2015-12-16 11:45

2015-12-16 11:47

Raka rör med rådet

HÄLLEFORS: Annalena Järnberg bakar och reder ut ett och annat om namn och Nykroppa

Hällefors kommunalråd är inte mycket för finlir – säger hon.
Sen bakar hon tre plåtar perfekta pepparkakor, trots att ugnen i personalrummet utlöser ett smärre strömavbrott – och trots att hon under kavlandets gång får kluriga frågor från FTs utsända.

Annalena Järnberg är kommunstyrelsens ordförande och en handlingens kvinna. Utmaningen att baka pepparkakor med FT antog hon direkt – men avslöjar när mått och deg väl ligger på bordet att det här är inget hon brukar ägna sig åt.

– Jag är inte mycket för finlir. Det här är andra gången i mitt liv jag bakar pepparkakor. Första gången var i förra veckan! säger hon men garderar sig sedan med att det kan hända att hon bakat någon gång som liten, ihop med mamma eller så.

– Matlagning däremot är min grej, och att baka matbröd. Och tårtor är jag bra på!

Hjärtan och snus

När hon kavlat ut degen och börjar välja bland formarna blir det både hjärtan och muminfiguren Snusmumriken.

– Snusmumrik – det passar mig! säger hon som ju har en prilla under läppen allt som oftast.

Och hjärtan, konstaterar hon, behövs det ju fler av i världen.

Hur är det i politiken då, behövs det lite pepparkakor där så ni blir snällare mot varandra?

– Nej, jag tycker inte det direkt. Jag tycker det lugnat ner sig i fullmäktige. Jag hoppas alla fall att vi har kommunen i vårt hjärta både när vi debatterar och när vi tar beslut, säger hon. Det som krävs för att en kommun ska utvecklas är att man lyckas hitta en politisk enighet. Man behöver inte gilla allt, men man behöver ändå hitta lugnet och en enighet. Vi lever inte i en isolerad värld och det skapar ingen bra bild av vår kommun om vi bråkar. Vi behöver inte vara sams om allt, men vi får inte vara så osams att vi inte kan hålla debatten på en bra nivå.

Och ni i majoriteten, kompromissar ni också för att uppnå enigheten?

– Ja, det försöker vi ju och vi försöker inkludera mer. Centern till exempel har fått majoritetsplats för att Lars-Göran Zetterlund gör ju ett jättebra jobb regionalt.

– Det här är ingen Ernst-pepparkaka... suckar hon sedan över en trasslig liten degbit.

Går sin egen väg

Å andra sidan – inte heller Ernst håller sig väl inom fasta format. Och det känns inte helt oväntat när Annalena för en stund överger formarna och på frihand börjar skära ut figurer. Hon har använt ett hund- och ett kattmått men saknar ett annat djur:

– Det skulle ju finnas en akvariefisk också, en sån har jag ju också, säger hon och skär ut en skalar ur degplattan och lyckas med viss möda få den hel med fenor och allt till bakplåten.

På samma sätt tillåter hon sig själv lite friare former. Kanske förväntar sig många att ett kommunalråd ska se lite strikt ut, men Annalena behåller sina rutiga skjortor.

– Är man sig själv i alla lägen tror jag man kommer längst. Jag skulle ha svårt att känna igen mig själv i en balklänning! säger hon och berättar att hon fått en del synpunkter på sin klädsel, men:

– Anders Borg fick leva med att han hade både hästsvans och hål i örat – jag trivs i det här och har aldrig varit ett modelejon, säger hon lugnt.

Hälge och Jesus

Inte heller när det gäller julfirandet behöver hon några större åthävor för att trivas.

– Skinka, julmust och Hälge – då är jag nöjd. Fast i år har jag faktiskt bytt ut Hälge mot en bok om Mao Tse-tung. Jag är jätteintresserad av historia. Jag hittade den i bokklubben jag är med i och så beställde jag en bok om Jesus också, säger hon och skär ut en kaka i form av en uppslagen bok.

Tiden att läsa är dock inte riktigt så stor som hon önskar sig. Även tiden för att träffa kompisar har krympt sedan maj 2013, då hon klev in i rollen som toppolitiker. Så har det heller inte saknats utmaningar i jobbet. Allt ifrån ekonomi till flyktingmottagande har orsakat het debatt.

Asylutmaningen

– Två asylboenden har nyligen öppnat med ungefär 180 personer på varje och kommunen har sedan tidigare ett stort mottagande. Vi ställde ju om i kommunen efter att befolkningen minskat och så blev det så här med stora utmaningar för utbildning, lärare och att få allt att fungera. Det handlar om att ha ett bra mottagande med god integration och vi som kommun kan inte ta detta ansvar själva, det måste vara ett nationellt ansvar någonstans, säger hon.

Lindrar följderna

Just nu arbetar hon också mycket med att lindra verkningarna av ett eventuellt varsel från Ovako. Valsverket är i fara och en arbetsgrupp är i gång för att se vad olika samhällsinstanser, lokalt och regionalt, kan göra om planerna blir allvar.

Som infödd Hälleforsare vet hon vad industrin betyder för orten och den kunskapen är mer eller mindre nedärvd. Hon har rötter i en annan bruksbygd, nämligen:

– Föräldrarna föddes i Nykroppa så Nykroppa har en stor plats hos mig. Mor och far flyttade hit när jag föddes men jag försöker ta mig dit några gånger per år. Jag har inte så mycket släkt kvar men jag går en tur på kyrkogården och åker runt och tittar lite på var alla bodde.

På hennes cv finns också jobb som vårdbiträde på Kroppagården, det förra äldreboendet i Nykroppa.

Vill återta sitt namn

Till sist måste vi bara reda ut en sak om kommunalrådets namn. Stavningen varierar nämligen – på pressmeddelanden och annat från kommunen står det Annahelena Jernberg, men själv säger hon och skriver Annalena Järnberg.

– Min mor och far döpte mig till Annahelena, men de har aldrig kallat mig för det och ingen annan heller. Sen var det någon här som snappade upp att jag formellt heter Annahelena – ja, det är ju helt sjukt det här. Jag försöker återta mitt eget namn!

Och, som detta inte vore nog, det råder även oklarhet om ifall det ska vara e eller ä i efternamnet...

– Jag har alltid skrivit med ä, men sen visade det sig att det egentligen skulle vara med e enligt papperen, men jag tänker att i Hällefors är det järn som gäller och järn stavas med ä.

Bjuder på gummor

Så får det bli – och när vi väl lyckats få i gång ugnen i kommunhusets personalrum utan att släcka ner lokalen blir kakorna gräddade också. Och kollegorna Susanne Grundström och Christina Johansson som så lägligt smugit in får varsin pepparkaksgumma!

Annalena Järnberg är kommunstyrelsens ordförande och en handlingens kvinna. Utmaningen att baka pepparkakor med FT antog hon direkt – men avslöjar när mått och deg väl ligger på bordet att det här är inget hon brukar ägna sig åt.

– Jag är inte mycket för finlir. Det här är andra gången i mitt liv jag bakar pepparkakor. Första gången var i förra veckan! säger hon men garderar sig sedan med att det kan hända att hon bakat någon gång som liten, ihop med mamma eller så.

– Matlagning däremot är min grej, och att baka matbröd. Och tårtor är jag bra på!

Hjärtan och snus

När hon kavlat ut degen och börjar välja bland formarna blir det både hjärtan och muminfiguren Snusmumriken.

– Snusmumrik – det passar mig! säger hon som ju har en prilla under läppen allt som oftast.

Och hjärtan, konstaterar hon, behövs det ju fler av i världen.

Hur är det i politiken då, behövs det lite pepparkakor där så ni blir snällare mot varandra?

– Nej, jag tycker inte det direkt. Jag tycker det lugnat ner sig i fullmäktige. Jag hoppas alla fall att vi har kommunen i vårt hjärta både när vi debatterar och när vi tar beslut, säger hon. Det som krävs för att en kommun ska utvecklas är att man lyckas hitta en politisk enighet. Man behöver inte gilla allt, men man behöver ändå hitta lugnet och en enighet. Vi lever inte i en isolerad värld och det skapar ingen bra bild av vår kommun om vi bråkar. Vi behöver inte vara sams om allt, men vi får inte vara så osams att vi inte kan hålla debatten på en bra nivå.

Och ni i majoriteten, kompromissar ni också för att uppnå enigheten?

– Ja, det försöker vi ju och vi försöker inkludera mer. Centern till exempel har fått majoritetsplats för att Lars-Göran Zetterlund gör ju ett jättebra jobb regionalt.

– Det här är ingen Ernst-pepparkaka... suckar hon sedan över en trasslig liten degbit.

Går sin egen väg

Å andra sidan – inte heller Ernst håller sig väl inom fasta format. Och det känns inte helt oväntat när Annalena för en stund överger formarna och på frihand börjar skära ut figurer. Hon har använt ett hund- och ett kattmått men saknar ett annat djur:

– Det skulle ju finnas en akvariefisk också, en sån har jag ju också, säger hon och skär ut en skalar ur degplattan och lyckas med viss möda få den hel med fenor och allt till bakplåten.

På samma sätt tillåter hon sig själv lite friare former. Kanske förväntar sig många att ett kommunalråd ska se lite strikt ut, men Annalena behåller sina rutiga skjortor.

– Är man sig själv i alla lägen tror jag man kommer längst. Jag skulle ha svårt att känna igen mig själv i en balklänning! säger hon och berättar att hon fått en del synpunkter på sin klädsel, men:

– Anders Borg fick leva med att han hade både hästsvans och hål i örat – jag trivs i det här och har aldrig varit ett modelejon, säger hon lugnt.

Hälge och Jesus

Inte heller när det gäller julfirandet behöver hon några större åthävor för att trivas.

– Skinka, julmust och Hälge – då är jag nöjd. Fast i år har jag faktiskt bytt ut Hälge mot en bok om Mao Tse-tung. Jag är jätteintresserad av historia. Jag hittade den i bokklubben jag är med i och så beställde jag en bok om Jesus också, säger hon och skär ut en kaka i form av en uppslagen bok.

Tiden att läsa är dock inte riktigt så stor som hon önskar sig. Även tiden för att träffa kompisar har krympt sedan maj 2013, då hon klev in i rollen som toppolitiker. Så har det heller inte saknats utmaningar i jobbet. Allt ifrån ekonomi till flyktingmottagande har orsakat het debatt.

Asylutmaningen

– Två asylboenden har nyligen öppnat med ungefär 180 personer på varje och kommunen har sedan tidigare ett stort mottagande. Vi ställde ju om i kommunen efter att befolkningen minskat och så blev det så här med stora utmaningar för utbildning, lärare och att få allt att fungera. Det handlar om att ha ett bra mottagande med god integration och vi som kommun kan inte ta detta ansvar själva, det måste vara ett nationellt ansvar någonstans, säger hon.

Lindrar följderna

Just nu arbetar hon också mycket med att lindra verkningarna av ett eventuellt varsel från Ovako. Valsverket är i fara och en arbetsgrupp är i gång för att se vad olika samhällsinstanser, lokalt och regionalt, kan göra om planerna blir allvar.

Som infödd Hälleforsare vet hon vad industrin betyder för orten och den kunskapen är mer eller mindre nedärvd. Hon har rötter i en annan bruksbygd, nämligen:

– Föräldrarna föddes i Nykroppa så Nykroppa har en stor plats hos mig. Mor och far flyttade hit när jag föddes men jag försöker ta mig dit några gånger per år. Jag har inte så mycket släkt kvar men jag går en tur på kyrkogården och åker runt och tittar lite på var alla bodde.

På hennes cv finns också jobb som vårdbiträde på Kroppagården, det förra äldreboendet i Nykroppa.

Vill återta sitt namn

Till sist måste vi bara reda ut en sak om kommunalrådets namn. Stavningen varierar nämligen – på pressmeddelanden och annat från kommunen står det Annahelena Jernberg, men själv säger hon och skriver Annalena Järnberg.

– Min mor och far döpte mig till Annahelena, men de har aldrig kallat mig för det och ingen annan heller. Sen var det någon här som snappade upp att jag formellt heter Annahelena – ja, det är ju helt sjukt det här. Jag försöker återta mitt eget namn!

Och, som detta inte vore nog, det råder även oklarhet om ifall det ska vara e eller ä i efternamnet...

– Jag har alltid skrivit med ä, men sen visade det sig att det egentligen skulle vara med e enligt papperen, men jag tänker att i Hällefors är det järn som gäller och järn stavas med ä.

Bjuder på gummor

Så får det bli – och när vi väl lyckats få i gång ugnen i kommunhusets personalrum utan att släcka ner lokalen blir kakorna gräddade också. Och kollegorna Susanne Grundström och Christina Johansson som så lägligt smugit in får varsin pepparkaksgumma!