2015-12-12 06:00

2015-12-12 06:00

Det kan bli nästan rätt till slut

FILIP FUNDERAR

Filipstadshockeyns framfart den här säsongen har varit imponerande, både på och utanför isen.

Herrlaget har sedan två säsonger tillbaka huvudsakligen byggts av spelare som på något sätt har en anknytning till kommunen. Och med det har intresset för att se och uppleva ishockey på plats kraftigt ökat. Som mest har laget haft 614 åskådare på läktaren och som minst har publiksiffran varit 303 personer. Det vittnar om att det har funnits en törst i Filipstad efter att få se hockey av hög kvalitet levererad av lokala grabbar.

Men det är först på senare tid som laget har börjat hänga med på allvar. Efter en förhållandevis trög inledning på serien var det lätt att börja tro att laget skulle hamna i bottenstriden och få försöka att kvala sig kvar.

Med fem segrar på de sex senaste matcherna har dock laget visat att det hör hemma på den övre halvan i tabellen.

Baserat på den förra säsongen, då laget dominerade i division 3, samt på den fina försäsongen med bra resultat i träningsmatcherna mot Munkfors och Viking, måste jag erkänna att jag trodde att Filipstad skulle få det mycket lättare i division 2. Jag trodde mer eller mindre att laget skulle gå obesegrat genom serien och att spelare som till exempel Billy Dahlgren och Ludvig Magnusson skulle ösa in poäng i match efter match.

Innan säsongen luftade jag de här tankarna med en av mina närmsta vänner i Filipstad. Jag sa att ”Filipstad tar hem serien lätt och går upp till division 1, det är redan klart – laget kommer inte att förlora en match”.

Med all rätt skakade han på huvudet och sa: ”ärligt Filip, tror du verkligen det?”.

Han har påmint mig flera gånger om min naiva inställning under säsongens gång, när det har gått tungt för laget.

Men med den senaste tidens formbesked från FIF-håll känner jag att jag inte var så fel ute ändå. Det står klart sedan länge att laget inte kommer att gå obesegrat genom serien, men känslan säger att FIF har slutat att tappa onödiga poäng för den här säsongen. Möjligtvis kommer laget att förlora någon strömatch här och där, men de längre förlustsviterna är förmodligen över.

Så kanske att jag kommer att få nästan rätt till slut.

Samtidigt finns det faktorer som gör att det finns anledning till oro i Filipstad. Laget har fått ordning på sin defensiv, men backuppsättningen är känslig för skador. Skulle det tappa en eller två backar av olika anledningar kan FIF få det svårt igen. Och det känns till exempel inte bra att en back som Mattias Nilsson behövs i truppen. När han drabbades av en hjärnskakning tidigare under säsongen konstaterade tränaren Stefan Asplund att Mattias Nilsson har haft flera hjärnskakningar tidigare i karriären. Efter att ha hört det kommer oron att gå som en stöt genom min kropp varje gång Mattias Nilsson blir tacklad. Han är en viktig kugge i laget, men är det värt att spela hockey till vilket pris som helst?

Efter lördagens hemmamatch mot Arvika kommer spelarna och lagledningen i Filipstad att få en välförtjänt julledighet. Under den kan de alla passa på att heja fram Filipstadssonen Rasmus Asplund, som kommer att jaga junior-VM-guld i Finland.

Herrlaget har sedan två säsonger tillbaka huvudsakligen byggts av spelare som på något sätt har en anknytning till kommunen. Och med det har intresset för att se och uppleva ishockey på plats kraftigt ökat. Som mest har laget haft 614 åskådare på läktaren och som minst har publiksiffran varit 303 personer. Det vittnar om att det har funnits en törst i Filipstad efter att få se hockey av hög kvalitet levererad av lokala grabbar.

Men det är först på senare tid som laget har börjat hänga med på allvar. Efter en förhållandevis trög inledning på serien var det lätt att börja tro att laget skulle hamna i bottenstriden och få försöka att kvala sig kvar.

Med fem segrar på de sex senaste matcherna har dock laget visat att det hör hemma på den övre halvan i tabellen.

Baserat på den förra säsongen, då laget dominerade i division 3, samt på den fina försäsongen med bra resultat i träningsmatcherna mot Munkfors och Viking, måste jag erkänna att jag trodde att Filipstad skulle få det mycket lättare i division 2. Jag trodde mer eller mindre att laget skulle gå obesegrat genom serien och att spelare som till exempel Billy Dahlgren och Ludvig Magnusson skulle ösa in poäng i match efter match.

Innan säsongen luftade jag de här tankarna med en av mina närmsta vänner i Filipstad. Jag sa att ”Filipstad tar hem serien lätt och går upp till division 1, det är redan klart – laget kommer inte att förlora en match”.

Med all rätt skakade han på huvudet och sa: ”ärligt Filip, tror du verkligen det?”.

Han har påmint mig flera gånger om min naiva inställning under säsongens gång, när det har gått tungt för laget.

Men med den senaste tidens formbesked från FIF-håll känner jag att jag inte var så fel ute ändå. Det står klart sedan länge att laget inte kommer att gå obesegrat genom serien, men känslan säger att FIF har slutat att tappa onödiga poäng för den här säsongen. Möjligtvis kommer laget att förlora någon strömatch här och där, men de längre förlustsviterna är förmodligen över.

Så kanske att jag kommer att få nästan rätt till slut.

Samtidigt finns det faktorer som gör att det finns anledning till oro i Filipstad. Laget har fått ordning på sin defensiv, men backuppsättningen är känslig för skador. Skulle det tappa en eller två backar av olika anledningar kan FIF få det svårt igen. Och det känns till exempel inte bra att en back som Mattias Nilsson behövs i truppen. När han drabbades av en hjärnskakning tidigare under säsongen konstaterade tränaren Stefan Asplund att Mattias Nilsson har haft flera hjärnskakningar tidigare i karriären. Efter att ha hört det kommer oron att gå som en stöt genom min kropp varje gång Mattias Nilsson blir tacklad. Han är en viktig kugge i laget, men är det värt att spela hockey till vilket pris som helst?

Efter lördagens hemmamatch mot Arvika kommer spelarna och lagledningen i Filipstad att få en välförtjänt julledighet. Under den kan de alla passa på att heja fram Filipstadssonen Rasmus Asplund, som kommer att jaga junior-VM-guld i Finland.