Derek kastar in handduken
Filipstad: Efter 33 år som idrottslärare
– Jag har trivts fantastiskt bra här! Och är så tacksam för alla snälla människor.
Foto: Emely Wallo [Förstora]
Foto: Emely Wallo [Förstora]
Foto: Emely Wallo [Förstora]
Bottenvåningen på Åsenskolan har en bekant doft av svettiga gympaskor och blöta handdukar, precis som en skolgymnastiksal ska lukta. Här har Derek Wilbourn spenderat en stor del av sitt yrkesverksamma liv som idrottslärare.
Med rappa steg, ett brett leende och en smittsam energi sträcker han fram högerhanden.
– Nice to see you, säger Derek med uppriktigt blick och ett fast hanslag.
Den 64-åriga, inom kort pensionerade, gymnastikmagisterns artiga, engelska påbrå går inte att ta miste på. Derek Wilbourn kom till Sverige när han var strax över 20 år. Sedan dess har hemmet han delar med sin fru i Molkom blivit hans fasta punkt och jobbet som idrottslärare i Filipstad hans andra hem.
– Jag började vikariera -71 för en idrottslärare som var på repmånad, berättar Derek som efter det blev kvar inom skolvärden.
– Jag har mest arbetat med barn från låg- och mellanstadiet, men även med gymnasieelever och vuxna. Jag har nog jobbat på alla skolor i Filipstad, även byskolorna, säger han.
Fotboll och skidor
Känslan av utveckling och att kunna prestera bättre har alltid varit något som drivit och triggat den passionerade sportfantasten Derek. Innan flytten från England spelade han mycket fotboll och under sina år i Sverige har han även lärt sig uppskatta skidåkning.
– Det är en perfekt träningsform, något jag tycker mycket om att göra, säger han.
Och då sport alltid varit en stor intressefaktor i Dereks liv, var steget till idrottslärare inte långt borta.
– När man inte var så bra i fotboll som man kanske ville fick man bli lärare i idrott i stället, skrattar Derek och fortsätter:
– Jag har alltid tyckt mycket om att jobba med människor. Det gäller hela tiden att utveckla sig och hitta nya vägar. När det gäller barn och idrott måste man plocka fram det roliga och positiva i situationen så de inte upplever obehag. Det handlar mycket om fantasi och lek.
Naturligt ledarskap
Med sin skicklighet att kunna motivera andra, vara bestämd men ändå hjärtlig och lyhörd, besitter Derek en naturlig ledarskapsförmåga. Men om det inte vore för all stöttande hjälp han fått genom åren skulle Derek enligt honom själv aldrig orkat jobba som idrottslärare i hela 33 år. Filipstad har mycket att vara stolt över, menar han.
– Jag har egentligen aldrig förstått mig på mottot ”Så mycket bättre”, men sett ur en idrottslärares perspektiv är Filipstad faktiskt så mycket bättre. Här finns många resurser att tillgå. Bland annat finns badhuset, skidspår, slalombacken, skytteklubben, ridhuset och mycket mer! Det är fantastiska möjligheter. Jag har alltid trivts så bra här, trots att jag fått andra erbjudanden med mer betalt har jag aldrig kunnat lämna den här staden.
Tacksam för hjälpen
Derek känner en stor tacksamhet för alla företag och föreningar som ställt upp och på diverse sätt bidragit vid idrottsarrangemang. Men liksom allt har sin tid, menar Derek att det är dags för honom att pensionera sig och låta nästa generation ta över. Själv ska han nu ut och resa, träna på sin golfswing och låta de gröna fingerarna härja fritt i trädgården hemma i Molkom.
Men det är klart, kommer det något erbjudande om ett kortare vikariat kommer Derek ha svårt att säga nej.
– Jag trivs väldigt bra i klassrummet. Jag har undervisat i Engelska förut, så det skulle jag kunna tänka mig.
Även om beslutet om pension känns moget för Derek, är övertygelsen stor att Mr Skolidrott kommer bli saknad av många generationer stassare.


























































