2017-03-10 06:00

2017-03-10 06:00

Andreas Niska fångar drömmarna i färgen

FILIPSTAD: Vaktmästare på konstmuseum – nu ställer han själv ut

På dagarna jobbar Andreas Niska på konstmuseet i Kristinehamn, med vaktmästarsysslor och att hänga upp och ta ned utställningar.
På fritiden är han själv konstnär och nu ställer han ut – men inte på arbetsplatsen utan på Mueet Kvarnen i Filipstad.

På lördag, den 11 mars, är det vernissage på Kvarnen för utställningen Vision One, som enligt konstnären själv – och han borde ju veta! – handlar om drömmar och prioriteringar.

Gissningsvis vet han själv en hel del om båda dessa centrala begrepp, för han lever något av ett dubbelliv. Som konstnär är det fritiden som gäller, men han lever nära konsten även till vardags.

– Jag har ett projekt på Konstmuseet i Kristinehamn. Jag är vaktmästare och bygger upp och tar ner utställningar, berättar han.

När ställer du själv ut där tror du?

– Det tror jag inte blir någon gång! säger han och gissar att konstmuseet i staden där han bott i två år nu vill ha ”större”, kontroversiellare namn.

Självlärd i konsten

Listan på ställen där han ställt ut har dock hunnit bli lång, cirka 40 ställen varav många i Finland. Där bodde han ganska länge och det var också där han hade sin första utställning 2004, två år efter att han börjat måla.

Redan som barn hade han Finland nära – han är född i Kiruna och uppvuxen i Pajala och Haparanda. Vägen till konsten var lite längre.

Någon utbildning i konsten har inte, varken som nybörjare eller senare, och måleriet kom han in genom att han fick för sig att pröva att måla i olja.

– Jag tror jag skulle vara för rastlös för att gå någon skola, säger han.

På gymnasiet gick han vvs-teknik.

– Jag jobbade som rörmokare i 10-12 år. Jag fortsatte med det när jag börjat måla också. Jag målade på nätterna och jobbade på dagarna. Nån gång när jag skulle till jobbet hade jag lagt mig vid fyra och skulle upp vid sex.

Att inte måla var inte ett alternativ. Han sögs liksom in i skapandet när han mötte oljan.

– Jag prövade akvarell men det var inte min grej, säger han.

Oljefärgerna däremot blev han fast i direkt. Det var något med färgen, kulörerna och strukturen, som passade hans sätt att vilja uttrycka sig.

Målar med stekspaden

Från början målade han alltid med pensel. Numera kan diverse verktyg komma till användning, från spackel till vindrutetorkare(!) och en och annan stekspade.

Allt detta ger ett annat uttryck än det penselmålade.

– Med pensel var det lite mer försiktigt, eller inte tillräckligt vågat. Nu blir det lite friare.

Viktigaste verktyget i måleriet är ändå något helt annat:

– Känslan är det viktigaste för att bygga upp dem, säger han om bilderna.

”Känslolandskap” kallar han det han målar och verken har titlar som Not afraid, Chaos och Storyteller.

En del kan ses som något av ledtrådar, andra som en beskrivning av vad han själv kände när han målade. Han aktar sig dock för att tala om för betraktarna vad de ska se i hans bilder. Ser du en båt, ett hus eller en kuststräcka från Kambodja i bilden är det din egen grej.

– Alla får se vad de själva vill, säger han.

”Drömmar och prioriteringar” förresten... Att konsten prioriteras högt i hans liv råder inget tvivel om.

– Jag målar varje dag, så gott som.

Men drömmarna – vad drömmer du om?

– Många drömmar har man, men vissa stora drömmar ska man kanske inte gå in för mycket på, säger han smått gåtfullt.

På lördag, den 11 mars, är det vernissage på Kvarnen för utställningen Vision One, som enligt konstnären själv – och han borde ju veta! – handlar om drömmar och prioriteringar.

Gissningsvis vet han själv en hel del om båda dessa centrala begrepp, för han lever något av ett dubbelliv. Som konstnär är det fritiden som gäller, men han lever nära konsten även till vardags.

– Jag har ett projekt på Konstmuseet i Kristinehamn. Jag är vaktmästare och bygger upp och tar ner utställningar, berättar han.

När ställer du själv ut där tror du?

– Det tror jag inte blir någon gång! säger han och gissar att konstmuseet i staden där han bott i två år nu vill ha ”större”, kontroversiellare namn.

Självlärd i konsten

Listan på ställen där han ställt ut har dock hunnit bli lång, cirka 40 ställen varav många i Finland. Där bodde han ganska länge och det var också där han hade sin första utställning 2004, två år efter att han börjat måla.

Redan som barn hade han Finland nära – han är född i Kiruna och uppvuxen i Pajala och Haparanda. Vägen till konsten var lite längre.

Någon utbildning i konsten har inte, varken som nybörjare eller senare, och måleriet kom han in genom att han fick för sig att pröva att måla i olja.

– Jag tror jag skulle vara för rastlös för att gå någon skola, säger han.

På gymnasiet gick han vvs-teknik.

– Jag jobbade som rörmokare i 10-12 år. Jag fortsatte med det när jag börjat måla också. Jag målade på nätterna och jobbade på dagarna. Nån gång när jag skulle till jobbet hade jag lagt mig vid fyra och skulle upp vid sex.

Att inte måla var inte ett alternativ. Han sögs liksom in i skapandet när han mötte oljan.

– Jag prövade akvarell men det var inte min grej, säger han.

Oljefärgerna däremot blev han fast i direkt. Det var något med färgen, kulörerna och strukturen, som passade hans sätt att vilja uttrycka sig.

Målar med stekspaden

Från början målade han alltid med pensel. Numera kan diverse verktyg komma till användning, från spackel till vindrutetorkare(!) och en och annan stekspade.

Allt detta ger ett annat uttryck än det penselmålade.

– Med pensel var det lite mer försiktigt, eller inte tillräckligt vågat. Nu blir det lite friare.

Viktigaste verktyget i måleriet är ändå något helt annat:

– Känslan är det viktigaste för att bygga upp dem, säger han om bilderna.

”Känslolandskap” kallar han det han målar och verken har titlar som Not afraid, Chaos och Storyteller.

En del kan ses som något av ledtrådar, andra som en beskrivning av vad han själv kände när han målade. Han aktar sig dock för att tala om för betraktarna vad de ska se i hans bilder. Ser du en båt, ett hus eller en kuststräcka från Kambodja i bilden är det din egen grej.

– Alla får se vad de själva vill, säger han.

”Drömmar och prioriteringar” förresten... Att konsten prioriteras högt i hans liv råder inget tvivel om.

– Jag målar varje dag, så gott som.

Men drömmarna – vad drömmer du om?

– Många drömmar har man, men vissa stora drömmar ska man kanske inte gå in för mycket på, säger han smått gåtfullt.