2015-12-02 06:00

2015-12-02 06:00

De originella namnhällarna

DEGERFORS: Frivilliga har synliggjort lämningar i Sveafallen

Minnesmärken. Så har de gamla namnhällarna i Sveafallen synliggjorts igen. Inskriptionerna är mer än hundra år gamla och somliga kanske känner igen namnen, kanske rent av är släkt med dem.

Åke ”Fôggel-Åke” Jansson har två vårar i rad pratat med Hembygdsföreningen om att något borde göras åt de gamla namnhällarna, eller Platta bergen som de också kallas, i Sveafallen. I år lyckades han engagera medlemmar som bildade en grupp med syfte att få ordning på inskriptionerna.

Jansson minns då han var arbetsledare på Fälttjänst och namnhällarna gjordes i ordning. De till och med fylldes i med lack, för att synas ordentligt. Det var 1995. Sedan dess har växtlighet, väder och vind gjort sitt.

Jobb i etapper

Jansson berättar att gruppen från Hembygdsföreningen, där han också varit med, varit på plats i Sveafallen ett antal gånger nu i höst.

– I första etappen nu har vi gått in för att få bort all mossa, ljung och annan växtlighet. Det är ett riktigt fint jobb och sen har Banverket röjt upp skogen, från stambanan och in cirka 40 meter, så där är mer öppet nu, berättar Jansson.

Grundjobbet är klart, sen ska hällarna renspolas.

– Men för att få göra det krävs tillstånd från Örebro läns museum och det ska göras under sakkunnig ledning. Så vi tar vintern till att söka diverse tillstånd. Vi ska även söka tillstånd att få måla i inskriptionerna med den speciella blyfärg som används till sådant, berättar Jansson.

– Men det får ju bli en senare fråga, till våren.

Men Jansson har fler idéer än så för minnesmärket:

– Vi har varit i kontakt med Turistföreningen angående sponsring av kvastar och även för att göra en fin tavla med information längre fram. Kanske vi kunde prata med Sveaskog om att placera bord med bänkar där också, så att de som strövar i området kan slå sig ner en stund.

Vilka och varför?

Vilka är det då som gjort inskriptionerna i de gamla berghällarna och varför? Var syftet något särskilt, eller var det bara för att visa att de var där en gång i tiden? Frågan blir lite hängande i luften, inte helt besvarad.

– Det var de som åkte till Amerika vad jag vet, det var många som bodde däruppe på Berget som av olika anledningar flyttade, säger Fotoklubbens Lennart Gustafson, som känner till en hel del av ortens historia genom gamla fotografier.

Fler än han nämner att de emigrerade, men det gjorde inte alla av de som där har sina namn. Enligt röster från såväl Hembygdsföreningens medlemmar som andra så blev en del av dem kvar i Sverige.

– Det var nog som ett tillhåll. Det bodde massor av folk på Berget, de kanske gick dit och satte sig och spelade kort och slog in sina namn i stenhällarna för skojs skull, ett tidsfördriv, funderar Björn Dehlin i Hembygdsföreningen.

– Jag tror mer på att många av dem flyttade från orten, för jobb och sen att några gjorde det för att de tyckte det var kväsigt. Håll med om att det är snitsigt och originellt, säger Åke Jansson.

För att klassas som fornminne ska en lämning ha kommit till före 1850. Men enligt Kulturmiljölagen ingår då bland annat resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar. Men originella är de, precis som Jansson slår fast.

Se mer om namnhällarna på vår webb-tv.

Åke ”Fôggel-Åke” Jansson har två vårar i rad pratat med Hembygdsföreningen om att något borde göras åt de gamla namnhällarna, eller Platta bergen som de också kallas, i Sveafallen. I år lyckades han engagera medlemmar som bildade en grupp med syfte att få ordning på inskriptionerna.

Jansson minns då han var arbetsledare på Fälttjänst och namnhällarna gjordes i ordning. De till och med fylldes i med lack, för att synas ordentligt. Det var 1995. Sedan dess har växtlighet, väder och vind gjort sitt.

Jobb i etapper

Jansson berättar att gruppen från Hembygdsföreningen, där han också varit med, varit på plats i Sveafallen ett antal gånger nu i höst.

– I första etappen nu har vi gått in för att få bort all mossa, ljung och annan växtlighet. Det är ett riktigt fint jobb och sen har Banverket röjt upp skogen, från stambanan och in cirka 40 meter, så där är mer öppet nu, berättar Jansson.

Grundjobbet är klart, sen ska hällarna renspolas.

– Men för att få göra det krävs tillstånd från Örebro läns museum och det ska göras under sakkunnig ledning. Så vi tar vintern till att söka diverse tillstånd. Vi ska även söka tillstånd att få måla i inskriptionerna med den speciella blyfärg som används till sådant, berättar Jansson.

– Men det får ju bli en senare fråga, till våren.

Men Jansson har fler idéer än så för minnesmärket:

– Vi har varit i kontakt med Turistföreningen angående sponsring av kvastar och även för att göra en fin tavla med information längre fram. Kanske vi kunde prata med Sveaskog om att placera bord med bänkar där också, så att de som strövar i området kan slå sig ner en stund.

Vilka och varför?

Vilka är det då som gjort inskriptionerna i de gamla berghällarna och varför? Var syftet något särskilt, eller var det bara för att visa att de var där en gång i tiden? Frågan blir lite hängande i luften, inte helt besvarad.

– Det var de som åkte till Amerika vad jag vet, det var många som bodde däruppe på Berget som av olika anledningar flyttade, säger Fotoklubbens Lennart Gustafson, som känner till en hel del av ortens historia genom gamla fotografier.

Fler än han nämner att de emigrerade, men det gjorde inte alla av de som där har sina namn. Enligt röster från såväl Hembygdsföreningens medlemmar som andra så blev en del av dem kvar i Sverige.

– Det var nog som ett tillhåll. Det bodde massor av folk på Berget, de kanske gick dit och satte sig och spelade kort och slog in sina namn i stenhällarna för skojs skull, ett tidsfördriv, funderar Björn Dehlin i Hembygdsföreningen.

– Jag tror mer på att många av dem flyttade från orten, för jobb och sen att några gjorde det för att de tyckte det var kväsigt. Håll med om att det är snitsigt och originellt, säger Åke Jansson.

För att klassas som fornminne ska en lämning ha kommit till före 1850. Men enligt Kulturmiljölagen ingår då bland annat resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar. Men originella är de, precis som Jansson slår fast.

Se mer om namnhällarna på vår webb-tv.