2016-08-25 07:46

2016-09-23 15:08

"Karlskoga är helt fantastiskt"

UTBILDNING: Kom hit för att studera - nu vill 23-åriga Giulia Cresta från Italien inte åka tillbaka

En norsk rallyförare födde intresset för Norden.
Studier i svenska i hemlandet ledde henne till Karlskoga Folkhögskola.
Nu vill hon inte åka hem.
– Karlskoga är otroligt, här vill jag bo och jobba, säger 23-åriga Giulia Cresta från Italien.

Giulia Cresta kommer från en riktig rallyfamilj. Själv satsade hon på ett bli kartläsare, något som hon har haft stora framgångar med både i Italien och andra länder.

Det var också intresset för rally som fick henne att intressera sig för Norden.

– Norske Petter Solberg var min store idol. Egentligen är det hans förtjänst att jag är här nu, skrattar hon när vi träffas på Karlskoga Folkhögskola.

Giulia Crestas kärlek till Norden var också anledningen till att hon bland annat läste svenska på universitetet i Genoa.

– Och franska. Jag började med tyska också, men den grammatiken är mycket svårare än svenskans, säger hon på väldigt bra svenska.

Till Karlskoga

Men Giulia Cresta, som är uppvuxen i en liten by tre mil utanför Genoa, nöjde sig inte med det. Hon ville till Sverige och sökte därför stipendium via Svenska institutet.

– Gissa om jag blev glad när jag fick chansen.

Att det blev Karlskoga var dock en slump.

– Jag såg att man läst mitt brev på Karlskoga Folkhögskola. Det blev liksom självklart då...

På den vägen är det.

För ett år sedan kom en blyg italienska till Sverige för att studera den allmänna internationella linjen i en termin.

– Det var suveränt! Jag trivdes så otroligt bra att jag inte ville åka hem. Därför frågade jag om jag inte kunde få vara kvar som volontär under vårterminen.

Så blev det.

– Det var jättekul, jag gjorde olika saker, bland annat undervisade jag i italienska, säger hon.

Och fortsätter:

– Året i Sverige var mitt bästa någonsin. Jag utvecklades från att vara en blyg person, som knappt vågade spela gitarr i samma hus som mina föräldrar, till att vara ganska utåtriktad. Jag har fått många vänner och hittat rätt i livet.

Längtan för stor

Men till slut var Giulia ändå tvungen att åka hem till Genoa, bland annat för att göra några tentor.

Men det dröjde bara några månader innan längtan till Sverige och Karlskoga blev för stor.

– Jag trivs helt enkelt inte i Italien. Det kanske låter konstigt, men korruptionen och byråkratin är bedrövlig. Ingenting fungerar som det ska och det går knappt att leva på en normal lön. Det finns ingen framtid där och många, speciellt unga, väljer också att lämna landet. Tragiskt, men så är det.

För 23-åringen var det alltså inget svårt beslut, hon packade väskorna igen och åkte tillbaka till Sverige.

Hon började med att söka jobb i Stockholm och Göteborg. Men...

– Jag tänkte, ”vad gör jag här?”

I stället tog Giulia tåget till Degerfors.

– När jag såg Möckeln på väg till Karlskoga, ja då tänkte jag direkt, ”nu är jag hemma!”

Vacker sjö

Nu har Giulia, som för tillfället bor hos en kompis, inga planer på att lämna Karlskoga igen.

– Jag hoppas inte det i varje fall. Jag söker jobb för fullt. Annars kanske jag kan studera. Jag har några tentor kvar i Italien också.

Vad är det då som är så bra med Karlskoga?

– Karlskoga är en suverän stad. Det är lagom stort, människorna här är snälla och naturen fantastisk. Tänk bara att springa i motionsspåret i Stråningstorp, helt otroligt. Och Möckeln, vilken vacker sjö. Här finns dessutom det mesta och det är nära till större städer.

Hur är det annars att bo i Sverige? Blev det någon kulturchock?

– Haha, inte alls. Sverige är ett lätt land att bo i. Det är ordning och reda, vilket är något man saknar i Italien...

Att svenskarna ska vara lite tillbakadragna tillbakavisar hon direkt.

– I Italien varnade man mig för de ”buttra svenskarna”. Det stämmer inte alls. Här är man mycket mer lättsamma än i Italien och man tar gärna kontakt för att prata. Och vilken vänlighet!

Och om svenska traditioner?

– Något jag inte riktigt förstår är varför man äter samma sak på alla högtider. Det känns lite konstigt. Köttbullar är gott, men det måste gå att variera.

Chockad

Annars tycker hon om den svenska maten, men det finns undantag.

– Man kan faktiskt varken ha kebab eller bearnaisesås på pizza. Där går gränsen, i varje fall för en italienare. Jag blev faktiskt chockad när jag såg det.

– Men fikakulturen i Sverige är suverän och jag älskar kanelbullar. Det väger upp för kebabpizzan, skrattar hon.

Du har bytt varma Italien mot kalla Sverige, hur är det?

– Jag älskar faktiskt när det är riktigt kallt. Jag sprang när det var minus 17 grader, helt otroligt härligt.

Nu önskar Giulia Cresta bara en sak, att hon kan få ett jobb så att hon kan stanna.

– Jag kan faktiskt inte tänka mig att flytta till Italien igen. Här i Karlskoga har jag ju hittat platsen där jag vill bo och leva.

Giulia Cresta kommer från en riktig rallyfamilj. Själv satsade hon på ett bli kartläsare, något som hon har haft stora framgångar med både i Italien och andra länder.

Det var också intresset för rally som fick henne att intressera sig för Norden.

– Norske Petter Solberg var min store idol. Egentligen är det hans förtjänst att jag är här nu, skrattar hon när vi träffas på Karlskoga Folkhögskola.

Giulia Crestas kärlek till Norden var också anledningen till att hon bland annat läste svenska på universitetet i Genoa.

– Och franska. Jag började med tyska också, men den grammatiken är mycket svårare än svenskans, säger hon på väldigt bra svenska.

Till Karlskoga

Men Giulia Cresta, som är uppvuxen i en liten by tre mil utanför Genoa, nöjde sig inte med det. Hon ville till Sverige och sökte därför stipendium via Svenska institutet.

– Gissa om jag blev glad när jag fick chansen.

Att det blev Karlskoga var dock en slump.

– Jag såg att man läst mitt brev på Karlskoga Folkhögskola. Det blev liksom självklart då...

På den vägen är det.

För ett år sedan kom en blyg italienska till Sverige för att studera den allmänna internationella linjen i en termin.

– Det var suveränt! Jag trivdes så otroligt bra att jag inte ville åka hem. Därför frågade jag om jag inte kunde få vara kvar som volontär under vårterminen.

Så blev det.

– Det var jättekul, jag gjorde olika saker, bland annat undervisade jag i italienska, säger hon.

Och fortsätter:

– Året i Sverige var mitt bästa någonsin. Jag utvecklades från att vara en blyg person, som knappt vågade spela gitarr i samma hus som mina föräldrar, till att vara ganska utåtriktad. Jag har fått många vänner och hittat rätt i livet.

Längtan för stor

Men till slut var Giulia ändå tvungen att åka hem till Genoa, bland annat för att göra några tentor.

Men det dröjde bara några månader innan längtan till Sverige och Karlskoga blev för stor.

– Jag trivs helt enkelt inte i Italien. Det kanske låter konstigt, men korruptionen och byråkratin är bedrövlig. Ingenting fungerar som det ska och det går knappt att leva på en normal lön. Det finns ingen framtid där och många, speciellt unga, väljer också att lämna landet. Tragiskt, men så är det.

För 23-åringen var det alltså inget svårt beslut, hon packade väskorna igen och åkte tillbaka till Sverige.

Hon började med att söka jobb i Stockholm och Göteborg. Men...

– Jag tänkte, ”vad gör jag här?”

I stället tog Giulia tåget till Degerfors.

– När jag såg Möckeln på väg till Karlskoga, ja då tänkte jag direkt, ”nu är jag hemma!”

Vacker sjö

Nu har Giulia, som för tillfället bor hos en kompis, inga planer på att lämna Karlskoga igen.

– Jag hoppas inte det i varje fall. Jag söker jobb för fullt. Annars kanske jag kan studera. Jag har några tentor kvar i Italien också.

Vad är det då som är så bra med Karlskoga?

– Karlskoga är en suverän stad. Det är lagom stort, människorna här är snälla och naturen fantastisk. Tänk bara att springa i motionsspåret i Stråningstorp, helt otroligt. Och Möckeln, vilken vacker sjö. Här finns dessutom det mesta och det är nära till större städer.

Hur är det annars att bo i Sverige? Blev det någon kulturchock?

– Haha, inte alls. Sverige är ett lätt land att bo i. Det är ordning och reda, vilket är något man saknar i Italien...

Att svenskarna ska vara lite tillbakadragna tillbakavisar hon direkt.

– I Italien varnade man mig för de ”buttra svenskarna”. Det stämmer inte alls. Här är man mycket mer lättsamma än i Italien och man tar gärna kontakt för att prata. Och vilken vänlighet!

Och om svenska traditioner?

– Något jag inte riktigt förstår är varför man äter samma sak på alla högtider. Det känns lite konstigt. Köttbullar är gott, men det måste gå att variera.

Chockad

Annars tycker hon om den svenska maten, men det finns undantag.

– Man kan faktiskt varken ha kebab eller bearnaisesås på pizza. Där går gränsen, i varje fall för en italienare. Jag blev faktiskt chockad när jag såg det.

– Men fikakulturen i Sverige är suverän och jag älskar kanelbullar. Det väger upp för kebabpizzan, skrattar hon.

Du har bytt varma Italien mot kalla Sverige, hur är det?

– Jag älskar faktiskt när det är riktigt kallt. Jag sprang när det var minus 17 grader, helt otroligt härligt.

Nu önskar Giulia Cresta bara en sak, att hon kan få ett jobb så att hon kan stanna.

– Jag kan faktiskt inte tänka mig att flytta till Italien igen. Här i Karlskoga har jag ju hittat platsen där jag vill bo och leva.

  • Anders Hestad