2015-10-24 06:00

2015-10-25 09:41

"Jag måste använda ord när jag talar"

LÖRDAGSTANKAR: Catarina Forsberg

”...Tänk er en kapten på en galeas, en hunkarejakt, en skonare, en brigantin, en fregatt, en korvett, en snau, med molnet av segelduk över sig: gaffel- och bomsegel, toppsegel, stagsegel, skothorn, fallhorn, halshorn. När det blåser till storm kan han inte bara peka med handen och ropa:´ta ner domdär!´... Jag måste använda ord när jag talar till er. Ni måste lära er ord.”

Orden är Lars Forsells.

Och det ryser i mig varje gång jag läser dem.

Inte bara för att jag älskar båtar och hav (skepp i den kalibern har jag aldrig seglat) utan för att det är så sant. Så väldigt, väldigt sant.

Och på något sätt måste vi inse hur viktigt det är innan vårt språk försvinner för alltid.

Eller i alla fall vår möjlighet att uttrycka oss precist och nyanserat på vårt språk.

Och medicinen heter läsning.

Att ta sig tiden att sitta ner med en bok och läsa (eller lyssna). Ta till sig orden. Fundera på dem. Vrida och vända på dem. Njuta av en riktigt snygg formulering.

Läste någonstans att en sjuåring kan ungefär 7000 ord, en tonåring som inte haft kontakt med litteratur har ett ordförråd på kanske 17 000 ord, medan en tonåring som regelbundet kommer i kontakt med litteratur har ett ordförråd på upp till 70 000 ord.

Och nu handlar det inte om det uppenbara att kunna ta sig igenom skolan och skaffa sig ett jobb. Inte heller handlar det om den underbara upplevelse du kan ha med en riktigt bra bok (jag har med åren insett att inte alla delar min åsikt i den frågan.)

Nej, frågan är mycket större och viktigare än så.

Det handlar om att kunna föra sin talan. Att kunna argumentera mot myndigheter som kör över dig. Att kunna övertyga ditt barn om nödvändigheten av att göra/inte göra något. Att kunna förklara för din chef varför ett beslut är nödvändigt/ödesdigert. Att kunna vinna en argumentation med en meningsmotståndare med lite mer avancerade metoder än ”du e körd i huve”. Att kunna ta del av nyheter och samhällsinformation så att du kan bilda dig en egen uppfattning.

Kort sagt handlar det om varje människas förmåga att föra sin egen talan. Att stå på sig på ett snyggt och välformulerat sätt.

När jag i min ungdom började läsa spanska fick jag höra att det skulle bli så svårt för det fanns så många fler ord på spanska. Men efter att ha tillbringat ett oändligt antal timmar med ordbok kunde jag konstatera att det var en sanning med stor modifikation.

Det finns massor av svenska ord. Men vi är för bekväma för att använda dem.

Om jag mår bra kan jag vara glad, lycklig euforisk, tillfredsställd, nöjd, belåten, lätt till sinnes, förtjust, munter, livad – bara för att ta några exempel.

Och det är en himmelsvid skillnad på att vara nöjd och euforisk.

Om någonting är viktigt kan det vara angeläget, avsevärt, avgörande, grundläggande, betydelsefullt, essentiellt, – bara för att ta några av de synonymer som man hittar vid en snabb sökning.

För mig väger ett angeläget beslut lite lättare än ett avgörande.

Och hur ska jag kunna veta hur glad du är eller hur viktig en fråga är för dig om du inte har orden att visa mig skillnaden?

Så jag säger som Lars Forsell.

Vi måste använda ord. Vi måste lära oss ord.

Massor av ord.

”...Tänk er en kapten på en galeas, en hunkarejakt, en skonare, en brigantin, en fregatt, en korvett, en snau, med molnet av segelduk över sig: gaffel- och bomsegel, toppsegel, stagsegel, skothorn, fallhorn, halshorn. När det blåser till storm kan han inte bara peka med handen och ropa:´ta ner domdär!´... Jag måste använda ord när jag talar till er. Ni måste lära er ord.”

Orden är Lars Forsells.

Och det ryser i mig varje gång jag läser dem.

Inte bara för att jag älskar båtar och hav (skepp i den kalibern har jag aldrig seglat) utan för att det är så sant. Så väldigt, väldigt sant.

Och på något sätt måste vi inse hur viktigt det är innan vårt språk försvinner för alltid.

Eller i alla fall vår möjlighet att uttrycka oss precist och nyanserat på vårt språk.

Och medicinen heter läsning.

Att ta sig tiden att sitta ner med en bok och läsa (eller lyssna). Ta till sig orden. Fundera på dem. Vrida och vända på dem. Njuta av en riktigt snygg formulering.

Läste någonstans att en sjuåring kan ungefär 7000 ord, en tonåring som inte haft kontakt med litteratur har ett ordförråd på kanske 17 000 ord, medan en tonåring som regelbundet kommer i kontakt med litteratur har ett ordförråd på upp till 70 000 ord.

Och nu handlar det inte om det uppenbara att kunna ta sig igenom skolan och skaffa sig ett jobb. Inte heller handlar det om den underbara upplevelse du kan ha med en riktigt bra bok (jag har med åren insett att inte alla delar min åsikt i den frågan.)

Nej, frågan är mycket större och viktigare än så.

Det handlar om att kunna föra sin talan. Att kunna argumentera mot myndigheter som kör över dig. Att kunna övertyga ditt barn om nödvändigheten av att göra/inte göra något. Att kunna förklara för din chef varför ett beslut är nödvändigt/ödesdigert. Att kunna vinna en argumentation med en meningsmotståndare med lite mer avancerade metoder än ”du e körd i huve”. Att kunna ta del av nyheter och samhällsinformation så att du kan bilda dig en egen uppfattning.

Kort sagt handlar det om varje människas förmåga att föra sin egen talan. Att stå på sig på ett snyggt och välformulerat sätt.

När jag i min ungdom började läsa spanska fick jag höra att det skulle bli så svårt för det fanns så många fler ord på spanska. Men efter att ha tillbringat ett oändligt antal timmar med ordbok kunde jag konstatera att det var en sanning med stor modifikation.

Det finns massor av svenska ord. Men vi är för bekväma för att använda dem.

Om jag mår bra kan jag vara glad, lycklig euforisk, tillfredsställd, nöjd, belåten, lätt till sinnes, förtjust, munter, livad – bara för att ta några exempel.

Och det är en himmelsvid skillnad på att vara nöjd och euforisk.

Om någonting är viktigt kan det vara angeläget, avsevärt, avgörande, grundläggande, betydelsefullt, essentiellt, – bara för att ta några av de synonymer som man hittar vid en snabb sökning.

För mig väger ett angeläget beslut lite lättare än ett avgörande.

Och hur ska jag kunna veta hur glad du är eller hur viktig en fråga är för dig om du inte har orden att visa mig skillnaden?

Så jag säger som Lars Forsell.

Vi måste använda ord. Vi måste lära oss ord.

Massor av ord.