2016-02-25 06:00

2016-02-25 06:00

Sagorna kan lyftafram verkligheten

REPLIK FILIPSTAD: Skev fördelning i Sverige och hela EU

Ulf Söhrman har naturligtvis demokratisk rätt att försvara EU:s inhumana flyktingpolitik, likaväl som FT har rätt att på insändarsidan publicera kritiska inlägg mot EU i vilken form de vara må. De flesta av FT:s övriga läsare är intelligenta nog att förstå metaforer och symbolik.

Sagor är inget dumt sätt att försöka påverka saker och ting. Harriet Beecher Stowes ”Onkel Toms stuga” från 1852 bidrog till att avskaffa slaveriet i USA. Astrid Lindgren fick 1976 genom sin saga ”Pomperipossa i Monismanien” upp ögonen hos ekonomiska beslutsfattare om de absurda skatteregler som rådde då.

Utan minsta ironi håller jag med Ulf Söhrman om att flyktingsituationen är ett gigantiskt problem, inte minst i Filipstad och Hällefors. I dessa bägge kommuner har man 2015 tagit emot cirka 10 flyktingar per tusen invånare. Hammarö kommun tog emot en enda flykting, vilket alltså blir 0,1 (!) per tusen invånare.

Mottagandet av människor i fruktansvärd nöd är helt skevt fördelat, i Sverige och i hela EU. Fördelningen styrs av egoism och brist på medkänsla.

Däremot har ansvariga och frivilliga i Filipstad och Hällefors – politiker, folk inom olika kyrkliga organisationer, hjälporganisationer och privata personer – ställt upp och gjort det bästa av en mycket svår situation. De har följt det samiska talesättet: ”Hur många ryms i en kåta?” Svar: ”Vid oväder alltid en till.”

Bosse Landberg

Ulf Söhrman har naturligtvis demokratisk rätt att försvara EU:s inhumana flyktingpolitik, likaväl som FT har rätt att på insändarsidan publicera kritiska inlägg mot EU i vilken form de vara må. De flesta av FT:s övriga läsare är intelligenta nog att förstå metaforer och symbolik.

Sagor är inget dumt sätt att försöka påverka saker och ting. Harriet Beecher Stowes ”Onkel Toms stuga” från 1852 bidrog till att avskaffa slaveriet i USA. Astrid Lindgren fick 1976 genom sin saga ”Pomperipossa i Monismanien” upp ögonen hos ekonomiska beslutsfattare om de absurda skatteregler som rådde då.

Utan minsta ironi håller jag med Ulf Söhrman om att flyktingsituationen är ett gigantiskt problem, inte minst i Filipstad och Hällefors. I dessa bägge kommuner har man 2015 tagit emot cirka 10 flyktingar per tusen invånare. Hammarö kommun tog emot en enda flykting, vilket alltså blir 0,1 (!) per tusen invånare.

Mottagandet av människor i fruktansvärd nöd är helt skevt fördelat, i Sverige och i hela EU. Fördelningen styrs av egoism och brist på medkänsla.

Däremot har ansvariga och frivilliga i Filipstad och Hällefors – politiker, folk inom olika kyrkliga organisationer, hjälporganisationer och privata personer – ställt upp och gjort det bästa av en mycket svår situation. De har följt det samiska talesättet: ”Hur många ryms i en kåta?” Svar: ”Vid oväder alltid en till.”

Bosse Landberg