2016-03-31 06:00

2016-03-31 11:46

35 år med rötterna fast i det blå

FILIPSTAD: Blueass firar jubileum med ny skiva

Det började med en obändig lust att spela och en felstavning.
35 år senare spelar Blueass fortfarande och firar jubileet med att ge ut skivan Things left behind.

Snacka om första parkett. När FT hälsar på i replokalen hemma hos gitarristen Ralph Broqvist är bandet i full gång med att träna inför påskhelgens spelning i Kopparberg. Jag plåtar och blir sen sittandes på en pall, mitt i rummet, omringad av bas, trummor, gitarr och sång.

Det låter bra. Det känns bra. Det är – äkta musik.

Det har hunnit gå 35 år sedan Blueass formerades. Ralph Broqvist och Peter ”PG” Gustavsson var med från allra första början, Morgan Jansson kom in efter tiotalet år och Måns Tingberg lyckas vara färskast i bandet samtidigt som han faktiskt var med redan innan bandet bildades:

– Första bluesbandet innan vi blev Blueass var jag på gitarr, Jonas Tingberg på bas och Jonas lillebror Måns på trummor, berättar PG. Vi var 16, 14 och 12 år gamla och spelade lite som en trio. Vi hette Purple Haze, fast vi inte spelade en enda Hendrix-låt.

Intensiv start

En kväll stötte Purple Haze ihop med Megaherz, ett annat lokalt band. De båda banden repade båda i Strandvägsskolan om kvällarna och i Megaherz spelade Ralph Broqvist.

– Vi råkade repa efter varandra och träffades där. Sen spelade vi i fem timmar och bildade bandet.

Ur-Blueass kom att bestå av PG, Ralph Broqvist och Per Hero, och namnet kom till inför en spelning.

– Vi skulle ju ha ett namn, men hade inget inför vår första spelning någon gång i november december 81, berättar PG.

”Men blue ace” låter väl bra tyckte någon och de andra nappade, fast så var det där med stavningen. Ace råkade bli ass och så blev det Blueass. Det namnet har gett bandet uppförsbacke i vissa sammanhang. Exempelvis i samband med en USA-turné, där arrangörer knappt vågade bokade ett band vars namn faktiskt betyder blåarsle.

– Men på den tiden hette ju banden saker som Farfar brinner inne. Blueass stack inte ut då! hävdar PG.

Håller igång

De har funderat ibland på att byta namn men så blev det aldrig. I år firar Blueass 35 år och är inne i en ny, aktiv fas. De har bokat in en och annan spelning och har nu också släppt en skiva, Things left behind, som är deras första sedan 2001. ”En seg comeback” säger Ralph att de gjort, sedan de börjat spela igen efter ett längre uppehåll.

– Vi är inte så produktiva, men vi håller i gång, säger Ralph. Jag har suttit här och skrivit låtar och förhoppningsvis ska det bli mer.

Hittade Måns

Det där uppehållet kom vid en tidpunkt när man som utomstående betraktare snarare skulle gissat att bandet skulle ha satsat ännu hårdare. En stor, uppmärksammad turné, många lovord – och så tog det tvärstopp.

– Vi gjorde en USA-turné som tog musten ur oss. Utan att veta om det tog vi en paus, säger Ralph.

2005 gick man mer officiellt åt olika håll, men fortsatte spela om än i nya konstellationer. Sedan dök lusten upp igen... dock inte riktigt hos alla. Per Hero fortsatte pausen från Blueass och en ny trummis behövdes och så kom Måns in i bilden igen efter 30-talet år...

– Vi hade så klart tänkt på honom men vi visste att han bodde i Säffle, så vi tänkte att han nog skulle tycka det var för långt att åka. Sen la vi ut en efterlysning på Facebook och gissa vem som svarade? säger PG.

– Måns?

– Nej, min fru! säger Måns.

Och frugan hade koll, visst ville Måns spela med bluesgänget igen... Han tar bussen från Säffle för att repa, vilket tar sin tid men brinner man för musiken finns få hinder.

Gitarrkastare

Under Blueass 35-åriga historia har bandmedlemmar har kommit och gått och stilmässigt har man rört sig i den ena eller andra riktningen. De har varit fler och färre på scenen, haft stora och små spelningar, siktat högt eller hobbylirat och de gör ingen hemlighet av att de ibland haft vitt skilda åsikter om hur det egentligen ska låta om Blueass.

– Vi vet var vi har varandra och vågar prata, säger Morgan.

– Det viktiga är att det blir bra, säger Ralph.

– Vi har väl kastat gitarrer på varandra ibland, erkänner PG.

– Det var så mycket vi ville men kunde inte alltid uttrycka det, säger Ralph.

– Det som gör att det inte blir så hetsigt i dag är att vi blivit äldre, säger PG.

De är lite oeniga om hur demokratisk processen i bandet är, men det verkar som att alla får chansen att pröva sina idéer. Och de har ju lyckats enas om en hel skiva – Things left behind, med brett bluesperspektiv.

– Den här skivan är inget avslut, lovar Ralph.

Tvärtom ska det bli mer, både av låtar och spelningar.

– Vi har sparkat i gång vagnen igen och försöker boka så mycket som vi tycker att vi vill, säger Ralph.

Tidlös musik

Kanske blir det någon spelning i Filipstad i sommar, men de här killarna hetsar inte. Att skivan tog sin tid att göra tycker de inte gjorde så mycket egentligen:

– Vi har inte haft bråttom, det är tidlös musik! säger PG och glädjs åt att ha fötterna i bluesen, där man som sångare och musiker kan åldras med värdighet:

– Det här är inget åldersbundet. Vi kan hålla på hur länge som helst.

Snacka om första parkett. När FT hälsar på i replokalen hemma hos gitarristen Ralph Broqvist är bandet i full gång med att träna inför påskhelgens spelning i Kopparberg. Jag plåtar och blir sen sittandes på en pall, mitt i rummet, omringad av bas, trummor, gitarr och sång.

Det låter bra. Det känns bra. Det är – äkta musik.

Det har hunnit gå 35 år sedan Blueass formerades. Ralph Broqvist och Peter ”PG” Gustavsson var med från allra första början, Morgan Jansson kom in efter tiotalet år och Måns Tingberg lyckas vara färskast i bandet samtidigt som han faktiskt var med redan innan bandet bildades:

– Första bluesbandet innan vi blev Blueass var jag på gitarr, Jonas Tingberg på bas och Jonas lillebror Måns på trummor, berättar PG. Vi var 16, 14 och 12 år gamla och spelade lite som en trio. Vi hette Purple Haze, fast vi inte spelade en enda Hendrix-låt.

Intensiv start

En kväll stötte Purple Haze ihop med Megaherz, ett annat lokalt band. De båda banden repade båda i Strandvägsskolan om kvällarna och i Megaherz spelade Ralph Broqvist.

– Vi råkade repa efter varandra och träffades där. Sen spelade vi i fem timmar och bildade bandet.

Ur-Blueass kom att bestå av PG, Ralph Broqvist och Per Hero, och namnet kom till inför en spelning.

– Vi skulle ju ha ett namn, men hade inget inför vår första spelning någon gång i november december 81, berättar PG.

”Men blue ace” låter väl bra tyckte någon och de andra nappade, fast så var det där med stavningen. Ace råkade bli ass och så blev det Blueass. Det namnet har gett bandet uppförsbacke i vissa sammanhang. Exempelvis i samband med en USA-turné, där arrangörer knappt vågade bokade ett band vars namn faktiskt betyder blåarsle.

– Men på den tiden hette ju banden saker som Farfar brinner inne. Blueass stack inte ut då! hävdar PG.

Håller igång

De har funderat ibland på att byta namn men så blev det aldrig. I år firar Blueass 35 år och är inne i en ny, aktiv fas. De har bokat in en och annan spelning och har nu också släppt en skiva, Things left behind, som är deras första sedan 2001. ”En seg comeback” säger Ralph att de gjort, sedan de börjat spela igen efter ett längre uppehåll.

– Vi är inte så produktiva, men vi håller i gång, säger Ralph. Jag har suttit här och skrivit låtar och förhoppningsvis ska det bli mer.

Hittade Måns

Det där uppehållet kom vid en tidpunkt när man som utomstående betraktare snarare skulle gissat att bandet skulle ha satsat ännu hårdare. En stor, uppmärksammad turné, många lovord – och så tog det tvärstopp.

– Vi gjorde en USA-turné som tog musten ur oss. Utan att veta om det tog vi en paus, säger Ralph.

2005 gick man mer officiellt åt olika håll, men fortsatte spela om än i nya konstellationer. Sedan dök lusten upp igen... dock inte riktigt hos alla. Per Hero fortsatte pausen från Blueass och en ny trummis behövdes och så kom Måns in i bilden igen efter 30-talet år...

– Vi hade så klart tänkt på honom men vi visste att han bodde i Säffle, så vi tänkte att han nog skulle tycka det var för långt att åka. Sen la vi ut en efterlysning på Facebook och gissa vem som svarade? säger PG.

– Måns?

– Nej, min fru! säger Måns.

Och frugan hade koll, visst ville Måns spela med bluesgänget igen... Han tar bussen från Säffle för att repa, vilket tar sin tid men brinner man för musiken finns få hinder.

Gitarrkastare

Under Blueass 35-åriga historia har bandmedlemmar har kommit och gått och stilmässigt har man rört sig i den ena eller andra riktningen. De har varit fler och färre på scenen, haft stora och små spelningar, siktat högt eller hobbylirat och de gör ingen hemlighet av att de ibland haft vitt skilda åsikter om hur det egentligen ska låta om Blueass.

– Vi vet var vi har varandra och vågar prata, säger Morgan.

– Det viktiga är att det blir bra, säger Ralph.

– Vi har väl kastat gitarrer på varandra ibland, erkänner PG.

– Det var så mycket vi ville men kunde inte alltid uttrycka det, säger Ralph.

– Det som gör att det inte blir så hetsigt i dag är att vi blivit äldre, säger PG.

De är lite oeniga om hur demokratisk processen i bandet är, men det verkar som att alla får chansen att pröva sina idéer. Och de har ju lyckats enas om en hel skiva – Things left behind, med brett bluesperspektiv.

– Den här skivan är inget avslut, lovar Ralph.

Tvärtom ska det bli mer, både av låtar och spelningar.

– Vi har sparkat i gång vagnen igen och försöker boka så mycket som vi tycker att vi vill, säger Ralph.

Tidlös musik

Kanske blir det någon spelning i Filipstad i sommar, men de här killarna hetsar inte. Att skivan tog sin tid att göra tycker de inte gjorde så mycket egentligen:

– Vi har inte haft bråttom, det är tidlös musik! säger PG och glädjs åt att ha fötterna i bluesen, där man som sångare och musiker kan åldras med värdighet:

– Det här är inget åldersbundet. Vi kan hålla på hur länge som helst.