2016-02-19 19:10

2016-02-19 19:10

Flera röstmördarpartier för huvudrollerna

SCEN: "Alla borde passa på att se den"

AnnLouice Lögdlund, sopran vid Wermlandsoperan, har en dubbelroll i sin absoluta favoritopera.
– Det är så snygg musik! Svår opera att sjunga men jättelätt att lyssna på.

Förhoppningen är att Wermlandsoperans uppsättning av Korngolds Die Tote Stadt blir som att se en film. Den vackra filmiska musiken lägger grunden för det och ensemblen har arbetet medvetet med att göra övergången mellan minne och verklighet så begriplig som möjligt.

– Det har alltid varit min favoritopera sedan jag gick på musikhögskolan. Den görs ju inte och har bara satts upp två gånger tidigare i Sverige så det är speciellt att får göra den nu.

AnnLouice Lögdlund, Wermlandsoperans erfarne sopran, har en dubbelroll. Som den döda Marie och den högst levande Marietta.

Är det sin drömroll?

– Nej det är det inte. Det var att göra Brünnhilde i Ringen. Ingenting kan slå det och det var en stor utmaning. Den här är svår på ett annat. sätt. Det låter inte så, för det är så vackert, vackert, vackert och lätt att lyssna på. Men jag håller med om att det är flera röstmördarpartier och taktbyten hela tiden.

Hur skulle du beskriva dina respektive karaktärer?

– Marie vet jag inte så mycket om. Men hon var väl en sådan där sval och upphöjd kvinna. Marietta är tvärtom väldigt levnadsglad och varm, en konstnärsmänniska.

Den andra huvudrollen som Paul, gestaltas av Daniel Frank. Hur fungerar ni ihop?

– Väldigt bra och vi har kul ihop, det är också viktigt. Det är andra gången vi sjunger tillsammans, den första var i Beethoven Fidelio ganska nyligen. Jag tror vi matchar varandra röstmässigt. Men det är baryton Anders Larsson som har hitlåten! Det är en otrolig aria han gör.

Förutom de röstmässiga fallgroparna har AnnLouice haft fler utmaningar än sången.

– Första dagen kom jag in på scenen i mina små pumps och klev rakt ner i vattnet. Det var kallt. Så hoppas jag inte gör om det. Och jag är ingen dansare men jag gör något som ska likna dans, nog mer gester än dans. Det är tur att vi har världens bästa koreograf, Roger Lybeck, han är en dröm. Och regissören Sofia Jupither, hon är jättebra, helt fantastisk att jobba med.

– Alla borde passa på att se den, den är vacker att lyssna på och vacker att se på. Man behöver inte lyssna in sig innan, det är som Tosca, men att läsa om den innan kan vara bra.

Förhoppningen är att Wermlandsoperans uppsättning av Korngolds Die Tote Stadt blir som att se en film. Den vackra filmiska musiken lägger grunden för det och ensemblen har arbetet medvetet med att göra övergången mellan minne och verklighet så begriplig som möjligt.

– Det har alltid varit min favoritopera sedan jag gick på musikhögskolan. Den görs ju inte och har bara satts upp två gånger tidigare i Sverige så det är speciellt att får göra den nu.

AnnLouice Lögdlund, Wermlandsoperans erfarne sopran, har en dubbelroll. Som den döda Marie och den högst levande Marietta.

Är det sin drömroll?

– Nej det är det inte. Det var att göra Brünnhilde i Ringen. Ingenting kan slå det och det var en stor utmaning. Den här är svår på ett annat. sätt. Det låter inte så, för det är så vackert, vackert, vackert och lätt att lyssna på. Men jag håller med om att det är flera röstmördarpartier och taktbyten hela tiden.

Hur skulle du beskriva dina respektive karaktärer?

– Marie vet jag inte så mycket om. Men hon var väl en sådan där sval och upphöjd kvinna. Marietta är tvärtom väldigt levnadsglad och varm, en konstnärsmänniska.

Den andra huvudrollen som Paul, gestaltas av Daniel Frank. Hur fungerar ni ihop?

– Väldigt bra och vi har kul ihop, det är också viktigt. Det är andra gången vi sjunger tillsammans, den första var i Beethoven Fidelio ganska nyligen. Jag tror vi matchar varandra röstmässigt. Men det är baryton Anders Larsson som har hitlåten! Det är en otrolig aria han gör.

Förutom de röstmässiga fallgroparna har AnnLouice haft fler utmaningar än sången.

– Första dagen kom jag in på scenen i mina små pumps och klev rakt ner i vattnet. Det var kallt. Så hoppas jag inte gör om det. Och jag är ingen dansare men jag gör något som ska likna dans, nog mer gester än dans. Det är tur att vi har världens bästa koreograf, Roger Lybeck, han är en dröm. Och regissören Sofia Jupither, hon är jättebra, helt fantastisk att jobba med.

– Alla borde passa på att se den, den är vacker att lyssna på och vacker att se på. Man behöver inte lyssna in sig innan, det är som Tosca, men att läsa om den innan kan vara bra.