2017-05-23 06:00

2017-05-23 06:00

Heja Totte!

Kommer ni ihåg Totte? Han som skulle få en kulpåse i present?

Turerna kring skateparken i Filipstad – den som fortfarande inte finns efter i runda slängar 20 års diskussioner – för tankarna till denna klassiker med humor-nestorn Gösta Ekman, men med en stor skillnad. Totte-sketchen tål ännu att skrattas åt, medan skejtkarusellen inte är rolig alls. För minns ni Totte så minns ni väl också hur det gick. När alla attiraljer var tänkta på, alla tillägg tillagda, alla krav krävda och summan skulle summeras – ja då backar Tottes mamma (Lena Nyman) för att det blev ju så krångligt alltihopa.

”Totte ska inte ha några kulor. Totte ska ha en banan”.

Men skejtarna i Filipstad, de är faktiskt värda inte en banan, utan en bana. Observera att jag inte skriver skejtbarnen eller ens skejtungdomarna. Det finns numera till och med ”skejtvuxna”, för de som var med när diskussionerna drog i gång första varvet har fyllt åtminstone 25. Men visst är det troligt att det är en ungdomlig publik som mest kommer att traktera den aktivitetspark som nu förhoppningsvis är på gång. Och nog vore det en jättebra sak med en anläggning som kommer att bidra till att den unga generationen får röra på sig. Ni har väl hört larmrapporterna om den stillasittande ungdomen?

Så här nära en riktig anläggning för skateboard och trickcykling har Filipstad aldrig varit förr. Pengar finns, från Allmänna arvsfonden och i kommunen, och riktiga ritningar. Saknas bara platsen – vilket inte var så bara, skulle det visa sig. Nu är man inne på tredje förslaget (i modern tid, alltså). Efter att rosa parken och Ferlinskolan dissats, föreslås nu Flakudden. Om det är bra nog är oklart – synpunkter kom direkt och vid Gud måtte det inte bli bli en strandskyddsfråga också.

En del av diskussionerna hittills har präglats snarare av ”ungar ska lära sig veta hut” än vad som egentligen är en bra placering. Glöm att kidsen tror på att gamlingarna minsann gick åtta mil i snöstorm till skolan varje dag. Ju längre bort från allfarvägarna parken placeras, desto mer skjutsande blir det för föräldrarna när barn och cyklar och brädor ska transporteras.

Om just Flakudden är rätt plats återstår att se, än är varken debatten eller bygglovet färdigt, men en ganska central plats är att föredra. Ungar som rör sig och stojar behöver inte automatiskt skuffas undan – tvärtom kan det bli riktigt kul att få se och höra aktiva, glada människor som övar på mer eller mindre spektakulära övningar.

En annan viktig sak är att byggstarten blir snart, innan fondpengarna brinner inne och innan ytterligare generationer hinner växa upp och flytta från stan.

Lena Richardson

Turerna kring skateparken i Filipstad – den som fortfarande inte finns efter i runda slängar 20 års diskussioner – för tankarna till denna klassiker med humor-nestorn Gösta Ekman, men med en stor skillnad. Totte-sketchen tål ännu att skrattas åt, medan skejtkarusellen inte är rolig alls. För minns ni Totte så minns ni väl också hur det gick. När alla attiraljer var tänkta på, alla tillägg tillagda, alla krav krävda och summan skulle summeras – ja då backar Tottes mamma (Lena Nyman) för att det blev ju så krångligt alltihopa.

”Totte ska inte ha några kulor. Totte ska ha en banan”.

Men skejtarna i Filipstad, de är faktiskt värda inte en banan, utan en bana. Observera att jag inte skriver skejtbarnen eller ens skejtungdomarna. Det finns numera till och med ”skejtvuxna”, för de som var med när diskussionerna drog i gång första varvet har fyllt åtminstone 25. Men visst är det troligt att det är en ungdomlig publik som mest kommer att traktera den aktivitetspark som nu förhoppningsvis är på gång. Och nog vore det en jättebra sak med en anläggning som kommer att bidra till att den unga generationen får röra på sig. Ni har väl hört larmrapporterna om den stillasittande ungdomen?

Så här nära en riktig anläggning för skateboard och trickcykling har Filipstad aldrig varit förr. Pengar finns, från Allmänna arvsfonden och i kommunen, och riktiga ritningar. Saknas bara platsen – vilket inte var så bara, skulle det visa sig. Nu är man inne på tredje förslaget (i modern tid, alltså). Efter att rosa parken och Ferlinskolan dissats, föreslås nu Flakudden. Om det är bra nog är oklart – synpunkter kom direkt och vid Gud måtte det inte bli bli en strandskyddsfråga också.

En del av diskussionerna hittills har präglats snarare av ”ungar ska lära sig veta hut” än vad som egentligen är en bra placering. Glöm att kidsen tror på att gamlingarna minsann gick åtta mil i snöstorm till skolan varje dag. Ju längre bort från allfarvägarna parken placeras, desto mer skjutsande blir det för föräldrarna när barn och cyklar och brädor ska transporteras.

Om just Flakudden är rätt plats återstår att se, än är varken debatten eller bygglovet färdigt, men en ganska central plats är att föredra. Ungar som rör sig och stojar behöver inte automatiskt skuffas undan – tvärtom kan det bli riktigt kul att få se och höra aktiva, glada människor som övar på mer eller mindre spektakulära övningar.

En annan viktig sak är att byggstarten blir snart, innan fondpengarna brinner inne och innan ytterligare generationer hinner växa upp och flytta från stan.

Lena Richardson