2017-08-11 06:00

2017-08-11 06:00

Väcker minnen

FILIPSTAD: Fredsbaskrarna håller seminarium i Värmland

Rune Jansson från Filipstad är en av dem som ingick i de första bataljoner som Sverige sände i väg på uppdrag utomlands. Första uppdraget var vid Ghasa-remsan, det andra i Kongo och det tredje på Cypern. I helgen deltar han i Fredsbaskrarnas återträff i Värmland.

1958 ansökte Rune Jansson om FN-tjänstgöring.

– Jag tyckte det lät intressant med mission, jag ville vara med och hjälpa till där det var svåra förhållanden. Så jag sände in en ansökan och blev antagen, jag var då i 20-årsåldern och det kändes mycket hedersamt att få vara en av dem som fick vara med och hjälpa till. På den tiden var det inte vanligt att man åkte utomlands, varken på semester eller i jobb. Jag var glad att jag kom med, men orolig för vad arbetsgivaren skulle säga, men jag fick ledig från min tjänst på Wasabröd, säger Rune.

Ghasa

Första uppdraget var i samband med Suezkrisen där truppen skulle bevaka överfart vid Tiranasundet efter att kanalen öppnats samt gränsbevakning mellan Palestina och Israel.

– Man kunde inte på något vis föreställa sig hur det skulle komma att bli. Visst hängde jag med i nyhetsrapportering och så vidare här hemma, men det är något annat att vara mitt i händelsernas centrum. Där blev det en lösning rätt omgående, så vi var aldrig med om några incidenter. Jag tjänstgjorde i sex månader innan jag åkte hem.

Inbördeskriget i Kongo

Nästa uppdrag kom några år senare i samband med Kongokrisen som föranleddes av att landet förklarades självständigt från Belgien med påföljande inbördeskrig mellan utbrytarprovinsen Katanga och resten av Kongo.

– Det var 1961. Vi fick utbildning före, en enklare sådan, inte alls som avancerat som i dag, i bemötande, hur människorna levde i landet och fick lära oss några meningar på swahili. Under lektionstid fick vi höra att Dag Hammarskjölds plan blivit nedskjutet. Hjälparbetet kom att innehålla en stor del försvar den här gången.

Beskjutna vid landning

Redan vid landningen på flygplatsen blev 14:e bataljonens plan beskjutet.

– Det kändes väldigt olustigt. Efter Hammarskjölds död hade konflikten blossat upp betydligt, säger Rune som hade sin tjänstgöring varvad med vakttjänst och chaufförsuppdrag – Läget var spänt och vi blev utrustade med vapen och handgranater. Tshombe hade anställt en hel armé för att försvara Katanga mot regeringen för att bli självstyrande med imkomst av sina dyra mineraler, så det var mycket oroligt i landet.

Fängelse

Han minns att flera egna soldater ut bataljonen fängslades.

– De upplevde ett helvete i fängelset. Varje morgon blev de skenavrättade, det var en ohygglig upplevelse för dem, några av killarna blev aldrig sig själva efter det, utan valde att ta sina liv.

Lika osannolikt var det när en sovplats på förläggningen blev ståendes tom.

– Det var en av oss som blev beskjuten i tornet i pansarvagnen. Han bar skottsäker väst, men det hjälpte inte, utan han avled av sina skador.

Erfarenhet

Rune upplever att uppdragen gett erfarenhet i livet.

– Upplevelsen med att vara ute i FN-tjänst är såväl negativ som positiv. Det kan vara nöd och elände, men mycket positivt också med det gensvar vi fick från befolkningen, med den starka gemenskap vi hade inom bataljonen och att vi fick se och upptäcka naturen i ett nytt land. Kanske var det så att handlingskraft- och ledarskapsegenskaper utökades i samband med tjänsten.

Nyheter varje dag

Han följer i dag, lika intresserat, både inrikes som utrikesnyheter via press och TV.

– Oroligheter i olika länder är lika aktuellt i dag som det var då, historien upprepar sig på olika platser i världen. Förra årets stora flyktingsström hit till Sverige kom att bli nutidens upplevelse av krigens verkningar. Det fick vi vara med om i Kongo, då ett flyktingläger fick slå sig ned intill vår svenska bas. Lägret inhyste upp till 40 000 flyktingar i en stad bestående av tält och plåtskjul. Där fick vi också vara behjälpliga och göra insatser, vi ansvarade även för matutdelning.

Uppmärksammas

Genom åren har Rune erhållit ett flertal medaljer för sin insats. 1988 gavs även uppskattning till FN-veteraner på Nobeldagen och för några veckor sedan kom ytterligare en medalj med posten.

– Uppdragen har jag lagt bakom mig för länge sedan, det var en tid i livet för många år sedan. Jag har kvar baskern, halsduken och bilder som jag tagit med min kamera, samt ett par medaljer och diplom. Den senaste medaljen var en hedersdito för oss som var med i den allra första trupp som Sverige sände ut på uppdrag utomlands. Att jag för så länge sedan, jag är 79 år nu, har varit med i FN-tjänst är inget jag brukar prata om. Men uppdragen uppmärksammas fortfarande och då väcks minnena till liv igen.

I dag och i morgon arrangeras Kongo-seminarium i Sunne.

– Det har blivit några träffar genom åren. jag har bland annat varit med på resa till Cypern, där vi besökt platser som vi tjänstgjort. Under fredag är jag med på träffen i Sunne. Det är dock intressant att någon gång träffa och lyssna till andra som var med den här tiden.

1958 ansökte Rune Jansson om FN-tjänstgöring.

– Jag tyckte det lät intressant med mission, jag ville vara med och hjälpa till där det var svåra förhållanden. Så jag sände in en ansökan och blev antagen, jag var då i 20-årsåldern och det kändes mycket hedersamt att få vara en av dem som fick vara med och hjälpa till. På den tiden var det inte vanligt att man åkte utomlands, varken på semester eller i jobb. Jag var glad att jag kom med, men orolig för vad arbetsgivaren skulle säga, men jag fick ledig från min tjänst på Wasabröd, säger Rune.

Ghasa

Första uppdraget var i samband med Suezkrisen där truppen skulle bevaka överfart vid Tiranasundet efter att kanalen öppnats samt gränsbevakning mellan Palestina och Israel.

– Man kunde inte på något vis föreställa sig hur det skulle komma att bli. Visst hängde jag med i nyhetsrapportering och så vidare här hemma, men det är något annat att vara mitt i händelsernas centrum. Där blev det en lösning rätt omgående, så vi var aldrig med om några incidenter. Jag tjänstgjorde i sex månader innan jag åkte hem.

Inbördeskriget i Kongo

Nästa uppdrag kom några år senare i samband med Kongokrisen som föranleddes av att landet förklarades självständigt från Belgien med påföljande inbördeskrig mellan utbrytarprovinsen Katanga och resten av Kongo.

– Det var 1961. Vi fick utbildning före, en enklare sådan, inte alls som avancerat som i dag, i bemötande, hur människorna levde i landet och fick lära oss några meningar på swahili. Under lektionstid fick vi höra att Dag Hammarskjölds plan blivit nedskjutet. Hjälparbetet kom att innehålla en stor del försvar den här gången.

Beskjutna vid landning

Redan vid landningen på flygplatsen blev 14:e bataljonens plan beskjutet.

– Det kändes väldigt olustigt. Efter Hammarskjölds död hade konflikten blossat upp betydligt, säger Rune som hade sin tjänstgöring varvad med vakttjänst och chaufförsuppdrag – Läget var spänt och vi blev utrustade med vapen och handgranater. Tshombe hade anställt en hel armé för att försvara Katanga mot regeringen för att bli självstyrande med imkomst av sina dyra mineraler, så det var mycket oroligt i landet.

Fängelse

Han minns att flera egna soldater ut bataljonen fängslades.

– De upplevde ett helvete i fängelset. Varje morgon blev de skenavrättade, det var en ohygglig upplevelse för dem, några av killarna blev aldrig sig själva efter det, utan valde att ta sina liv.

Lika osannolikt var det när en sovplats på förläggningen blev ståendes tom.

– Det var en av oss som blev beskjuten i tornet i pansarvagnen. Han bar skottsäker väst, men det hjälpte inte, utan han avled av sina skador.

Erfarenhet

Rune upplever att uppdragen gett erfarenhet i livet.

– Upplevelsen med att vara ute i FN-tjänst är såväl negativ som positiv. Det kan vara nöd och elände, men mycket positivt också med det gensvar vi fick från befolkningen, med den starka gemenskap vi hade inom bataljonen och att vi fick se och upptäcka naturen i ett nytt land. Kanske var det så att handlingskraft- och ledarskapsegenskaper utökades i samband med tjänsten.

Nyheter varje dag

Han följer i dag, lika intresserat, både inrikes som utrikesnyheter via press och TV.

– Oroligheter i olika länder är lika aktuellt i dag som det var då, historien upprepar sig på olika platser i världen. Förra årets stora flyktingsström hit till Sverige kom att bli nutidens upplevelse av krigens verkningar. Det fick vi vara med om i Kongo, då ett flyktingläger fick slå sig ned intill vår svenska bas. Lägret inhyste upp till 40 000 flyktingar i en stad bestående av tält och plåtskjul. Där fick vi också vara behjälpliga och göra insatser, vi ansvarade även för matutdelning.

Uppmärksammas

Genom åren har Rune erhållit ett flertal medaljer för sin insats. 1988 gavs även uppskattning till FN-veteraner på Nobeldagen och för några veckor sedan kom ytterligare en medalj med posten.

– Uppdragen har jag lagt bakom mig för länge sedan, det var en tid i livet för många år sedan. Jag har kvar baskern, halsduken och bilder som jag tagit med min kamera, samt ett par medaljer och diplom. Den senaste medaljen var en hedersdito för oss som var med i den allra första trupp som Sverige sände ut på uppdrag utomlands. Att jag för så länge sedan, jag är 79 år nu, har varit med i FN-tjänst är inget jag brukar prata om. Men uppdragen uppmärksammas fortfarande och då väcks minnena till liv igen.

I dag och i morgon arrangeras Kongo-seminarium i Sunne.

– Det har blivit några träffar genom åren. jag har bland annat varit med på resa till Cypern, där vi besökt platser som vi tjänstgjort. Under fredag är jag med på träffen i Sunne. Det är dock intressant att någon gång träffa och lyssna till andra som var med den här tiden.

Armechef och riksdagsman på seminarium

I dag och i morgon håller Fredsbaskrarna Sverige en träff i Sunne för krigsveteraner och andra intresserade. På schemat står bland annat ett Kongoseminarium där flera veteraner berättar om sina upplevelser och med efterföljande diskussioner. Det visas även bilder från insatser från åren 1960-64.

Under lördagen föreläser Generalmajor Karl Engelbrektsson om indirekt ledarskap, att leda verksamhet på distans, ledarskap internationellt och Arméns utveckling.

Efter föreläsningen genomförs en högtidlig marsch med deltagarna. Riksdagsman Pål Jonsson som arbetar för att få till ett veterancenter, för att hjälpa personer som inte mår bra efter mission, medverkar under båda dagarna.