Spinner Oxhälja-historia
Molkom: Säcken knyts i hop hundra år senare
;)
Foto: Rebecca Lindholm [Förstora]
;)
Foto: Rebecca Lindholm [Förstora]
;)
Foto: Rebecca Lindholm [Förstora]
;)
Foto: Rebecca Lindholm [Förstora]
;)
Foto: Rebecca Lindholm [Förstora]
Lennart Svensson tycker att det är intressant med historia och har letat fram en passande anekdot nu när Oxhälja närmar sig. Den handlar om hans frus faster som så gärna ville gå på ”marken”. Anna Johannesson hette hon.
1912 var det riktigt ruskväder lagom till den stora marknaden i Oxhälja. Regn och kyla hägrade i Värmland och i nordligaste Sverige föll snö, fastän att det bara var början på september.
– Jag inbillar mig att det var missväxt vilket betyder att det måste ha varit panik med skörden, säger Lennart.
Potatisplock satte stopp
På den tiden tog det tid att ta sig från Molkom till Filipstad eftersom de flesta åkte häst och vagn eller rent av gick till fots. Lennart berättar att en del övernattade i Brattfors för att sedan ta sig vidare, vilket betydde flera missade dagar i skördearbetet.
Anna var 18 år gammal vid tillfället och ville gärna åka till marknaden.
– Kanske var det karlar som lockade eller kanske ville hon köpa vackra tyger? spekulerar Lennart som menar att marknaden var helig på den tiden.
Hur som helst fick hon inte göra resan till marknadsplatsen detta år, för hon var tvungen att vara hemma och plocka potatis.
– Hon ser rätt så bestämd ut, påpekar Lennart när han bläddrar i fotoalbumet med bilder på gamla släktingar. 1912 hade inte kvinnorna rösträtt så de hade inte så mycket att säga till om men hon visste vad hon ville, fortsätter han och pekar på fotografiet av Anna.
Det hon ville ha var en spinnrock som lön för mödan med skördearbetet – och mycket riktigt fick hon det. Men spinnrocken förblev relativt oanvänd då Anna inte långt därefter fick arbete som kokerska åt en diplomatfamilj på Östermalm i Stockholm. I staden arbetade hon hela sitt verksamma liv.
Cirkeln sluts
– Anna flyttade tillbaka till Molkom vid 67 års ålder och köpte den gamla växeln på Fageråshöjd. Där ville hon gärna ha det elegant runt om kring sig eftersom hon var van att vistas i finare kretsar, spinnrocken passade inte riktigt in och hon gav den till min fru, säger Lennart.
Nu har den stått på vinden i många år och samlat damm. Lennart har försökt sälja den på loppmarknad i Molkom men inte lyckats. Han tycker att det vore roligt om någon frivilligorganisation ville sälja spinnrocken på Oxhälja och låta pengarna gå till välgörande ändamål. Varför i år? Jo, därför att hundra år har passerat sedan Anna fick den i utbyte mot marknaden.
– Då är cirkeln sluten, säger han med glimten i ögat.
