2016-03-17 18:35

2016-03-17 18:35

Symöten som överbryggar gränser

HAGFORS: Hantverk med givande utbyte

Med nål och tråd syr Ingalill Lindgren ihop kontaktnät som främjar integration och kulturellt utbyte. Hennes sycaféer för nyanlända är en uppskattad aktivitet.

Man skulle kunna säga att den pensionerade textilläraren har fått nya elever sedan hon slutade på grundskolan. Och visst, hon delar gärna med sig av sina kunskaper och en del av deltagarna har lärt sig nya saker, som exempelvis att sticka, men den stora behållningen är kontakten och utbytet med nya människor.

”Ger ju så mycket”

– De uppskattar att vi kommer för deras skull. Det är fantastiska människor och grejen är att få med fler svenskar i sådant här. Det ger ju oss så mycket, säger Ingalill med eftertryck.

På torsdagar håller Ingalill till i SFI-lokalerna på Forsskolan i Hagfors och på måndagar är hon på asylboendet Wermlandia i Ekshärad.

– På Forsskolan är det mest kvinnor som kommer, på Wermlandia är det mest män, säger Ingalill.

Männen på Wermlandia vill ofta ha hjälp med att sy om andrahandskläder som de köpt in hos Röda Korset i Ekshärad. Kvinnorna i hagfors lagar och ändrar också om kläder men de syr även helt nya saker att ha på sig eller fixar sådant som pryder upp i hemmet.

– Det är inte heller alla som kommer för att sy utan enbart för den sociala gemenskapen och det är ju också en viktig funktion, säger Ingalill.

En gemensam fikastund hör till och det är deltagarna har ofta med sig kakor som de själva bakat..

– Förra gången hade de även med sig olika maträtter som vi fick smaka på.

Många ”sponsorer”

Ingalills ideella engagemang uppskattas inte bara av deltagarna. Hon har många som stöttar verksamheten genom att bidra med material, det går ju åt en del för att hålla symaskinerna, stickorna och nålarna i gång.

Även kommunen har bidragit, ur potten för mångfalds- och integrationsinitiativ som gjorde att Ingalill bland annat kunde skaffa en ny symaskin då de hon hade var på väg att ge upp.

Man skulle kunna säga att den pensionerade textilläraren har fått nya elever sedan hon slutade på grundskolan. Och visst, hon delar gärna med sig av sina kunskaper och en del av deltagarna har lärt sig nya saker, som exempelvis att sticka, men den stora behållningen är kontakten och utbytet med nya människor.

”Ger ju så mycket”

– De uppskattar att vi kommer för deras skull. Det är fantastiska människor och grejen är att få med fler svenskar i sådant här. Det ger ju oss så mycket, säger Ingalill med eftertryck.

På torsdagar håller Ingalill till i SFI-lokalerna på Forsskolan i Hagfors och på måndagar är hon på asylboendet Wermlandia i Ekshärad.

– På Forsskolan är det mest kvinnor som kommer, på Wermlandia är det mest män, säger Ingalill.

Männen på Wermlandia vill ofta ha hjälp med att sy om andrahandskläder som de köpt in hos Röda Korset i Ekshärad. Kvinnorna i hagfors lagar och ändrar också om kläder men de syr även helt nya saker att ha på sig eller fixar sådant som pryder upp i hemmet.

– Det är inte heller alla som kommer för att sy utan enbart för den sociala gemenskapen och det är ju också en viktig funktion, säger Ingalill.

En gemensam fikastund hör till och det är deltagarna har ofta med sig kakor som de själva bakat..

– Förra gången hade de även med sig olika maträtter som vi fick smaka på.

Många ”sponsorer”

Ingalills ideella engagemang uppskattas inte bara av deltagarna. Hon har många som stöttar verksamheten genom att bidra med material, det går ju åt en del för att hålla symaskinerna, stickorna och nålarna i gång.

Även kommunen har bidragit, ur potten för mångfalds- och integrationsinitiativ som gjorde att Ingalill bland annat kunde skaffa en ny symaskin då de hon hade var på väg att ge upp.