2016-03-10 06:00

2016-03-10 06:22

Läkarna struntade i Sara

FORSHAGA: Kunde inte äta på mer än ett halvår

Gång efter gång sökte de hjälp för att få veta varför Sara inte åt. När hon dessutom slutade att dricka blev både boendepersonalen och hennes mamma utom sig av oro. Men vården svek Sara.
– Hon hade kunnat dö, säger mamma Eva-Lena.

28-åriga Sara har Downs syndrom och har bland annat brottats med hjärtproblem.

– Vi trodde hon skulle dö redan när hon var liten, men operationen lyckades tack och lov, säger Eva-Lena.

Familjen har varit med om många svåra saker, men sedan Sara flyttade hemifrån har hennes liv trots allt fungerat väldigt väl.

– Hon har trivts jättebra med lägenheten i det gruppboende hon bor.

Därför blev Eva-Lena oroad när Sara i somras slutade äta. Personalen på boendet beskrev hur hon inte ens ville ha sin favoritmat.

– De gav henne näringsdrycker, det var det enda som fungerade. All annan mat spottade hon ut.

Men månaderna gick och i december hade Sara tappat omkring 20 kilo på mindre än ett halvår. Personalen på Saras boende var mycket oroad.

Drack inte på en vecka

– De ville att hon skulle läggas in, vilket inte skedde. I slutet av januari slutade hon dessutom att dricka.

I en vecka vare sig åt eller drack Sara och hennes allmäntillstånd var försämrat. Till sist åkte Eva-Lena och Sara in till akuten tillsammans med en anställd på boendet.

– Hon var uttorkad och distriktssköterskan ansåg att hon behövde dropp. Vet du vad läkaren svarade? Jo, att hon skulle till psykiatrin. Så vi skickades dit med resultatet att läkaren på psykakuten blev helt bestört: ”vi sätter inga dropp här på psykiatrin, hon ska tillbaka till akuten”.

Blev arg

Läkaren rekommenderade dem att åka hem för att Sara skulle få vila. Dagen därpå var de tillbaka på akuten, men med samma resultat.

– Läkaren tyckte att personalen skulle försöka få i henne vätska. Men det var ju just det de hade kämpat med! De fick ju inte i henne någonting alls.

De åkte in igen och nu kunde Sara knappt stå på benen. Timmarna gick och till slut blev Eva-Lena arg.

– ”Nu hjälper ni oss, annars river jag akuten”, skrek jag rakt ut i korridoren. Sara hängde som en våt trasa i stolen och jag var både orolig, arg och ledsen. Men då kom en helt underbar manlig sjuksköterska och hjälpte oss. Han satte dropp på eget bevåg.

Efter långa diskussioner kunde till slut Sara läggas in.

– Men det var enbart för att jag stod på mig. AT-läkaren som kom in stod med armarna i kors och bara tittade på oss. Han undersökte inte Sara, han pratade över huvudet på henne och tittade knappt åt henne.

Inlagd i tolv dagar

Sara blev kvar på sjukhus i tolv dagar. Efter flera undersökningar kunde till sist läkarna konstatera att hon drabbats av kronisk magkatarr och hade bihålorna fyllda med var.

– Jag upptäckte också att hon hade svamp i munnen, vilket vi behandlade själva med receptfri medicin. Förmodligen hade hon haft ont i munnen och inte orkat äta på grund av det.

Har återhämtat sig

I dag har Sara gått upp i vikt, från som minst 38 kilo, och väger nu 43 kilo. Eva-Lena berömmer bland annat distriktssköterskan Karin Öborn, medicinläkaren Yankov och flera sjuksköterskor.

– Flera var alldeles underbara. Men fyra läkare, både på vårdcentralen i Forshaga och på akuten, struntade i henne, så är det. Och en läkare upptäckte dessutom att den som granskat hennes röntgenbilder från i somras hade missat förändringar på plåtarna. Tänk om det hade varit cancer?

Anmält till Patientnämnden

Eva-Lena har anmält vården av Sara till Patientnämnden.

– Jag vill att politikerna får upp ögonen för hur vården fungerar. De behöver mer folk, mer tid till att ta emot patienter och jag upplever också att många läkare behöver mer erfarenhet av att exempelvis bemöta patienter med förståndshandikapp.

– Jag hoppas att vår berättelse kan hjälpa någon annan, och att det här aldrig händer igen. För faktum kvarstår: hon hade kunna dö. Vi fruktade för hennes liv. Och vad hade hänt om inte jag funnits där och fört hennes talan?

28-åriga Sara har Downs syndrom och har bland annat brottats med hjärtproblem.

– Vi trodde hon skulle dö redan när hon var liten, men operationen lyckades tack och lov, säger Eva-Lena.

Familjen har varit med om många svåra saker, men sedan Sara flyttade hemifrån har hennes liv trots allt fungerat väldigt väl.

– Hon har trivts jättebra med lägenheten i det gruppboende hon bor.

Därför blev Eva-Lena oroad när Sara i somras slutade äta. Personalen på boendet beskrev hur hon inte ens ville ha sin favoritmat.

– De gav henne näringsdrycker, det var det enda som fungerade. All annan mat spottade hon ut.

Men månaderna gick och i december hade Sara tappat omkring 20 kilo på mindre än ett halvår. Personalen på Saras boende var mycket oroad.

Drack inte på en vecka

– De ville att hon skulle läggas in, vilket inte skedde. I slutet av januari slutade hon dessutom att dricka.

I en vecka vare sig åt eller drack Sara och hennes allmäntillstånd var försämrat. Till sist åkte Eva-Lena och Sara in till akuten tillsammans med en anställd på boendet.

– Hon var uttorkad och distriktssköterskan ansåg att hon behövde dropp. Vet du vad läkaren svarade? Jo, att hon skulle till psykiatrin. Så vi skickades dit med resultatet att läkaren på psykakuten blev helt bestört: ”vi sätter inga dropp här på psykiatrin, hon ska tillbaka till akuten”.

Blev arg

Läkaren rekommenderade dem att åka hem för att Sara skulle få vila. Dagen därpå var de tillbaka på akuten, men med samma resultat.

– Läkaren tyckte att personalen skulle försöka få i henne vätska. Men det var ju just det de hade kämpat med! De fick ju inte i henne någonting alls.

De åkte in igen och nu kunde Sara knappt stå på benen. Timmarna gick och till slut blev Eva-Lena arg.

– ”Nu hjälper ni oss, annars river jag akuten”, skrek jag rakt ut i korridoren. Sara hängde som en våt trasa i stolen och jag var både orolig, arg och ledsen. Men då kom en helt underbar manlig sjuksköterska och hjälpte oss. Han satte dropp på eget bevåg.

Efter långa diskussioner kunde till slut Sara läggas in.

– Men det var enbart för att jag stod på mig. AT-läkaren som kom in stod med armarna i kors och bara tittade på oss. Han undersökte inte Sara, han pratade över huvudet på henne och tittade knappt åt henne.

Inlagd i tolv dagar

Sara blev kvar på sjukhus i tolv dagar. Efter flera undersökningar kunde till sist läkarna konstatera att hon drabbats av kronisk magkatarr och hade bihålorna fyllda med var.

– Jag upptäckte också att hon hade svamp i munnen, vilket vi behandlade själva med receptfri medicin. Förmodligen hade hon haft ont i munnen och inte orkat äta på grund av det.

Har återhämtat sig

I dag har Sara gått upp i vikt, från som minst 38 kilo, och väger nu 43 kilo. Eva-Lena berömmer bland annat distriktssköterskan Karin Öborn, medicinläkaren Yankov och flera sjuksköterskor.

– Flera var alldeles underbara. Men fyra läkare, både på vårdcentralen i Forshaga och på akuten, struntade i henne, så är det. Och en läkare upptäckte dessutom att den som granskat hennes röntgenbilder från i somras hade missat förändringar på plåtarna. Tänk om det hade varit cancer?

Anmält till Patientnämnden

Eva-Lena har anmält vården av Sara till Patientnämnden.

– Jag vill att politikerna får upp ögonen för hur vården fungerar. De behöver mer folk, mer tid till att ta emot patienter och jag upplever också att många läkare behöver mer erfarenhet av att exempelvis bemöta patienter med förståndshandikapp.

– Jag hoppas att vår berättelse kan hjälpa någon annan, och att det här aldrig händer igen. För faktum kvarstår: hon hade kunna dö. Vi fruktade för hennes liv. Och vad hade hänt om inte jag funnits där och fört hennes talan?