2015-11-06 11:30

2015-11-06 13:48

HBTQ är ingen fluga

DEBATT ORDFÖRANDE SOCIALNÄMNDEN FILIPSTAD: Därför ska Filipstads kommun arbeta med normerna

Listan på de kommuner, landsting, organisationer och företag som förstår vikten av att arbeta med HBTQ-frågan (Homosexuella, Bisexuella, Trans- och Queerpersoner) kan göras lång.

Under många år levde människor med annan sexuell läggning eller könsidentitet än den normativa i påtvingad skam och förnedring. Som exempel kan tas att homosexualitet var klassat som en sjukdom i Sverige fram till 1979 och att transvestism avskaffades som diagnos först 2009. I många länder är det fortfarande förbjudet att älska människor av samma kön eller vara transperson. Flera av våra flyktingar flyr till vårt land för att de riskerar att bli avrättade eller fängslade i sina hemländer just för att de har blivit kära i fel person.

I vår kommun har vi tyvärr inte arbetat särskilt strategiskt med att synliggöra och förbättra vårt bemötande av personer som inte uppfyller den s.k. normen. Därför har vi i den politiska majoriteten i socialnämnden bestämt oss för att arbeta mer aktivt för att ge personalen kunskap om HBTQ-personer. Vi har infört begreppet i verksamhetsbeskrivningen där vi säger följande: ”Vidare ska jämställdhets-, genus, HBTQ- och etniskt perspektiv beaktas i all verksamhet inom socialförvaltningen.” Vi vill helt enkelt ge personalen kunskap för att kunna bemöta alla medborgare på bästa sätt.

Reaktionen i kommunstyrelsen från den politiska vilden (fd SD), Moderaterna och Centerpartiet, var att detta är en onödig och löjlig markering och att vi med fokus på hbtq frågor exkluderar andra grupper. Eller för att citera moderaten Christer Olssons syn på frågan: ” detta är en fluga som alla vill vara med på just nu”.

Det skulle med andra ord innebära att arbetet med att stärka förståelsen för utsatta grupper inte är nödvändig och betydelsefull. Den erfarenhet som många idag vittnar om, och som burit frukt för att vi jobbat just med marginaliserade grupper i samhället, är bortkastat.

Jag vill påstå att det vittnar om att man inte vill förändra samhället, utan istället vill hålla fast vid det heteronormativa och att man därmed inte har vare sig vilja eller förmåga på att förstå att människor har rätt att älska och leva tillsammans utan könsstereotypa föreställningar. Det är inte utan att man känner den unkna doft som jag trodde hade börjat vädrats ut ur de konservativa garderoberna!

Anders Nilsson (V)

Listan på de kommuner, landsting, organisationer och företag som förstår vikten av att arbeta med HBTQ-frågan (Homosexuella, Bisexuella, Trans- och Queerpersoner) kan göras lång.

Under många år levde människor med annan sexuell läggning eller könsidentitet än den normativa i påtvingad skam och förnedring. Som exempel kan tas att homosexualitet var klassat som en sjukdom i Sverige fram till 1979 och att transvestism avskaffades som diagnos först 2009. I många länder är det fortfarande förbjudet att älska människor av samma kön eller vara transperson. Flera av våra flyktingar flyr till vårt land för att de riskerar att bli avrättade eller fängslade i sina hemländer just för att de har blivit kära i fel person.

I vår kommun har vi tyvärr inte arbetat särskilt strategiskt med att synliggöra och förbättra vårt bemötande av personer som inte uppfyller den s.k. normen. Därför har vi i den politiska majoriteten i socialnämnden bestämt oss för att arbeta mer aktivt för att ge personalen kunskap om HBTQ-personer. Vi har infört begreppet i verksamhetsbeskrivningen där vi säger följande: ”Vidare ska jämställdhets-, genus, HBTQ- och etniskt perspektiv beaktas i all verksamhet inom socialförvaltningen.” Vi vill helt enkelt ge personalen kunskap för att kunna bemöta alla medborgare på bästa sätt.

Reaktionen i kommunstyrelsen från den politiska vilden (fd SD), Moderaterna och Centerpartiet, var att detta är en onödig och löjlig markering och att vi med fokus på hbtq frågor exkluderar andra grupper. Eller för att citera moderaten Christer Olssons syn på frågan: ” detta är en fluga som alla vill vara med på just nu”.

Det skulle med andra ord innebära att arbetet med att stärka förståelsen för utsatta grupper inte är nödvändig och betydelsefull. Den erfarenhet som många idag vittnar om, och som burit frukt för att vi jobbat just med marginaliserade grupper i samhället, är bortkastat.

Jag vill påstå att det vittnar om att man inte vill förändra samhället, utan istället vill hålla fast vid det heteronormativa och att man därmed inte har vare sig vilja eller förmåga på att förstå att människor har rätt att älska och leva tillsammans utan könsstereotypa föreställningar. Det är inte utan att man känner den unkna doft som jag trodde hade börjat vädrats ut ur de konservativa garderoberna!

Anders Nilsson (V)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.