2016-07-30 06:00

2016-07-30 06:27

"Hemmet såg ut som en krigszon"

EKSHÄRAD: Branden totalförstörde familjens hus efter att en klotblixt gått ner i elledningarna

Familjen Andersson-Lagerkvist i Framnäs hade slitit i flera år med att renovera och bygga ut sitt hus. En åskknall förändrade allt.
– Småttingarna undrar vart deras rum och leksaker tagit vägen, säger Anna Andersson.

NWT träffar Anna Andersson och Jan Lagerkvist och deras barn Erik, 4 år och William, 2 år hemma hos Annas föräldrar dit de flyttat in efter tisdagens ödesdigra åskoväder. De äldre barnen Hugo, 12 år och Leon, 13 år är inte med vid tillfället.

– Nu har chocken lagt sig. I morse grät jag för det är först nu som det sjunkit in i mig att vi inte har något hus och att alla våra grejer är borta, säger Anna.

Eldklot

I tisdags morse hade Anna åkt till jobbet och Jan var själv hemma med barnen Leon, Erik och William. Jan hörde att åskan gick och därefter en kraftig åskknall. Då gick han och drog ur alla kontakter. Därefter hände allt dramatiskt snabbt.

– Då hör jag en ännu kraftigare åsksmäll. Samtidigt ser jag ett eldklot stort som en fotboll som passerar mig och flyger iväg mot Leons rum. Eldklotet träffar proppskåpet över sängen där han sover och han får ett gnistregn över sig och rusar upp. Leon hade änglavakt och klarade sig med brännmärken på bröstet, säger Jan.

I nästa sekund så ser Jan att eld sprutar från alla vägguttag, fönsterfoder slits loss och gardinstängerna rasar ner från sina fästen.

– Helt plötsligt såg hemmet ut som en krigszon. Jag rusade upp till Erik och William på övervåningen som sov i samma rum. De var ju förstås jätterädda, säger han.

Anna var på jobbet då hon fick ett telefonsamtal från Jan om att åskan slagit ner.

– Jag förstod direkt att det var allvarligt och skyndade mig hem, säger hon.

Snabbt förlopp

Direkt efter att Jan ringt Anna ringer han 112. Anna kommer hem klockan 7.55 och de hjälps åt att klä på barnen och rusar ut. När räddningstjänsten är på plats 10 minuter senare brinner huset för fullt.

– Jag trodde aldrig att huset skulle brinna ner. Jag minnas att jag skrek av skräck ”Vad är det som händer? Rädda vårt hus!”, berättar Anna.

Nu fick de stå och se på när deras hem brann ner.

Förlorade minnessaker

– Det som smärtar mig mest är alla babysaker jag hade sparat på vinden efter William och Erik, säger Anna som har svårt att hålla tårarna borta.

En brandman hade kommit fram till Anna och gett henne ett fotoalbum han hittat i källaren.

– Brandmännen var fantastiska, de visade omtanke hela vägen, säger hon.

Jan fick ett telefonsamtal när han stod och såg lågorna.

– Det var vårt försäkringsbolag som erbjöd sin hjälp. Räddningstjänsten hade informerat dem om att det brann hos oss, säger Jan.

Känner tacksamhet

För mitt i allt elände är det all omtanke från människor de bär med sig.

– Vi är så tacksamma mot både vänner och obekanta som visat sitt stöd och hjälpt oss på olika sätt, säger Jan.

Familjen är också tacksam för att de klarat sig oskadda med livet i behåll och försöker se framåt.

– Vi måste ju se positivt för barnens skull och vi kommer att skaffa ett nytt hus. Men jag tror inte att vi vill bygga nytt hus på tomten där det brann, säger Jan.

NWT träffar Anna Andersson och Jan Lagerkvist och deras barn Erik, 4 år och William, 2 år hemma hos Annas föräldrar dit de flyttat in efter tisdagens ödesdigra åskoväder. De äldre barnen Hugo, 12 år och Leon, 13 år är inte med vid tillfället.

– Nu har chocken lagt sig. I morse grät jag för det är först nu som det sjunkit in i mig att vi inte har något hus och att alla våra grejer är borta, säger Anna.

Eldklot

I tisdags morse hade Anna åkt till jobbet och Jan var själv hemma med barnen Leon, Erik och William. Jan hörde att åskan gick och därefter en kraftig åskknall. Då gick han och drog ur alla kontakter. Därefter hände allt dramatiskt snabbt.

– Då hör jag en ännu kraftigare åsksmäll. Samtidigt ser jag ett eldklot stort som en fotboll som passerar mig och flyger iväg mot Leons rum. Eldklotet träffar proppskåpet över sängen där han sover och han får ett gnistregn över sig och rusar upp. Leon hade änglavakt och klarade sig med brännmärken på bröstet, säger Jan.

I nästa sekund så ser Jan att eld sprutar från alla vägguttag, fönsterfoder slits loss och gardinstängerna rasar ner från sina fästen.

– Helt plötsligt såg hemmet ut som en krigszon. Jag rusade upp till Erik och William på övervåningen som sov i samma rum. De var ju förstås jätterädda, säger han.

Anna var på jobbet då hon fick ett telefonsamtal från Jan om att åskan slagit ner.

– Jag förstod direkt att det var allvarligt och skyndade mig hem, säger hon.

Snabbt förlopp

Direkt efter att Jan ringt Anna ringer han 112. Anna kommer hem klockan 7.55 och de hjälps åt att klä på barnen och rusar ut. När räddningstjänsten är på plats 10 minuter senare brinner huset för fullt.

– Jag trodde aldrig att huset skulle brinna ner. Jag minnas att jag skrek av skräck ”Vad är det som händer? Rädda vårt hus!”, berättar Anna.

Nu fick de stå och se på när deras hem brann ner.

Förlorade minnessaker

– Det som smärtar mig mest är alla babysaker jag hade sparat på vinden efter William och Erik, säger Anna som har svårt att hålla tårarna borta.

En brandman hade kommit fram till Anna och gett henne ett fotoalbum han hittat i källaren.

– Brandmännen var fantastiska, de visade omtanke hela vägen, säger hon.

Jan fick ett telefonsamtal när han stod och såg lågorna.

– Det var vårt försäkringsbolag som erbjöd sin hjälp. Räddningstjänsten hade informerat dem om att det brann hos oss, säger Jan.

Känner tacksamhet

För mitt i allt elände är det all omtanke från människor de bär med sig.

– Vi är så tacksamma mot både vänner och obekanta som visat sitt stöd och hjälpt oss på olika sätt, säger Jan.

Familjen är också tacksam för att de klarat sig oskadda med livet i behåll och försöker se framåt.

– Vi måste ju se positivt för barnens skull och vi kommer att skaffa ett nytt hus. Men jag tror inte att vi vill bygga nytt hus på tomten där det brann, säger Jan.