2015-12-10 09:52

2015-12-10 09:52

"Häftigt skivdebutera när man närmar sig 60"

MUSIK: Thore Eriksson återvänder till Degerfors för att realisera en dröm

Thore Eriksson håller på att realisera en dröm. ”Det är väl häftigt att skivdebutera när man närmar sig 60 år” säger han och skrattar. Går allt enligt planerna släpps skivan någon gång i april eller maj.

Åtta låtar är spikade och en nionde är på gång.

– Låtidén kommer från den gång jag och Pecka träffades första gången. Jag växte upp som snäll frikyrkopojke och Pecka har en helt annan bakgrund, säger Thore Eriksson och avbryts av Pecka Dahl.

– Fast jag är också en snäll pojke, insisterar Pecka.

– Man blir äldre och får erfarenhet, man kan se nyktert på vad som hänt och börjar förstå saker och ting. Låten handlar om att se sig själv som på en teaterscen. Är det verkligen jag som står där? fortsätter Thore Eriksson när han beskriver den nionde låten.

Det här projektet startade för två år sedan när Thore Eriksson ringde Pecka Dahl och presenterade sin dröm att spela in låtarna och något halvår senare togs förnyad kontakt.

– Vi träffades och jag spelade upp mina låtar och Pecka tyckte absolut att jag skulle spela in dem.

Pecka Dahl sticker inte under stol med att han tycker om låtarna.

– Det kan låta drygt men jag har råd att säga nej och tar inte uppdrag jag inte tror på. Därför måste det finnas en ryggrad i musiken. En story. Och det hade Thore i varje låt, säger Pecka Dahl.

Den äldsta låten är från 1994 och där har Sören Ågren varit med och skrivit musiken. Joakim Nilsson är delaktig i bearbetningen av ett par låtar annars är all text och musik skriven av Thore Eriksson.

– Jag är ingen som spottar ur mig låtar, konstaterar han.

– Men låtarna är viktiga för mig, det är min egen berättelse.

– Jag är uppvuxen i frikyrkan och det var där jag lärde mig spela. Det var ett naturligt liv för mig, mera ett arv som jag växte in i. Nu är jag inte kvar i frikyrkan och man kan väl uttrycka det på följande sätt:

– Jag tror inte längre som jag trodde att jag trodde.

Inte bitter

Thore Eriksson vill inte - på frågan om jämförelsen med Peter Hallströms skiva Brev från en förlorad son - gå så långt att han kallar skivan för en uppgörelse med frikyrkan.

– Hans skiva är viktig för mig personligen och jag kan känna igen mig i hur han känt och känner. Men jag är inte bitter, jag känner att det var ett gott liv och uppväxten har även påverkat mitt sätt att skriva låtar, säger Thore Eriksson.

– Jag känner inte att skivan gör upp med någonting. Det är min berättelse som växt fram och blivit viktig för mig. Men det är ingen uppgörelse, poängterar han.

Thore Eriksson har fyllt 58 år. Han växte upp utanför Katrineholm och flyttade till Degerfors 1988 där han blev kvar till 2012.

– Jag var med i Pingstkyrkan under åren i Katrineholm och sen blev det Missionsförsamlingen när jag kom till Degerfors.

Sadlade om

Han arbetade på posten fram till 1999 då han sadlade om och utbildade sig till musiklärare med tjänstgöring på Stora Vallaskolan och Musikskolan.

– Åren 2000 till 2003 pluggade jag till musiklärare och 2010 till 2012 studerade jag till sångpedagog. När den utbildningen var klar skulle en studiekamrat åka till Indien och undrade om jag inte kunde ta hennes vikariat som musiklärare, säger Thore Eriksson och kommer in på orsaken till att han lämnade Degerfors för att bosätta sig i Huddinge.

– När året var slut kände jag att det är här jag ska vara. Jag hade ju pluggat fem år i Stockholm och några av mina barn bodde där så jag bestämde mig för att flytta.

Thore Eriksson arbetar som musiklärare på Nytorpsskolan i Salems kommun. Men han är också sånglärare i det egna företaget och har dessutom en egen kör, Körlaget.

– Det är en blandad kör och vi hade nyligen vår första konsert.

Kompisar i bandet

Men åter till den pågående inspelningen av skivan i Pecka Dahls studio i Ängebäck. Thore Eriksson berättar att han i princip hade kunnat spela in plattan själv med hjälp av en trummis och Pecka Dahl som musiker och producent.

Pecka Dahl ville något annat.

– Han sa att det här ska spelas in live, fortsätter Thore Eriksson och presenterar bandet: Mats Eriksson, trummor, Erik Wahlström, bas, Joakim Nilsson, gitarr, och Sören Ågren, klaviatur.

– Jag tycker att låtarna är så ärliga att det krävs att de spelas live, förklarar Pecka Dahl.

– Det är fyra nära och mycket goda vänner som är viktiga för mig och att de är delaktiga är viktigt för att skivan blir som den blir. Deras medverkan gör också att skivan blir ännu mer värdefull för mig, säger Thore Eriksson som själv inte spelar något instrument utan nöjer sig med att sjunga på skivan. En annan som bidrar med sång är dottern Evelin Eriksson.

Gå sin egen väg

Plattan har ännu inget namn, men ett förslag är Vägen efter en av de låtar som ingår.

– Den handlar om att gå sin egen väg även om andra går åt ett annat håll. Det är inte egoism utan handlar om att vara sann mot sig själv, förtydligar Thore Eriksson och understryker samtidigt att namnet på skivan inte är bestämt. Inte heller omslaget.

– Omslag och titel, allt styrs av den process vi är inne i, påpekar Pecka Dahl.

Det är i alla fall bestämt att det ska bli en cd.

– Jag vill ha en fysisk skiva, något att hålla i. Det är ju själva idén bakom det här projektet, drömmen att någon gång få spela in en riktig skiva, tillägger Thore Eriksson.

Åtta låtar är spikade och en nionde är på gång.

– Låtidén kommer från den gång jag och Pecka träffades första gången. Jag växte upp som snäll frikyrkopojke och Pecka har en helt annan bakgrund, säger Thore Eriksson och avbryts av Pecka Dahl.

– Fast jag är också en snäll pojke, insisterar Pecka.

– Man blir äldre och får erfarenhet, man kan se nyktert på vad som hänt och börjar förstå saker och ting. Låten handlar om att se sig själv som på en teaterscen. Är det verkligen jag som står där? fortsätter Thore Eriksson när han beskriver den nionde låten.

Det här projektet startade för två år sedan när Thore Eriksson ringde Pecka Dahl och presenterade sin dröm att spela in låtarna och något halvår senare togs förnyad kontakt.

– Vi träffades och jag spelade upp mina låtar och Pecka tyckte absolut att jag skulle spela in dem.

Pecka Dahl sticker inte under stol med att han tycker om låtarna.

– Det kan låta drygt men jag har råd att säga nej och tar inte uppdrag jag inte tror på. Därför måste det finnas en ryggrad i musiken. En story. Och det hade Thore i varje låt, säger Pecka Dahl.

Den äldsta låten är från 1994 och där har Sören Ågren varit med och skrivit musiken. Joakim Nilsson är delaktig i bearbetningen av ett par låtar annars är all text och musik skriven av Thore Eriksson.

– Jag är ingen som spottar ur mig låtar, konstaterar han.

– Men låtarna är viktiga för mig, det är min egen berättelse.

– Jag är uppvuxen i frikyrkan och det var där jag lärde mig spela. Det var ett naturligt liv för mig, mera ett arv som jag växte in i. Nu är jag inte kvar i frikyrkan och man kan väl uttrycka det på följande sätt:

– Jag tror inte längre som jag trodde att jag trodde.

Inte bitter

Thore Eriksson vill inte - på frågan om jämförelsen med Peter Hallströms skiva Brev från en förlorad son - gå så långt att han kallar skivan för en uppgörelse med frikyrkan.

– Hans skiva är viktig för mig personligen och jag kan känna igen mig i hur han känt och känner. Men jag är inte bitter, jag känner att det var ett gott liv och uppväxten har även påverkat mitt sätt att skriva låtar, säger Thore Eriksson.

– Jag känner inte att skivan gör upp med någonting. Det är min berättelse som växt fram och blivit viktig för mig. Men det är ingen uppgörelse, poängterar han.

Thore Eriksson har fyllt 58 år. Han växte upp utanför Katrineholm och flyttade till Degerfors 1988 där han blev kvar till 2012.

– Jag var med i Pingstkyrkan under åren i Katrineholm och sen blev det Missionsförsamlingen när jag kom till Degerfors.

Sadlade om

Han arbetade på posten fram till 1999 då han sadlade om och utbildade sig till musiklärare med tjänstgöring på Stora Vallaskolan och Musikskolan.

– Åren 2000 till 2003 pluggade jag till musiklärare och 2010 till 2012 studerade jag till sångpedagog. När den utbildningen var klar skulle en studiekamrat åka till Indien och undrade om jag inte kunde ta hennes vikariat som musiklärare, säger Thore Eriksson och kommer in på orsaken till att han lämnade Degerfors för att bosätta sig i Huddinge.

– När året var slut kände jag att det är här jag ska vara. Jag hade ju pluggat fem år i Stockholm och några av mina barn bodde där så jag bestämde mig för att flytta.

Thore Eriksson arbetar som musiklärare på Nytorpsskolan i Salems kommun. Men han är också sånglärare i det egna företaget och har dessutom en egen kör, Körlaget.

– Det är en blandad kör och vi hade nyligen vår första konsert.

Kompisar i bandet

Men åter till den pågående inspelningen av skivan i Pecka Dahls studio i Ängebäck. Thore Eriksson berättar att han i princip hade kunnat spela in plattan själv med hjälp av en trummis och Pecka Dahl som musiker och producent.

Pecka Dahl ville något annat.

– Han sa att det här ska spelas in live, fortsätter Thore Eriksson och presenterar bandet: Mats Eriksson, trummor, Erik Wahlström, bas, Joakim Nilsson, gitarr, och Sören Ågren, klaviatur.

– Jag tycker att låtarna är så ärliga att det krävs att de spelas live, förklarar Pecka Dahl.

– Det är fyra nära och mycket goda vänner som är viktiga för mig och att de är delaktiga är viktigt för att skivan blir som den blir. Deras medverkan gör också att skivan blir ännu mer värdefull för mig, säger Thore Eriksson som själv inte spelar något instrument utan nöjer sig med att sjunga på skivan. En annan som bidrar med sång är dottern Evelin Eriksson.

Gå sin egen väg

Plattan har ännu inget namn, men ett förslag är Vägen efter en av de låtar som ingår.

– Den handlar om att gå sin egen väg även om andra går åt ett annat håll. Det är inte egoism utan handlar om att vara sann mot sig själv, förtydligar Thore Eriksson och understryker samtidigt att namnet på skivan inte är bestämt. Inte heller omslaget.

– Omslag och titel, allt styrs av den process vi är inne i, påpekar Pecka Dahl.

Det är i alla fall bestämt att det ska bli en cd.

– Jag vill ha en fysisk skiva, något att hålla i. Det är ju själva idén bakom det här projektet, drömmen att någon gång få spela in en riktig skiva, tillägger Thore Eriksson.