2017-09-19 06:00

2017-09-19 06:00

Ledare: Svårt val

I kyrkovalet heter det inte partier utan nomineringsgrupper. Men när valet väl är gjort, är det likafullt partierna som vunnit.

Borgerligt alternativ, Fisk och Öppen kyrka i alla ära. När kyrkovalets stora vinnare utropas är det ändå välbekanta partinamn som Centerpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som nämns. I kyrkovalet heter visserligen dessa partier också ”nomineringsgrupper”, men för väljaren är det nog struntsamma vad de kallas rent tekniskt. Många tar något de känner igen och vet ungefär vad det brukar stå för – åtminstone i frågor som rör den ”vanliga” politiken.

I ett val där bara 12 procent brukar bry sig om att överhuvudtaget rösta, är det inte heller många som bryr sig om att gå in och ta reda på vad varje tillgängligt alternativ står för i de kyrkopolitiska frågorna. Inte blir den som faktiskt läser på så mycket klokare heller. På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa bland annat följande, som vi klipper från svaren från nomineringsgrupperna på riksnivå, som fått frågan om vad de tycker är viktigast i kyrkan:

”En öppen och fördomsfri kyrka med rikt gudstjänstliv där musiken är prioriterad.”

”Svenska kyrkan ska vara en demokratiskt styrd organisation där alla känner sig välkomna.”

”Mer än 20 000 personer är anställda i kyrkan. De har rätt till en god arbetsmiljö, möjligheter till utveckling och kompetensförsörjning.”

”Det är viktigt att dop, vigslar, begravningar måste kunna vara både storslagna och enkla.”

Lycka till med att gissa vilka som tycker vad. Visst finns det skiljelinjer, men mycket är också ganska fluffigt och öppet och så allmänt hållet att det vid ett snabbt påseende känns som att man kan rösta på lite vad som helst och få samma effekt. Då blir det också lätt att kända partinamn blir de som slinker ner i valkuverten.

Att en grupp med namnet Partipolitiskt obundna, Posk, blev näst störst i valet till kyrkomötet och tredje störst till Karlstads stiftsfullmäktige är ändå en ledtråd till att många väljare skulle uppskatta ett kliv från partipolitiken i det kyrkliga livet. Samtidigt var det just partipolitiska hänsyn – att mota eller främja SDs intåg i kyrkan – som verkar ha lyft valdeltagandet.

Klivet från 13 till 18 procent är bra. Fortfarande är det dock så pass lågt att en rimlig diskussion till nästa gång är hur man borde göra i stället. Och visst är det väl ett riskmoment om utgångspunkten för att överhuvudtaget rösta och för vilket val man gör, styrs av faktorer som faktiskt inte egentligen har med kyrkans verksamhet att göra?

Lena Richardson

Borgerligt alternativ, Fisk och Öppen kyrka i alla ära. När kyrkovalets stora vinnare utropas är det ändå välbekanta partinamn som Centerpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som nämns. I kyrkovalet heter visserligen dessa partier också ”nomineringsgrupper”, men för väljaren är det nog struntsamma vad de kallas rent tekniskt. Många tar något de känner igen och vet ungefär vad det brukar stå för – åtminstone i frågor som rör den ”vanliga” politiken.

I ett val där bara 12 procent brukar bry sig om att överhuvudtaget rösta, är det inte heller många som bryr sig om att gå in och ta reda på vad varje tillgängligt alternativ står för i de kyrkopolitiska frågorna. Inte blir den som faktiskt läser på så mycket klokare heller. På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa bland annat följande, som vi klipper från svaren från nomineringsgrupperna på riksnivå, som fått frågan om vad de tycker är viktigast i kyrkan:

”En öppen och fördomsfri kyrka med rikt gudstjänstliv där musiken är prioriterad.”

”Svenska kyrkan ska vara en demokratiskt styrd organisation där alla känner sig välkomna.”

”Mer än 20 000 personer är anställda i kyrkan. De har rätt till en god arbetsmiljö, möjligheter till utveckling och kompetensförsörjning.”

”Det är viktigt att dop, vigslar, begravningar måste kunna vara både storslagna och enkla.”

Lycka till med att gissa vilka som tycker vad. Visst finns det skiljelinjer, men mycket är också ganska fluffigt och öppet och så allmänt hållet att det vid ett snabbt påseende känns som att man kan rösta på lite vad som helst och få samma effekt. Då blir det också lätt att kända partinamn blir de som slinker ner i valkuverten.

Att en grupp med namnet Partipolitiskt obundna, Posk, blev näst störst i valet till kyrkomötet och tredje störst till Karlstads stiftsfullmäktige är ändå en ledtråd till att många väljare skulle uppskatta ett kliv från partipolitiken i det kyrkliga livet. Samtidigt var det just partipolitiska hänsyn – att mota eller främja SDs intåg i kyrkan – som verkar ha lyft valdeltagandet.

Klivet från 13 till 18 procent är bra. Fortfarande är det dock så pass lågt att en rimlig diskussion till nästa gång är hur man borde göra i stället. Och visst är det väl ett riskmoment om utgångspunkten för att överhuvudtaget rösta och för vilket val man gör, styrs av faktorer som faktiskt inte egentligen har med kyrkans verksamhet att göra?

Lena Richardson