2015-12-03 10:05

2015-12-03 10:05

När makten förblindar

KRÖNIKA:

Jag har alltid försvarat Miljöpartiet och det mesta av deras politik. Den ligger nära min egen själ.

MP har varit det enda partiet i riksdagen förutom i vissa stunder Vänsterpartiet, som sett miljöfrågorna i ett längre perspektiv och som har en äkta human människosyn.

Men nu har de väl i alla fall skitit i det blå skåpet. Och det på flera punkter. Det enda jag kan få ut av deras agerande i regeringsställning är att makten är viktigare än politiken.

Jag kan mycket väl förstå att det inte är lätt att sitta i regeringen som ett minoritetsparti. Det betyder att man hela tiden måste kompromissa. Men att till så stor del sälja ut sin egen politik och genomföra andras mot sin vilja kan jag inte se någon som helst vits med.

Det är ett stort svek mot väljarna. Att försvara sig med att ”inte vilja skapa regeringskris”är ett tunt argument som måste väga lättare än den egna övertygelsen. Nej, MP har i många fall tappat sin kompassriktning som de nytänkare och förnyare de en gång var när de stolta tågade in i riksdagen.

Det är inte bara i flyktingpolitiken de svikit sina ideal. Bland annat låter man Vattenfall sälja sin kolkraft och tillåter förbifart Stockholm. Det var också länge sedan jag hörde något vettigt kring sex timmars arbetsdag när det gäller jobbpolitiken. Nej, det duger inte att sitta och kompromissa bort hela sin själ, även om de nu hyllas av skribenter som Widar Andersson med flera.

Jag vet inte hur du mår, man jag känner stor oro inför klimatmötet som just nu pågår. Jag har lyssnat till de tunga elefanternas inledande tal. Det är mycket av stora ord. Ord man hört förut som för mig blivit floskler då det hittills mest varit just enbart ord. Nu krävs handling och det måste ske NU. Vi har inte tid att vänta längre på att gå ”all in” när det gäller klimatfrämjande åtgärder.

Många tror tydligen att det bara handlar om vädret, men det är bara en mycket liten del av sanningen. Om vi inte når målet att öka uppvärmningen till absolut max två grader innebär det en global katastrof. Den flyktingström vi har idag kommer att kunna liknas med en droppe i havet i förhållande till det vi har att vänta. Professorn i miljökunskap, Johan Rockström, har formulerat sig ganska drastiskt när han säger att om vi inte klarar de uppsatta målen att minska koloxidutsläppen så kollapsar alla världens korallrev, likaså Amazonas regnskogar.

Grönland och delar av Antarktis kommer att smälta och höja havsnivån med 14 meter. Johan säger också att vi är den sista generationen som har möjlighet att göra något åt dessa problem. I klartext; går det år pipsvängen nu är det kört!

Jag känner mig stolt över att Sverige är ett land som tagit emot hjälpbehövande flyktingar från krig och elände med öppen famn under många år. Åtminstone fram till nu. Men jag skäms å det grövsta över hur man kan lämna 22 stycken afghanska tolkar i sticket hemma i Afghanistan. Människor som med risk för sina liv arbetat för det svenska försvaret i Mazar e Sharif och som har följt svenska soldater ute i fält med risk för det egna livet.

Nu när svenskarna åkt hem lever de under ett ständigt hot från Talibanregimen eftersom de tjänstgjort under Talibanernas fiender och vill därför söka asyl i Sverige. Något som myndigheterna hittills nobbat. De har helt enkelt försökt tiga ihjäl detta problem. Efter uppmärksamhet i media så fick 21 stycken asyl som kvotflyktingar och därmed tyckte man saken var biff. Men det är inte sanningen. Kvar finns 22 livrädda tolkar som inte bara borde få asyl. De skulle dessutom göra stor nytta i Sverige då det råder akut tolkbrist.

22 personer som riskerat sitt liv för vårt land är nu inte välkomna hit. Varför vet ingen eftersom försvarsmakten sekretessbelagt dessa ärenden. Det är mer än uselt och totalt oförklarligt, särskilt som totalt 25 000 afghaner i övrigt sökt svensk asyl.

Sätt på broddarna och ta det lugnt med glöggen så hörs vi om ett par veckor igen.

 

Björn Reimers

MP har varit det enda partiet i riksdagen förutom i vissa stunder Vänsterpartiet, som sett miljöfrågorna i ett längre perspektiv och som har en äkta human människosyn.

Men nu har de väl i alla fall skitit i det blå skåpet. Och det på flera punkter. Det enda jag kan få ut av deras agerande i regeringsställning är att makten är viktigare än politiken.

Jag kan mycket väl förstå att det inte är lätt att sitta i regeringen som ett minoritetsparti. Det betyder att man hela tiden måste kompromissa. Men att till så stor del sälja ut sin egen politik och genomföra andras mot sin vilja kan jag inte se någon som helst vits med.

Det är ett stort svek mot väljarna. Att försvara sig med att ”inte vilja skapa regeringskris”är ett tunt argument som måste väga lättare än den egna övertygelsen. Nej, MP har i många fall tappat sin kompassriktning som de nytänkare och förnyare de en gång var när de stolta tågade in i riksdagen.

Det är inte bara i flyktingpolitiken de svikit sina ideal. Bland annat låter man Vattenfall sälja sin kolkraft och tillåter förbifart Stockholm. Det var också länge sedan jag hörde något vettigt kring sex timmars arbetsdag när det gäller jobbpolitiken. Nej, det duger inte att sitta och kompromissa bort hela sin själ, även om de nu hyllas av skribenter som Widar Andersson med flera.

Jag vet inte hur du mår, man jag känner stor oro inför klimatmötet som just nu pågår. Jag har lyssnat till de tunga elefanternas inledande tal. Det är mycket av stora ord. Ord man hört förut som för mig blivit floskler då det hittills mest varit just enbart ord. Nu krävs handling och det måste ske NU. Vi har inte tid att vänta längre på att gå ”all in” när det gäller klimatfrämjande åtgärder.

Många tror tydligen att det bara handlar om vädret, men det är bara en mycket liten del av sanningen. Om vi inte når målet att öka uppvärmningen till absolut max två grader innebär det en global katastrof. Den flyktingström vi har idag kommer att kunna liknas med en droppe i havet i förhållande till det vi har att vänta. Professorn i miljökunskap, Johan Rockström, har formulerat sig ganska drastiskt när han säger att om vi inte klarar de uppsatta målen att minska koloxidutsläppen så kollapsar alla världens korallrev, likaså Amazonas regnskogar.

Grönland och delar av Antarktis kommer att smälta och höja havsnivån med 14 meter. Johan säger också att vi är den sista generationen som har möjlighet att göra något åt dessa problem. I klartext; går det år pipsvängen nu är det kört!

Jag känner mig stolt över att Sverige är ett land som tagit emot hjälpbehövande flyktingar från krig och elände med öppen famn under många år. Åtminstone fram till nu. Men jag skäms å det grövsta över hur man kan lämna 22 stycken afghanska tolkar i sticket hemma i Afghanistan. Människor som med risk för sina liv arbetat för det svenska försvaret i Mazar e Sharif och som har följt svenska soldater ute i fält med risk för det egna livet.

Nu när svenskarna åkt hem lever de under ett ständigt hot från Talibanregimen eftersom de tjänstgjort under Talibanernas fiender och vill därför söka asyl i Sverige. Något som myndigheterna hittills nobbat. De har helt enkelt försökt tiga ihjäl detta problem. Efter uppmärksamhet i media så fick 21 stycken asyl som kvotflyktingar och därmed tyckte man saken var biff. Men det är inte sanningen. Kvar finns 22 livrädda tolkar som inte bara borde få asyl. De skulle dessutom göra stor nytta i Sverige då det råder akut tolkbrist.

22 personer som riskerat sitt liv för vårt land är nu inte välkomna hit. Varför vet ingen eftersom försvarsmakten sekretessbelagt dessa ärenden. Det är mer än uselt och totalt oförklarligt, särskilt som totalt 25 000 afghaner i övrigt sökt svensk asyl.

Sätt på broddarna och ta det lugnt med glöggen så hörs vi om ett par veckor igen.

 

Björn Reimers