2017-04-28 06:00

2017-04-28 10:24

Mötte varg på nära håll

PERSBERG: Reste sig upp efter kisspausen – då var vargen fyra meter bakom henne

Britt Eklund satt på huk vid en skogskant i utkanten av Persberg. När hon reste sig upp och vände sig om, fick hon en rejäl överraskning.
– Där kom en varg, bara fyra meter från där jag stod.

I måndags förmiddag var Britt på promenad tillsammans med sonen Johan och hunden Diezel. De hade just vikit av upp på en skogsväg rakt upp i skogen, när Britt kände att hon behövde en kisspaus.

Johan gick lite före och hunden släppte hon med kopplet efter sig när hon satte sig. Huinden fortsatte mot Johan. När hon var klar reste hon sig upp och just när hon vände sig om såg hon vargen komma över vägen, alldeles bakom henne.

– Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte. Jag blev så chockad! Det enda var att jag tänkte att jag måste ha tag i hunden.

Hunden befann sig på skogsvägen ungefär mitt emellan henne och Johan, cirka tio meter från dem båda. Vargen rörde sig cirka fyra meter på andra sidan om henne.

– Det är svårt att säga avstånd, men säger jag fyra meter säger jag inte för lite i alla fall, säger hon.

Vargen var på väg över vägen när hon fick syn på den bakom sig och den fortsatte i sin färdriktning rakt över den lilla grusvägen och in i skogen.

De fick fatt i Diezel, och medan hon och hunden stod på vägen sprang Johan in en liten bit in i skogen och upp på en stor sten, för att se om han kunde få syn på vargen. Det fick han. Då var den lite längre bort, men syntes tydligt.

– Jag är glad att Johan var med, så att han också såg den. Annars hade jag kanske tvivlat på vad jag såg.

Att hon skulle komma så nära en varg hade hon aldrig föreställt sig, även om hon vetat om att det finns varg i trakten.

– Nu efteråt har jag känt att den kom lite för nära. Jag har ju hört att det finns varg här och vi har sett spår, men jag har inte tänkt så mycket på det.

Hon blev inte rädd precis när det hände, men direkt efteråt var hon ganska skärrad.

– Det jag tyckte var lite obehagligt var att jag hörde ingenting av den, det var helt tyst. Och att den inte verkade vara ett dugg rädd för oss heller. Samtidigt gjorde den mig ingenting, den var inte hotfull eller morrade eller så, men den var väldigt nära.

Efter vargmötet vände de tillbaka på skogsvägen och sprang fram till närmaste hus, där Merja Jansson bor.

– Vi tittade bakåt hela tiden och när vi kom fram till Merja, då brast det för mig. Då kom chocken och jag började faktiskt gråta. En del hade kanske blivit glada för ett sånt här möte, för de vill se en varg, men jag blev chockad, säger hon.

Nu har hon ingen lust att ge sig ut på sina vanliga joggingturer och hundpromenader igen.

– Jag vill inte göra det riktigt nu, för så pass rädd blev jag. Jag kommer inte att gå ensam som jag gjort förut, så pass mycket respekt har jag. Jag kommer nog att se mig om mera – och jag kommer inte att kissa i skogen igen!

Men någon vargdebatt vill hon inte ge sig in i. Att hon berättar om sitt vargmöte är mest för att hon tycker det är bra för folk i trakten att veta att vargen finns där, nära bebyggelsen.

– Jag är inte varken för eller emot varg, jag har ingen åsikt om vargen på det sättet. Jag tycker det är bra att man vet om att det finns varg här.

I måndags förmiddag var Britt på promenad tillsammans med sonen Johan och hunden Diezel. De hade just vikit av upp på en skogsväg rakt upp i skogen, när Britt kände att hon behövde en kisspaus.

Johan gick lite före och hunden släppte hon med kopplet efter sig när hon satte sig. Huinden fortsatte mot Johan. När hon var klar reste hon sig upp och just när hon vände sig om såg hon vargen komma över vägen, alldeles bakom henne.

– Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte. Jag blev så chockad! Det enda var att jag tänkte att jag måste ha tag i hunden.

Hunden befann sig på skogsvägen ungefär mitt emellan henne och Johan, cirka tio meter från dem båda. Vargen rörde sig cirka fyra meter på andra sidan om henne.

– Det är svårt att säga avstånd, men säger jag fyra meter säger jag inte för lite i alla fall, säger hon.

Vargen var på väg över vägen när hon fick syn på den bakom sig och den fortsatte i sin färdriktning rakt över den lilla grusvägen och in i skogen.

De fick fatt i Diezel, och medan hon och hunden stod på vägen sprang Johan in en liten bit in i skogen och upp på en stor sten, för att se om han kunde få syn på vargen. Det fick han. Då var den lite längre bort, men syntes tydligt.

– Jag är glad att Johan var med, så att han också såg den. Annars hade jag kanske tvivlat på vad jag såg.

Att hon skulle komma så nära en varg hade hon aldrig föreställt sig, även om hon vetat om att det finns varg i trakten.

– Nu efteråt har jag känt att den kom lite för nära. Jag har ju hört att det finns varg här och vi har sett spår, men jag har inte tänkt så mycket på det.

Hon blev inte rädd precis när det hände, men direkt efteråt var hon ganska skärrad.

– Det jag tyckte var lite obehagligt var att jag hörde ingenting av den, det var helt tyst. Och att den inte verkade vara ett dugg rädd för oss heller. Samtidigt gjorde den mig ingenting, den var inte hotfull eller morrade eller så, men den var väldigt nära.

Efter vargmötet vände de tillbaka på skogsvägen och sprang fram till närmaste hus, där Merja Jansson bor.

– Vi tittade bakåt hela tiden och när vi kom fram till Merja, då brast det för mig. Då kom chocken och jag började faktiskt gråta. En del hade kanske blivit glada för ett sånt här möte, för de vill se en varg, men jag blev chockad, säger hon.

Nu har hon ingen lust att ge sig ut på sina vanliga joggingturer och hundpromenader igen.

– Jag vill inte göra det riktigt nu, för så pass rädd blev jag. Jag kommer inte att gå ensam som jag gjort förut, så pass mycket respekt har jag. Jag kommer nog att se mig om mera – och jag kommer inte att kissa i skogen igen!

Men någon vargdebatt vill hon inte ge sig in i. Att hon berättar om sitt vargmöte är mest för att hon tycker det är bra för folk i trakten att veta att vargen finns där, nära bebyggelsen.

– Jag är inte varken för eller emot varg, jag har ingen åsikt om vargen på det sättet. Jag tycker det är bra att man vet om att det finns varg här.