2015-11-13 06:00

2015-11-13 06:52

Hjälper flyktingarna i Medelhavet

FLYKTINGKRISEN: Peter Wixtröm på plats med Gula båtarna

Räddar liv. Natten innan han skulle åka hem räddade Peter Wixtröm och de Gula båtarna livet på 37 flyktingar i Medelhavet. På söndag ger han sig av till grekiska ön Samos igen för att hjälpa människorna som försöker komma undan kriget i Syrien.

Natten till tisdagen kom Peter Wixtröm hem till Sverige efter nio dagar på den grekiska ön Samos. Natten innan hade han och den övriga besättningen på Gula båtarna hjälpt 37 människor som i sin flykt från krigets Syrien strandat på klipporna utanför öns kust.

– Larmet kom vid halv tolv-tolv, mitt i ett skiftbyte så vi var många på plats, om att 15 personer befann sig ute på en klippa i vattnet. Vi åkte ut och såg lamporna som de signalerade med.

”Frusna och chockade”

Räddningsbåten kunde inte ta sig fram, klipporna var vassa och vågorna stod högt. Till slut bestämde de att några i räddningssällskapet fick simma in och hjälpa människorna ombord på en mindre livflotte som drogs med en lina.

– De här människorna var frusna och chockade och att få dem att gå ner i vattnet igen var väldigt traumatiskt.

Efter nära fyra timmar hade 25 personer förts till säkerhet ombord på räddningsbåten. Bland dem fanns sju barn och en gravid kvinna.

– När vi skulle ge oss av såg vi två lampor till längre bort. Där fanns tolv personer till, en av dem barn. Det var skönt att vi kunde få med oss alla, säger Peter.

Peter Wixtröm, som är född och uppvuxen i Karlskoga, arbetar på Aftonbladet och reste till Samos på uppdrag av tidningen. Resan föregicks av en veckas utbildning bland annat sjöräddning och sjukvård.

Väl på plats är han en del av besättningen, med räddning som första uppgift.

– Det går inte att bara vara journalist där. Man får rycka in och hjälpa till och så får man några sekunder här och där för att dokumentera. Det blir något helt annat. Annars har jag en kamera emellan och bara observerar. Nu kommer man närmare människorna på ett helt annat sätt och får ett annat förtroende.

Smugglingen är en stor industri och flyktingarna får betala cirka 1 000 dollar för att få åka med, berättar Peter. Båtarna de åker är egentligen ämnade för maximalt 30 personer men är i mycket dåligt skick och det kan vara så många som 50 personer ombord.

– Barn under tio år får åka gratis och därför är det flera som tar med så många barn som de kan. Båten är egentligen en engångsbåt och blir överbelastad. Och så går det hål på den, eller så tar de själva hål på den, och den hämtas upp och återanvänds. Det är som ett kretslopp. Men de har inget annat val, de säger ”the sea is dangerous but Syria is very, very dangerous”.

Lång väg kvar

När de kommer till Samos har flyktingarna en lång väg kvar på sin resa. De flesta är på väg till Sverige, Tyskland, Portugal och Nederländerna. De får bo i ett läger som drivs av UNHCR i väntan på färjan som ska ta dem vidare mot fastlandet.

– Det är 2 000 människor som delar på sju-åtta bajamajor och ett fåtal duschar, som flest har det varit 6 000 här. Det är dålig hygien, brist på mat och det finns bara en ambulans.

Även Läkare utan gränser, Hellenic Rescue och Röda korset är på plats. Hjälparbetarna räcker dock inte till och flyktingströmmarna kommer att fortsätta, menar Peter.

– De har inget annat val, om de stannar så dör de. Alla har hjärtskärande händelser med sig, hus som bombats sönder, frun som kidnappats av IS. Om man ser hur de har det, ser vad de gör för att ta sig till säkerhet så skulle man inte ifrågasätta dem.

Frun och barnen dog

Under förra veckan träffade han en man som hade förlorat sin fru och två barn på vägen från Turkiet över till ön.

Båten förliste bara 20 meter från Samos kust, tog in vatten och sjönk snabbt.

– Barn och kvinnor satt i kabinen och följde med båten ner. Elva kvinnor och barn dog i den olyckan. Kvar hade han sin tvååriga son. De skulle fortsätta resan så fort de haft sin begravning. Sånt berör ända in i själen och det är just sånt som gör att man vill jobba ännu mer. Ingen ska behöva gå igenom någon sånt.

Faran ökar

Vintern är på intåg, det blir kallare och vädret försämras, och flyktvägarna att bli än mer farliga. Eftersom risken ökar så sänker smugglarna sina priser, förklarar Peter.

– Har man mycket pengar så kan man åka med en smugglare i en ordentlig båt. Annars får man ta en gummibåt. Och tar de på sig smugglarrollen själva och kör båten så får de åka gratis.

Gula båtarna är ett gemensamt projekt mellan mediekoncernen Schibsted, där bland andra Aftonbladet och Svenska Dagbladet ingår, och Sjöräddningssällskapet. Under de tre veckorna som de två båtarna varit på plats i Medelhavet har de räddat 94 människor.

– Två har de inte kunnat rädda, två barn, en tvååring och en femåring miste livet. Sjöräddningssällskapet gör en fantastisk insats, de behövs verkligen och det behövs mer pengar för att de ska kunna fortsätta med räddningsarbetet där nere.

En vecka till

På söndag åker Peter till Samos igen, för ytterligare en veckas räddningsarbete ombord på de Gula båtarna. Trots att det är betungande att se alla människor och barn som flyr under så traumatiska förhållanden så vill han tänka mer på den positiva aspekten.

– Det gäller att fokusera på de bra sakerna, utan Gula båtarnas insats hade antagligen många fler mist livet. Självklart är det jobbigt när man ser alla barnen och allt lidande, men det är en otrolig känsla av lycka när man ser dem återförenas på fast mark och allt har gått bra.

Mer information om Gula båtarna och insamlingen finns på gulabatarna.se

Natten till tisdagen kom Peter Wixtröm hem till Sverige efter nio dagar på den grekiska ön Samos. Natten innan hade han och den övriga besättningen på Gula båtarna hjälpt 37 människor som i sin flykt från krigets Syrien strandat på klipporna utanför öns kust.

– Larmet kom vid halv tolv-tolv, mitt i ett skiftbyte så vi var många på plats, om att 15 personer befann sig ute på en klippa i vattnet. Vi åkte ut och såg lamporna som de signalerade med.

”Frusna och chockade”

Räddningsbåten kunde inte ta sig fram, klipporna var vassa och vågorna stod högt. Till slut bestämde de att några i räddningssällskapet fick simma in och hjälpa människorna ombord på en mindre livflotte som drogs med en lina.

– De här människorna var frusna och chockade och att få dem att gå ner i vattnet igen var väldigt traumatiskt.

Efter nära fyra timmar hade 25 personer förts till säkerhet ombord på räddningsbåten. Bland dem fanns sju barn och en gravid kvinna.

– När vi skulle ge oss av såg vi två lampor till längre bort. Där fanns tolv personer till, en av dem barn. Det var skönt att vi kunde få med oss alla, säger Peter.

Peter Wixtröm, som är född och uppvuxen i Karlskoga, arbetar på Aftonbladet och reste till Samos på uppdrag av tidningen. Resan föregicks av en veckas utbildning bland annat sjöräddning och sjukvård.

Väl på plats är han en del av besättningen, med räddning som första uppgift.

– Det går inte att bara vara journalist där. Man får rycka in och hjälpa till och så får man några sekunder här och där för att dokumentera. Det blir något helt annat. Annars har jag en kamera emellan och bara observerar. Nu kommer man närmare människorna på ett helt annat sätt och får ett annat förtroende.

Smugglingen är en stor industri och flyktingarna får betala cirka 1 000 dollar för att få åka med, berättar Peter. Båtarna de åker är egentligen ämnade för maximalt 30 personer men är i mycket dåligt skick och det kan vara så många som 50 personer ombord.

– Barn under tio år får åka gratis och därför är det flera som tar med så många barn som de kan. Båten är egentligen en engångsbåt och blir överbelastad. Och så går det hål på den, eller så tar de själva hål på den, och den hämtas upp och återanvänds. Det är som ett kretslopp. Men de har inget annat val, de säger ”the sea is dangerous but Syria is very, very dangerous”.

Lång väg kvar

När de kommer till Samos har flyktingarna en lång väg kvar på sin resa. De flesta är på väg till Sverige, Tyskland, Portugal och Nederländerna. De får bo i ett läger som drivs av UNHCR i väntan på färjan som ska ta dem vidare mot fastlandet.

– Det är 2 000 människor som delar på sju-åtta bajamajor och ett fåtal duschar, som flest har det varit 6 000 här. Det är dålig hygien, brist på mat och det finns bara en ambulans.

Även Läkare utan gränser, Hellenic Rescue och Röda korset är på plats. Hjälparbetarna räcker dock inte till och flyktingströmmarna kommer att fortsätta, menar Peter.

– De har inget annat val, om de stannar så dör de. Alla har hjärtskärande händelser med sig, hus som bombats sönder, frun som kidnappats av IS. Om man ser hur de har det, ser vad de gör för att ta sig till säkerhet så skulle man inte ifrågasätta dem.

Frun och barnen dog

Under förra veckan träffade han en man som hade förlorat sin fru och två barn på vägen från Turkiet över till ön.

Båten förliste bara 20 meter från Samos kust, tog in vatten och sjönk snabbt.

– Barn och kvinnor satt i kabinen och följde med båten ner. Elva kvinnor och barn dog i den olyckan. Kvar hade han sin tvååriga son. De skulle fortsätta resan så fort de haft sin begravning. Sånt berör ända in i själen och det är just sånt som gör att man vill jobba ännu mer. Ingen ska behöva gå igenom någon sånt.

Faran ökar

Vintern är på intåg, det blir kallare och vädret försämras, och flyktvägarna att bli än mer farliga. Eftersom risken ökar så sänker smugglarna sina priser, förklarar Peter.

– Har man mycket pengar så kan man åka med en smugglare i en ordentlig båt. Annars får man ta en gummibåt. Och tar de på sig smugglarrollen själva och kör båten så får de åka gratis.

Gula båtarna är ett gemensamt projekt mellan mediekoncernen Schibsted, där bland andra Aftonbladet och Svenska Dagbladet ingår, och Sjöräddningssällskapet. Under de tre veckorna som de två båtarna varit på plats i Medelhavet har de räddat 94 människor.

– Två har de inte kunnat rädda, två barn, en tvååring och en femåring miste livet. Sjöräddningssällskapet gör en fantastisk insats, de behövs verkligen och det behövs mer pengar för att de ska kunna fortsätta med räddningsarbetet där nere.

En vecka till

På söndag åker Peter till Samos igen, för ytterligare en veckas räddningsarbete ombord på de Gula båtarna. Trots att det är betungande att se alla människor och barn som flyr under så traumatiska förhållanden så vill han tänka mer på den positiva aspekten.

– Det gäller att fokusera på de bra sakerna, utan Gula båtarnas insats hade antagligen många fler mist livet. Självklart är det jobbigt när man ser alla barnen och allt lidande, men det är en otrolig känsla av lycka när man ser dem återförenas på fast mark och allt har gått bra.

Mer information om Gula båtarna och insamlingen finns på gulabatarna.se