2015-12-19 06:00

2015-12-19 06:00

75 år efter den stora smällen

KARLSKOGA: Gunnar Gren berättar om olyckan som krävde elva personers liv

Året var 1940 och ute i Europa rasade Andra världskriget. I Karlskoga märktes ännu inte särskilt mycket av striderna, åtminstone inte i vardagen. Hos AB Bofors Nobelkrut i Björkborn var däremot produktionen av granater i full gång och krutlagren fulla. Säkerheten kring hanteringen av krutet var inte jämförbart med dagens rutiner kring sprängmedelshantering. Det skulle komma att få konsekvenser och resultera i en av landets största arbetsplatsolyckor genom tiderna. Den stora smällen i Björkborn.

Vänd om, vänd om! Det brinner i Björkborn!

14-årige Gunnar Gren jobbade extra som springpojke hos Hjortsbergs charkuteri vid Ekmansbacken och hade den här dagen, 17 december, fått i uppgift att cykla till Björkborn med en halv gris. Klockan var runt tre på eftermiddagen när Gunnar, med den halva grisen på cykelstyret, mötte en häst i full sken på Carls Åbyvägen. I en släde bakom hästen satt en man hysteriskt vevande med armarna och uppmanade honom att vända om då det brann vid Björkborns industriområde.

– På den tiden hyste man en enorm respekt för överheten, förklarar Gunnar där han sitter hemma i köket och minns tillbaka till händelsen för snart 75 år sedan. Det var inte helt självklart att vända om för jag bekymrade mig om vad chefen Hjortsberg skulle säga.

Trots det beslutade han sig ändå för att följa den panikslagna mannens råd och vända om. Kanske var det paniken i mannens röst eller åsynen av lågorna som slog upp. Branden som mannen flydde från hade startat i trotylgjuteriet och spred sig snabbt till de många byggnaderna som innehöll krut och sprängmedel.

Tryckvågor slog ut fönstren

Gunnar hann ungefär till Kungsbiografen när en dov smäll hördes från Björkborn. Elden hade nått ett stort lager med sprängmedel. Han hade precis klivit av cykeln när han bevittnade ett tomt vakuum som fyllde luften. När tillståndet gick tillbaka drog det med sig skyltfönster och fönster på bostadshus. Glasrutorna krossades och splitter flög åt alla håll.

– Figge, glasmästaren, hade mycket att göra den julen. Det var mitt i vintern, snö och kallt. Alla rutor runt Carls Åby krossades.

Gunnar minns att smällen i Björkborn var det stora samtalsämnet den julen. Dagarna efter händelsen fick de som arbetade på området gå och samla upp alla rester som fallit till marken. Det spekulerades i om det kunde ha varit ett attentat men Gunnar tror att det rör sig om en ren olycka.

Elva personer miste livet

Explosionen i Björkborn brukar benämnas som en av Sveriges värsta arbetsplatsolyckor. Elva anställda förolyckades och flertalet skadades. Vad som orsakade branden blev aldrig riktigt fastställt men man drog slutsatsen att det troligtvis rör sig om en tragisk olycka. Branden startade i trotylgjuteriet i en äldre träbyggnad och i takt med att den spred sig totalförstördes och skadades ett par hundra byggnader. De våldsamma explosionerna orsakades bland annat av granater och i flera av byggnaderna fanns krut förvarat. När elden passerade orsakades sedan flera mindre explosioner.

Under eftermiddagen lyste himlen upp, småpoffar hördes och det regnade granatsplitter från himlen.

Gunnar minns att han tog sig hem till ett tomt Rosendal. Människorna hade flytt ner mot Sandviken för att söka skydd och han mötte halvnakna flickor som i panik flydde genom det kalla vinterlandskapet från badhuset i Björkborn.

Vanligt med arbetsplatsolyckor

– Det blev en konstig jul och nyårshelg, berättar Gunnar. Speciellt för de som miste en nära anhörig. I januari var det begravning och många av de omkomna begravdes på Skogskyrkogården, där nere i dalen.

Livet återgick så småningom till den vanliga vardagen. Även om man kan tro att arbetsvillkoren och säkerheten skulle förbättras efter en händelse av den här karaktären så skulle det dröja ytterligare tre till fyra decennier innan man började prata om skyddsombud och förbättrade arbetsvillkor på allvar. Att arbeta vid Björkborn på den här tiden var förenat med ett visst risktagande och det visste man om. Gunnar började arbeta som apparatskötare på Björkborn 1950 och under hans 30 år långa anställning inträffade flertalet arbetsplatsolyckor. Bland annat en där han själv var inblandad.

– De fick hjälpa mig att plocka bort glasbitar från huvudet. Flera arbetskamrater fick uppsöka lasarettet men det behövde inte jag göra.

Gunnar kände sig aldrig rädd när han jobbade där men berättar att man kände en stor respekt och var medveten om att det då och då inträffade explosioner och andra olyckor. I sin verksamhet hanterade Björkborn stora mängder krut, dynamit och granater och den mest väsentliga säkerhetsåtgärden man genomförde efter olyckan var att man spred ut de nya byggnaderna betydligt mer. I slutet av 1941 var produktionen igång i samma takt som före olyckan.

Vänd om, vänd om! Det brinner i Björkborn!

14-årige Gunnar Gren jobbade extra som springpojke hos Hjortsbergs charkuteri vid Ekmansbacken och hade den här dagen, 17 december, fått i uppgift att cykla till Björkborn med en halv gris. Klockan var runt tre på eftermiddagen när Gunnar, med den halva grisen på cykelstyret, mötte en häst i full sken på Carls Åbyvägen. I en släde bakom hästen satt en man hysteriskt vevande med armarna och uppmanade honom att vända om då det brann vid Björkborns industriområde.

– På den tiden hyste man en enorm respekt för överheten, förklarar Gunnar där han sitter hemma i köket och minns tillbaka till händelsen för snart 75 år sedan. Det var inte helt självklart att vända om för jag bekymrade mig om vad chefen Hjortsberg skulle säga.

Trots det beslutade han sig ändå för att följa den panikslagna mannens råd och vända om. Kanske var det paniken i mannens röst eller åsynen av lågorna som slog upp. Branden som mannen flydde från hade startat i trotylgjuteriet och spred sig snabbt till de många byggnaderna som innehöll krut och sprängmedel.

Tryckvågor slog ut fönstren

Gunnar hann ungefär till Kungsbiografen när en dov smäll hördes från Björkborn. Elden hade nått ett stort lager med sprängmedel. Han hade precis klivit av cykeln när han bevittnade ett tomt vakuum som fyllde luften. När tillståndet gick tillbaka drog det med sig skyltfönster och fönster på bostadshus. Glasrutorna krossades och splitter flög åt alla håll.

– Figge, glasmästaren, hade mycket att göra den julen. Det var mitt i vintern, snö och kallt. Alla rutor runt Carls Åby krossades.

Gunnar minns att smällen i Björkborn var det stora samtalsämnet den julen. Dagarna efter händelsen fick de som arbetade på området gå och samla upp alla rester som fallit till marken. Det spekulerades i om det kunde ha varit ett attentat men Gunnar tror att det rör sig om en ren olycka.

Elva personer miste livet

Explosionen i Björkborn brukar benämnas som en av Sveriges värsta arbetsplatsolyckor. Elva anställda förolyckades och flertalet skadades. Vad som orsakade branden blev aldrig riktigt fastställt men man drog slutsatsen att det troligtvis rör sig om en tragisk olycka. Branden startade i trotylgjuteriet i en äldre träbyggnad och i takt med att den spred sig totalförstördes och skadades ett par hundra byggnader. De våldsamma explosionerna orsakades bland annat av granater och i flera av byggnaderna fanns krut förvarat. När elden passerade orsakades sedan flera mindre explosioner.

Under eftermiddagen lyste himlen upp, småpoffar hördes och det regnade granatsplitter från himlen.

Gunnar minns att han tog sig hem till ett tomt Rosendal. Människorna hade flytt ner mot Sandviken för att söka skydd och han mötte halvnakna flickor som i panik flydde genom det kalla vinterlandskapet från badhuset i Björkborn.

Vanligt med arbetsplatsolyckor

– Det blev en konstig jul och nyårshelg, berättar Gunnar. Speciellt för de som miste en nära anhörig. I januari var det begravning och många av de omkomna begravdes på Skogskyrkogården, där nere i dalen.

Livet återgick så småningom till den vanliga vardagen. Även om man kan tro att arbetsvillkoren och säkerheten skulle förbättras efter en händelse av den här karaktären så skulle det dröja ytterligare tre till fyra decennier innan man började prata om skyddsombud och förbättrade arbetsvillkor på allvar. Att arbeta vid Björkborn på den här tiden var förenat med ett visst risktagande och det visste man om. Gunnar började arbeta som apparatskötare på Björkborn 1950 och under hans 30 år långa anställning inträffade flertalet arbetsplatsolyckor. Bland annat en där han själv var inblandad.

– De fick hjälpa mig att plocka bort glasbitar från huvudet. Flera arbetskamrater fick uppsöka lasarettet men det behövde inte jag göra.

Gunnar kände sig aldrig rädd när han jobbade där men berättar att man kände en stor respekt och var medveten om att det då och då inträffade explosioner och andra olyckor. I sin verksamhet hanterade Björkborn stora mängder krut, dynamit och granater och den mest väsentliga säkerhetsåtgärden man genomförde efter olyckan var att man spred ut de nya byggnaderna betydligt mer. I slutet av 1941 var produktionen igång i samma takt som före olyckan.

  • Pernilla Pöykiöniemi