2016-06-20 19:02

2016-06-21 06:10

Lena har två blåljusjobb

HAGFORS/EKSHÄRAD: Ett intresse och en livsstil

– Man måste tycka om människor när man jobbar med det här, säger Lena Persson om sina två blåljusjobb. När hon inte tjänstgör på ambulansen i Hagfors är hon beredd att hoppa i brandmannautrustningen då hon är styrkeledare vid räddningstjänsten i Ekshärad.

Sjukdom och olyckor är nog det första som de flesta tänker på när ambulans och brandkår kommer på tal. Och visst är det en del av vardagen för personalen när de åker ut på larm. De vet ju inte vad som väntar när de kommer fram.

– Men det är inte bara elände, det är lycka också när allt går bra. Och folk är tacksamma när man kommer och är fort på plats, säger Lena Persson.

Viktiga insatser

Hon är medveten om att det är viktiga jobb hon har. Och hon känner att hon hittat rätt då hon har ett starkt intresse för det hon gör.

– Jag trivs med att ha mycket kring mig så det är ju lite av en livsstil. Jag är en sådan människa, positiv till allting, säger hon med ett leende.

Hennes inställning innebär också att hon vill utvecklas i det hon gör. Som så många andra vårdintresserade inledde hon sin yrkesbana inom äldrevården. 1999 började hon som ambulanssjukvårdare i Torsby och är nu sjuksköterska, en utbildning hon blev klar med 2013.

Vidareutbildning

Efter en tid på akuten i Torsby är hon sedan drygt två år tillbaka på ambulansen i Hagfors. Parallellt med jobbet på ambulansen går hon vidareutbildning till specialist, det vill säga ambulanssjuksköterska, något hon är klar med nästa sommar.

– Det är ett mål inom ambulansen att man ska ha vidareutbildad personal, säger Lena.

Tillfällighet avgjorde

Att hon blev brandman var mer en slump.

– Jag blev arbetslös efter en sväng på Centralsjukhuset i Karlstad och då råkade det vara med i platsjournalen om att man sökte brandmän. Varför inte, tänkte jag.

Det har hon inte ångrat. 1995 började Lena som brandman i Ekshärad och har under åren kunnat utvecklas en del, från rökdykare till maskinist och sedan 2011 är hon styrkeledare vilket innebär att hon leder och fördelar arbetet inom den utryckande styrkan.

Intresset avgör

– Att en brandman också är sjuksköterska finns på en del ställen men inte i kombinationen styrkeledare och kvinnlig, säger Lena.

Och att vara kvinna i en mansdominerad bransch har hon aldrig sett som en svårighet.

– Det handlar mer om ett intresse.

Att Lena dessutom har sjukvårdsutbildning vet hon känns tryggt för de andra vid exempelvis ivpa-larm (ivpa = i väntan på ambulans) som räddningstjänsten kan få rycka ut på vid sjukdomsfall. Hon kan ju utnyttja bägge sina kompetenser vid en sådan situation.

Byter skift

Rent praktiskt kan hon kombinera de två jobben genom att hon har möjlighet att byta skift vid räddningstjänsten under de veckor som hon har jour där. Att jobben ibland går in i varandra, som vid olyckor eller bränder, ser hon som en fördel.

– Jag vet ju hur det är på den andra sidan, så att säga. Men jag får ju tänka på vilken situation jag är i.

Krävande jobb

Det är två krävande jobb hon har, såväl fysiskt som psykiskt. Det görs hälsokontroller varje år inom räddningstjänsten plus att det görs fystest på stationen med full utrustning på rullband med en viss lutning.

– Så länge du sköter dig fysiskt är helt avgörande hur länge du kan hålla på. Och jag gillar att träna i alla former, det är ett stort intresse, säger Lena som förr spelade innebandy i division två.

– Nu är det mest löpning och skidåkning.

Kamratstöd viktigt

När det gäller att avlasta den psykiska anspänning som blivit under ett uppdrag så löses det oftast i bilen på väg tillbaka.

– Man ventilerar mycket med de man jobbat med. När vi åker tillbakapratar vi med varandra, säger Lena som planerar att skriva sin uppsats/magisterexamen om hur kamratstödet kan hjälpa ambulanspersonal i olika händelser.

Efter extra jobbiga insatser, där det inte gått så bra, kan det bli aktuellt med avlastningssamtal och vid större och allvarligare händelser kan det bli fråga om debriefing, det vill säga krisbearbetning för att motverka stressreaktioner efter ett trauma.

– Det är värst om det är barn och ungdomar inblandade. Det har blivit mer märkbart sedan jag själv fick barn för snart fjorton år sedan, säger Lena.

Sjukdom och olyckor är nog det första som de flesta tänker på när ambulans och brandkår kommer på tal. Och visst är det en del av vardagen för personalen när de åker ut på larm. De vet ju inte vad som väntar när de kommer fram.

– Men det är inte bara elände, det är lycka också när allt går bra. Och folk är tacksamma när man kommer och är fort på plats, säger Lena Persson.

Viktiga insatser

Hon är medveten om att det är viktiga jobb hon har. Och hon känner att hon hittat rätt då hon har ett starkt intresse för det hon gör.

– Jag trivs med att ha mycket kring mig så det är ju lite av en livsstil. Jag är en sådan människa, positiv till allting, säger hon med ett leende.

Hennes inställning innebär också att hon vill utvecklas i det hon gör. Som så många andra vårdintresserade inledde hon sin yrkesbana inom äldrevården. 1999 började hon som ambulanssjukvårdare i Torsby och är nu sjuksköterska, en utbildning hon blev klar med 2013.

Vidareutbildning

Efter en tid på akuten i Torsby är hon sedan drygt två år tillbaka på ambulansen i Hagfors. Parallellt med jobbet på ambulansen går hon vidareutbildning till specialist, det vill säga ambulanssjuksköterska, något hon är klar med nästa sommar.

– Det är ett mål inom ambulansen att man ska ha vidareutbildad personal, säger Lena.

Tillfällighet avgjorde

Att hon blev brandman var mer en slump.

– Jag blev arbetslös efter en sväng på Centralsjukhuset i Karlstad och då råkade det vara med i platsjournalen om att man sökte brandmän. Varför inte, tänkte jag.

Det har hon inte ångrat. 1995 började Lena som brandman i Ekshärad och har under åren kunnat utvecklas en del, från rökdykare till maskinist och sedan 2011 är hon styrkeledare vilket innebär att hon leder och fördelar arbetet inom den utryckande styrkan.

Intresset avgör

– Att en brandman också är sjuksköterska finns på en del ställen men inte i kombinationen styrkeledare och kvinnlig, säger Lena.

Och att vara kvinna i en mansdominerad bransch har hon aldrig sett som en svårighet.

– Det handlar mer om ett intresse.

Att Lena dessutom har sjukvårdsutbildning vet hon känns tryggt för de andra vid exempelvis ivpa-larm (ivpa = i väntan på ambulans) som räddningstjänsten kan få rycka ut på vid sjukdomsfall. Hon kan ju utnyttja bägge sina kompetenser vid en sådan situation.

Byter skift

Rent praktiskt kan hon kombinera de två jobben genom att hon har möjlighet att byta skift vid räddningstjänsten under de veckor som hon har jour där. Att jobben ibland går in i varandra, som vid olyckor eller bränder, ser hon som en fördel.

– Jag vet ju hur det är på den andra sidan, så att säga. Men jag får ju tänka på vilken situation jag är i.

Krävande jobb

Det är två krävande jobb hon har, såväl fysiskt som psykiskt. Det görs hälsokontroller varje år inom räddningstjänsten plus att det görs fystest på stationen med full utrustning på rullband med en viss lutning.

– Så länge du sköter dig fysiskt är helt avgörande hur länge du kan hålla på. Och jag gillar att träna i alla former, det är ett stort intresse, säger Lena som förr spelade innebandy i division två.

– Nu är det mest löpning och skidåkning.

Kamratstöd viktigt

När det gäller att avlasta den psykiska anspänning som blivit under ett uppdrag så löses det oftast i bilen på väg tillbaka.

– Man ventilerar mycket med de man jobbat med. När vi åker tillbakapratar vi med varandra, säger Lena som planerar att skriva sin uppsats/magisterexamen om hur kamratstödet kan hjälpa ambulanspersonal i olika händelser.

Efter extra jobbiga insatser, där det inte gått så bra, kan det bli aktuellt med avlastningssamtal och vid större och allvarligare händelser kan det bli fråga om debriefing, det vill säga krisbearbetning för att motverka stressreaktioner efter ett trauma.

– Det är värst om det är barn och ungdomar inblandade. Det har blivit mer märkbart sedan jag själv fick barn för snart fjorton år sedan, säger Lena.