2016-09-23 06:00

2016-09-23 08:45

Historisk kvarn levererar

GRYTHYTTAN: Närproducerat mjöl hamnar i kommunens kök

Det snurrar på bra i den gamla kvarnen i Grythyttan. I början av veckan var det dags för malning och då förvandlades dinkel och råg till mjöl. Nytt för i höst är att den gamla kvarnen levererar mjöl till Hällefors kommun.

Det låter. Det dammar. Och det luktar – en blandning av mjöl och sten. Så är läget när den gamla kvarnen sätts i arbete och dinkel och råg blir till mjöl. Kvarnägaren Kristina Henricsson är på plats och har till sin hjälp mjölnarna Kjell och Lennart Möller. 150 kilo dinkel och 200 kilo råg går genom malverket under tisdagen när FT hälsar på.

Malningen är ett trevåningsprojekt: på övervåningen häller man i säden i en stor tratt, den faller ner till kvarnverket i markhöjd och det färdiga mjölet samlar man upp i säckar i källarvåningen. Mjölet säljs till hugade hembagare, men från och med nu i höst kommer det också att användas av kommunen. Grythytte Qwarn har fått ett avtal om leverans av mjöl.

– Det känns som ett erkännande på något sätt, säger Kristina Henricsson, glad och stolt.

”Handlar om vilja”

Stefan Lahti, måltidschef i Hällefors kommun, berättar att mjölet kan användas för exempelvis brödbak inom äldreomsorgen Han berättar också att ytterligare en lokal livsmedelsproducent från Grythyttan fått avtal: det är Grythyttan ägg.

Att det skulle vara svårt eller närapå omöjligt att göra upphandlingar som små livsmedelsproducenter i närområdet kan vinna avfärdar han bestämt.

– Det handlar bara om vilja, bland annat politisk vilja – det är en förutsättning, säger han.

Ger små chansen

Hällefors samarbetar med 15 andra kommuner om livsmedelsupphandlingarna, men man har också delat upp sig i kluster inom detta samarbete, så att alla kommuner inte är med på allt. Det öppnar chanser för de små leverantörerna, likaså att man inte behöver upphandla till exempel allt kött kommunen behöver i en och samma upphandling. Det går att bryta ut vissa delar.

Stefan Lahti tycker också att mycket handlar om att lära känna de lokala livsmedelsföretagarna och komma fram till gemensamt hur de kan leverera.

– Det ska ju fungera praktiskt också. Vi har jobbat med lokala veckor då de fått prova på hur det är att leverera till oss och då har de något att ta ställning till sen.

Det är heller inte bara Stefan Lahti som efterfrågar det lokala perspektivet inom mathållningen.

– Vi vill, anhöriga vill, föräldrar vill, eleverna vill – de vill ha mat nära ifrån och då måste vi också kunna ge förutsättningar för att det ska fungera. Nu diskuterar vi nästa steg, vilka produkter vi ska jobba med nästa gång.

Självklart gör det sig inte självt.

– Det tar tid, engagemang och kraft, men det är roligt. Vi gör något som alla vill! och konstaterar att det handlar om att ställa krav:

– Ställer man inga krav får man kyckling från Thailand.

Mjölet som Kristina Henricsson levererar är däremot både ekologiskt och närproducerat. Dessutom håller hon ett stycke kulturhistoria vid liv. Kvarnen har anor från 1600-talet, nuvarande kvarnbyggnaden är från slutet av 1800-talet. Kvarnstenarna kan vara från 20- eller 30-talet, tror Kjell Möller. Han var med när kvarnen renoverades 2005.

– Vi fick hjälp av en mjölnare från Värmland att justera in stenarna, säger Kjell och berättar att det var då han själv fick lära sig hur man gör – eller kanske ska man säga ”börja lära sig hur man gör”:

– Fullärd blir man aldrig!

Det låter. Det dammar. Och det luktar – en blandning av mjöl och sten. Så är läget när den gamla kvarnen sätts i arbete och dinkel och råg blir till mjöl. Kvarnägaren Kristina Henricsson är på plats och har till sin hjälp mjölnarna Kjell och Lennart Möller. 150 kilo dinkel och 200 kilo råg går genom malverket under tisdagen när FT hälsar på.

Malningen är ett trevåningsprojekt: på övervåningen häller man i säden i en stor tratt, den faller ner till kvarnverket i markhöjd och det färdiga mjölet samlar man upp i säckar i källarvåningen. Mjölet säljs till hugade hembagare, men från och med nu i höst kommer det också att användas av kommunen. Grythytte Qwarn har fått ett avtal om leverans av mjöl.

– Det känns som ett erkännande på något sätt, säger Kristina Henricsson, glad och stolt.

”Handlar om vilja”

Stefan Lahti, måltidschef i Hällefors kommun, berättar att mjölet kan användas för exempelvis brödbak inom äldreomsorgen Han berättar också att ytterligare en lokal livsmedelsproducent från Grythyttan fått avtal: det är Grythyttan ägg.

Att det skulle vara svårt eller närapå omöjligt att göra upphandlingar som små livsmedelsproducenter i närområdet kan vinna avfärdar han bestämt.

– Det handlar bara om vilja, bland annat politisk vilja – det är en förutsättning, säger han.

Ger små chansen

Hällefors samarbetar med 15 andra kommuner om livsmedelsupphandlingarna, men man har också delat upp sig i kluster inom detta samarbete, så att alla kommuner inte är med på allt. Det öppnar chanser för de små leverantörerna, likaså att man inte behöver upphandla till exempel allt kött kommunen behöver i en och samma upphandling. Det går att bryta ut vissa delar.

Stefan Lahti tycker också att mycket handlar om att lära känna de lokala livsmedelsföretagarna och komma fram till gemensamt hur de kan leverera.

– Det ska ju fungera praktiskt också. Vi har jobbat med lokala veckor då de fått prova på hur det är att leverera till oss och då har de något att ta ställning till sen.

Det är heller inte bara Stefan Lahti som efterfrågar det lokala perspektivet inom mathållningen.

– Vi vill, anhöriga vill, föräldrar vill, eleverna vill – de vill ha mat nära ifrån och då måste vi också kunna ge förutsättningar för att det ska fungera. Nu diskuterar vi nästa steg, vilka produkter vi ska jobba med nästa gång.

Självklart gör det sig inte självt.

– Det tar tid, engagemang och kraft, men det är roligt. Vi gör något som alla vill! och konstaterar att det handlar om att ställa krav:

– Ställer man inga krav får man kyckling från Thailand.

Mjölet som Kristina Henricsson levererar är däremot både ekologiskt och närproducerat. Dessutom håller hon ett stycke kulturhistoria vid liv. Kvarnen har anor från 1600-talet, nuvarande kvarnbyggnaden är från slutet av 1800-talet. Kvarnstenarna kan vara från 20- eller 30-talet, tror Kjell Möller. Han var med när kvarnen renoverades 2005.

– Vi fick hjälp av en mjölnare från Värmland att justera in stenarna, säger Kjell och berättar att det var då han själv fick lära sig hur man gör – eller kanske ska man säga ”börja lära sig hur man gör”:

– Fullärd blir man aldrig!