har det och engagera sig, antingen genom att ta kontakt med henne eller stötta någon av organisationerna.

– Jag tror att alla kan göra något för att hjälpa dem som inte kan föra sin egen talan, oavsett om det gäller människor, djur i Sverige eller i utlandet. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Redan som barn värnade Susanne Ericson om de fyrfota, päls- och fjäderbeklädda. Katter, kaniner, undulater och tamråttor har levt vid hennes sida under åren. Som åttaåring fick hon till sin stora förtjusning sin första egna hund, en papillon vid namn Lille-man.

När hon som 20-åring flyttade hemifrån köpte hon en till hund av samma ras, Linus. Men det var först 2004 när hon skaffade Vera, en blandras mellan American Staffordshire och Rhodesian Ridgeback som hon träffade sin riktiga fyrfota kärlek.

– Hon var en sån där som de brukar kalla kamphund. Det är svårt att förklara, vi var så nära varann och hon var så himla speciell.

Vera fanns vid hennes sida ända i tio år, tills december 2014. Efter det bestämde sig Susanne för att inte ha några fler djur. Så blev det dock inte.

Hennes djurintresse stannar nämligen inte vid husdjur, i alla år har Susanne också engagerat sig i djurrättsfrågor. För fyra år sedan fick hon upp ögonen för de herrelösa djuren i Rumänien. Landet har stora problem med gatuhundar och har under många år försökt komma till rätta med dessa genom mer eller mindre lyckade lösningar.

Sedan början av 2 000-talet har gatuhundar avlivats under mycket brutala former. Under några år drevs dock ett projekt där herrelösa hundar fångades in, steriliserades eller kastrerades och sedan släpptes ut om inte någon ville adoptera dem. Flera händelser där människor attackerats och även dödats av hundar ledde dock till att hundarna åter började massförgiftas och slås ihjäl i stor skala, men eftersom hundarna förökar sig snabbt så kvarstår problemet.

– Det var en chock att se hur dessa hundar behandlas. Det finns så mycket djurplågeri i världen att man inte orkar med men jag tycker att det är viktigt att inte blunda för det som händer.

Vill påverka

Susanne gick med i flera djurrättsorganisationer, bland andra Hundhjälpen och Dogrescue, för att på så sätt kunna påverka situationen. Hon skriver insändare och brev till politiker och EU-parlamentariker, stöttar djurvännerna i Rumänien med pengainsamlingar och syr hundtäcken som hon skickar till dem.

– Jag vet att många tycker att det är naivt men för mig är det självklart att alla gör det de kan. Det är fruktansvärt att ett land kan få EU-bidrag för att ta hand om gatuhundarna och så slår de bara ihjäl dem, till och med hundar som har ägare dödas.

Genom Dogrescue fick Susanne kontakt med Iulia Capatina, som driver hundhärbärget ICAR i Giurgiu, i södra Rumänien. Där finns ungefär 300 hundar åt gången och fem volontärer som hjälper till med arbetet.

– Med våra mått mätt har hundarna det inte så bra där heller. De gör så gott de kan men Rumänien är ett mycket fattigt land. Men det är bättre än de statliga härbärgen där hundarna får svälta ihjäl.

Utslagna tänder

Det var på ICAR som hon hittade Chanel, en äldre tik som farit illa under många år.

Hennes tänder var utslagna, hon hade sår på flera ställen på kroppen.

– Hon var som avstängd, hon hade gett upp.

I april förra året kom Chanel hem till Susanne med hjälp av en svensk organisation som samarbetar med Iulia.

– Vi tror att hon är sju-åtta år gammal. Jag ville att hon i alla fall skulle få några bra år under den tid hon har kvar.

Chanel var mycket skygg och det tog flera veckor innan hon ens vågade går fram till Susanne. Sakteligen byggdes förtroendet mellan dem upp och i dag är Chanel en trygg och lugn hund som njuter av livet.

Genom sitt engagemang lärde Susanne även känna Oana Andreea Klmt som länge hjälpt herrelösa katter och hundar på en bit hyrd mark i Vaslui. Efter sommaren kunde hon inte vara kvar på den marken och en insamling, Projekt köpa mark till Oana Andrew, drogs i gång på Facebook för att hjälpa både henne och djuren. Målet är att samla in tillräckligt mycket pengar så att Oana kan köpa egen mark där djuren kan vara.

– Vi blev helt förtvivlade. Vi vill ju inte att hundarna ska behöva släppas ut på gatorna igen. Flera lyckades vi hitta hem åt och jag tog hem Twiggy. Oana hittade henne vid en vägkant där hon dumpats med andra valpar.

Den ett och ett halvt år gamla tiken kom till Susanne i mitten av september och trivs bra i sitt nya hem och med sin nya kompis Chanel.

– Det är så härligt att se hur de utvecklas och hur lyckliga de är här.

Susanne hoppas att fler ska se hur gatuhundarna har det och engagera sig, antingen genom att ta kontakt med henne eller stötta någon av organisationerna.

– Jag tror att alla kan göra något för att hjälpa dem som inte kan föra sin egen talan, oavsett om det gäller människor, djur i Sverige eller i utlandet. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.