2016-04-02 06:00

2016-04-02 06:00

Följa sporten från sidan

FILIP FUNDERAR

Fotbollen var den idrott jag fastnade för först. Som knatte spelade jag i ett av Norrstrands IF:s pojklag och jag drömde som många andra om att bli Sveriges nästa landslagsstjärna.

Den hösnuva jag utvecklade under tonåren gjorde dock att jag slutade med att springa omkring på friskt sommargräs.

I stället blev det innebandy för hela slanten. Jag såg upp till alla NB 87-stjärnor som Mikael Ekelund, Jens Rebane och Nicholas Wilbourn. Självklart hoppades jag på att jag en dag skulle bli lika bra som dem.

Jag blev dock aldrig lika bra. Det var liksom inte ens nära.

Ofta blev jag i stället placerad på bänken, men på något sätt ledsnade jag inte. Jag fortsatte med innebandyn långt upp i vuxen ålder och tog vara på den speltid jag fick i mina respektive lag.

Men det är lugnt, för att skriva vad jag känner får jag citera komikern Robert Gustafsson i rollen som speedwayföraren Tony Rickardsson:

– Jag är inte bitter.

Och jag menar det. På riktigt.

Under alla år vid sidlinjen och på bänken fick jag lära mig att följa sporten från sidan på nära håll. Jag fick lära mig att analysera spelet och se hur mina betydligt mer spelskickliga lagkamrater agerade i med- och motgång.

Det är någonting jag har haft stor nytta av i mitt yrkesliv. Jag upplever att jag har lätt för att sätta mig in i olika idrotter och försöka ge en rättvis bild av det jag sett och upplevt i text, bild och nu även i rörlig bild på FT-webben.

I mitt reporteruppdrag har jag fått vara med på planen, där det händer, i alla möjliga olika sammanhang. Jag har kämpat, skrivit och gjort mitt bästa för att löpa in i tomma ytor.

Men nu är det dags att ta en paus från skrivandet och fotograferandet, det är dags för att följa sporten från sidan igen.

Dock räknar jag med inte med att få pusta ut när jag nu ska stå vid sidan av planen, för det som väntar nu är föräldraledighet i sex månader framöver. Det här är en tid jag ser väldigt mycket fram emot. Jag inser att tempot kommer att vara högt därhemma och att jag kommer att få tillfälle till att öva min simultankapacitet, jag vill ju alla barn därhemma ska få den uppmärksamhet de vill ha, samtidigt som det ska lagas mat, tvättas, städas, skjutsas, handlas och så vidare.

Det kommer garanterat att bli kämpigt vissa stunder, men det är värt varje sekund som man får tillbringa med sina barn.

Jag minns den förra föräldraledigheten, som var sju månader lång, som något som hör till bland de bästa som jag har fått vara med om. Och jag tillhör den kategorin föräldrar som har svårt att förstå varför somliga pappor tar ut minimalt av sina föräldradagar. Det vanliga argumentet, att familjen förlorar så mycket pengar om pappan är hemma med barnen, tycker jag inte håller. Tiden som man kan få med sina barn under de tidiga uppväxtåren är någonting som man inte kan få tillbaka om man väljer att avstå.

Men ja, samtidigt gäller det att respektera alla familjers individuella beslut. Det är bra att varje familj har chansen att i stor utsträckning välja själv hur den vill göra.

Nu ska det bli spännande att få följa sommarhalvårets idrott genom att läsa om nyheterna i FT. Och visst har jag många önskenyheter jag vill läsa om.

Jag vill bland annat se att alla de lokala fotbollslagen får bra säsonger i sina respektive serier. Det ska till exempel bli spännande att se vad Filipstad kan åstadkomma i division 5, liksom att se hur Lesjöfors har utvecklat sitt spel i den östra sexan.

Och något som jag skulle tycka vore extra roligt vore om Filipstad får behålla alla sina spelare i sitt talangfulla flickor 97-99-lag, så att det äntligen kan bildas ett damlag för elvamannafotboll till nästa säsong.

Vidare vill jag läsa om nytt deltagarrekord i Filipstads stora simevenemang Ferlindoppet, liksom om att Filipstads motor club får Flottuvans bana i toppskick till sina folkracetävlingar.

Jag skulle också vilja läsa ett reportage om ett nybygge av en bandyhall på Stålvallen och jag skulle gärna vilja se att Filipstads OK, Lesjöfors SK, Kroppa IF, IFK Brattfors, SK Örnen och Hällefors OK alla kommer att vara representerade i O-ringen – Sveriges största orienteringstävling som i år kommer att avgöras i Sälen.

Under sommaren vill jag också se att Emil Jacobsson i Filipstadshockeyn och Gustaf Ryhed i Lesjöfors/Filipstads innebandy får uppleva sina sportchefuppdrag som lätta, det vill säga att de inte kommer att få några problem med att sy ihop sina respektive trupper till den kommande hösten. En spelare jag absolut vill se på planen i höst i Wasahallen: Sammy Svensson som är kämpaglöden personifierad. En spelare som jag absolut vill se på planen i höst i Spångbergshallen: Victor Haraldsson som jag tror kan ösa in poäng i division 2.

I övrigt vill jag bara önska er alla en trevlig sommar, så ses vi i spalterna till hösten igen.

Den hösnuva jag utvecklade under tonåren gjorde dock att jag slutade med att springa omkring på friskt sommargräs.

I stället blev det innebandy för hela slanten. Jag såg upp till alla NB 87-stjärnor som Mikael Ekelund, Jens Rebane och Nicholas Wilbourn. Självklart hoppades jag på att jag en dag skulle bli lika bra som dem.

Jag blev dock aldrig lika bra. Det var liksom inte ens nära.

Ofta blev jag i stället placerad på bänken, men på något sätt ledsnade jag inte. Jag fortsatte med innebandyn långt upp i vuxen ålder och tog vara på den speltid jag fick i mina respektive lag.

Men det är lugnt, för att skriva vad jag känner får jag citera komikern Robert Gustafsson i rollen som speedwayföraren Tony Rickardsson:

– Jag är inte bitter.

Och jag menar det. På riktigt.

Under alla år vid sidlinjen och på bänken fick jag lära mig att följa sporten från sidan på nära håll. Jag fick lära mig att analysera spelet och se hur mina betydligt mer spelskickliga lagkamrater agerade i med- och motgång.

Det är någonting jag har haft stor nytta av i mitt yrkesliv. Jag upplever att jag har lätt för att sätta mig in i olika idrotter och försöka ge en rättvis bild av det jag sett och upplevt i text, bild och nu även i rörlig bild på FT-webben.

I mitt reporteruppdrag har jag fått vara med på planen, där det händer, i alla möjliga olika sammanhang. Jag har kämpat, skrivit och gjort mitt bästa för att löpa in i tomma ytor.

Men nu är det dags att ta en paus från skrivandet och fotograferandet, det är dags för att följa sporten från sidan igen.

Dock räknar jag med inte med att få pusta ut när jag nu ska stå vid sidan av planen, för det som väntar nu är föräldraledighet i sex månader framöver. Det här är en tid jag ser väldigt mycket fram emot. Jag inser att tempot kommer att vara högt därhemma och att jag kommer att få tillfälle till att öva min simultankapacitet, jag vill ju alla barn därhemma ska få den uppmärksamhet de vill ha, samtidigt som det ska lagas mat, tvättas, städas, skjutsas, handlas och så vidare.

Det kommer garanterat att bli kämpigt vissa stunder, men det är värt varje sekund som man får tillbringa med sina barn.

Jag minns den förra föräldraledigheten, som var sju månader lång, som något som hör till bland de bästa som jag har fått vara med om. Och jag tillhör den kategorin föräldrar som har svårt att förstå varför somliga pappor tar ut minimalt av sina föräldradagar. Det vanliga argumentet, att familjen förlorar så mycket pengar om pappan är hemma med barnen, tycker jag inte håller. Tiden som man kan få med sina barn under de tidiga uppväxtåren är någonting som man inte kan få tillbaka om man väljer att avstå.

Men ja, samtidigt gäller det att respektera alla familjers individuella beslut. Det är bra att varje familj har chansen att i stor utsträckning välja själv hur den vill göra.

Nu ska det bli spännande att få följa sommarhalvårets idrott genom att läsa om nyheterna i FT. Och visst har jag många önskenyheter jag vill läsa om.

Jag vill bland annat se att alla de lokala fotbollslagen får bra säsonger i sina respektive serier. Det ska till exempel bli spännande att se vad Filipstad kan åstadkomma i division 5, liksom att se hur Lesjöfors har utvecklat sitt spel i den östra sexan.

Och något som jag skulle tycka vore extra roligt vore om Filipstad får behålla alla sina spelare i sitt talangfulla flickor 97-99-lag, så att det äntligen kan bildas ett damlag för elvamannafotboll till nästa säsong.

Vidare vill jag läsa om nytt deltagarrekord i Filipstads stora simevenemang Ferlindoppet, liksom om att Filipstads motor club får Flottuvans bana i toppskick till sina folkracetävlingar.

Jag skulle också vilja läsa ett reportage om ett nybygge av en bandyhall på Stålvallen och jag skulle gärna vilja se att Filipstads OK, Lesjöfors SK, Kroppa IF, IFK Brattfors, SK Örnen och Hällefors OK alla kommer att vara representerade i O-ringen – Sveriges största orienteringstävling som i år kommer att avgöras i Sälen.

Under sommaren vill jag också se att Emil Jacobsson i Filipstadshockeyn och Gustaf Ryhed i Lesjöfors/Filipstads innebandy får uppleva sina sportchefuppdrag som lätta, det vill säga att de inte kommer att få några problem med att sy ihop sina respektive trupper till den kommande hösten. En spelare jag absolut vill se på planen i höst i Wasahallen: Sammy Svensson som är kämpaglöden personifierad. En spelare som jag absolut vill se på planen i höst i Spångbergshallen: Victor Haraldsson som jag tror kan ösa in poäng i division 2.

I övrigt vill jag bara önska er alla en trevlig sommar, så ses vi i spalterna till hösten igen.