2016-03-30 18:02

2016-03-31 12:28

TBE förändrade livet för Malte

SEGMON

För snart tre år upptäckte Malte Eriksson en fästing på halsen.
Fortfarande lider han av sviterna efter den TBE-smitta som fästingen bar på.

När NWT besökte Malte Eriksson på sjukhuset i september för snart tre år sedan hade han vårdats i respirator under två månader. Sammanlagt blev det över tre månader på Centralsjukhuset i Karlstad innan han fick komma hem i slutet av oktober. Då satt han fortfarande i rullstol.

Från tiden när han var som värst sjuk minns inte Malte någonting. Viruset drabbar nervsystemet och vägen tillbaka har tagit sin tid.

– Det är svårt med balansen, säger Malte Eriksson.

Det är ändå mycket bättre än den första tiden. Nu är han uppe på benen och kan gå med krycka eller rollator. Hunden Tintin följer med på en promenad på grusvägen utanför huset i Segmon.

Van att röra sig

Sjukdomen gjorde att han förlorade rörligheten i armar och ben och det har krävt mycket träning för att komma tillbaka.

– Rehab i Grums har varit fantastiska, skriv det! säger hans fru Inga-Lill Eriksson.

Malte Eriksson är nu 78 år, innan TBE-smittan var han en man som tyckte om att röra sig i skog och mark.

Nu får han nöja sig med att se skogen från bilen.

– Det är tråkigt att inte kunna röra sig som en vill men det är ingen idé att tänka på det, säger Malte Eriksson.

Fick feber

Trots allt har han haft tur.

– Livet går vidare, säger Inga-Lill Eriksson.

För Malte Eriksson började det med att han blev trött och fick feber.

– Jag begrep inte vad det var med mig, jag var så matt, säger Malte Eriksson.

Efter några dagar och ett besök på vårdcentralen blev Malte inlagd på Centralsjukhuset.

Inga-Lill Eriksson blir fortfarande berörd av att tänka den oroliga tiden när Malte låg i respirator och de inte visste hur det skulle sluta.

De bor i det mest TBE-drabbade området i Värmland och numer är Inga-Lill vaccinerad.

– Jag har haft fästingar förut inte kunde man tro att en sån liten, liten krake kan ställa till det så, säger Malte Eriksson.

När NWT besökte Malte Eriksson på sjukhuset i september för snart tre år sedan hade han vårdats i respirator under två månader. Sammanlagt blev det över tre månader på Centralsjukhuset i Karlstad innan han fick komma hem i slutet av oktober. Då satt han fortfarande i rullstol.

Från tiden när han var som värst sjuk minns inte Malte någonting. Viruset drabbar nervsystemet och vägen tillbaka har tagit sin tid.

– Det är svårt med balansen, säger Malte Eriksson.

Det är ändå mycket bättre än den första tiden. Nu är han uppe på benen och kan gå med krycka eller rollator. Hunden Tintin följer med på en promenad på grusvägen utanför huset i Segmon.

Van att röra sig

Sjukdomen gjorde att han förlorade rörligheten i armar och ben och det har krävt mycket träning för att komma tillbaka.

– Rehab i Grums har varit fantastiska, skriv det! säger hans fru Inga-Lill Eriksson.

Malte Eriksson är nu 78 år, innan TBE-smittan var han en man som tyckte om att röra sig i skog och mark.

Nu får han nöja sig med att se skogen från bilen.

– Det är tråkigt att inte kunna röra sig som en vill men det är ingen idé att tänka på det, säger Malte Eriksson.

Fick feber

Trots allt har han haft tur.

– Livet går vidare, säger Inga-Lill Eriksson.

För Malte Eriksson började det med att han blev trött och fick feber.

– Jag begrep inte vad det var med mig, jag var så matt, säger Malte Eriksson.

Efter några dagar och ett besök på vårdcentralen blev Malte inlagd på Centralsjukhuset.

Inga-Lill Eriksson blir fortfarande berörd av att tänka den oroliga tiden när Malte låg i respirator och de inte visste hur det skulle sluta.

De bor i det mest TBE-drabbade området i Värmland och numer är Inga-Lill vaccinerad.

– Jag har haft fästingar förut inte kunde man tro att en sån liten, liten krake kan ställa till det så, säger Malte Eriksson.