2017-03-17 06:00

2017-03-17 06:00

Bussen är ett framtidsfordon

FILIPSTAD: Busschaufför spås bli framtidsyrke

Den 18 mars är det bussförarens dag, en temadag då en kanske lite bortglömd yrkesgrupp lyfts fram och äras. Och det finns flera skäl att omhulda dessa vägarnas riddare lite extra: busschaufför är numera ett bristyrke och branschen har svårt att hitta nya.

”En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör.”

Den gamla visan stämmer bra in på skolbusschauffören Håkan Lander. Han är verkligen en glad chaufför och han tycker att han har goda skäl.

– Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, säger han.

Gillar delad tur

När FT träffar honom sitter han i sin gula buss och läser sportsidorna i vårsolen – han har rast.

Att han som skolbusschaufför kör eleverna på morgonen och eftermiddagen innebär att hans arbetsdag är delad i två delar. Han jobbar tre timmar på förmiddagen och tre på eftermiddagen, men det har han inget emot, tvärtom.

– Jag blir ju ledig mitt på dan – jag åker mycket hellre skidor på Kalhyttan mitt på dan än i mörkret på kvällen! säger han.

Håkan driver även en liten sportbutik, Svea sport, och arbetstiderna gör att han kan syssla lite med affären under de lediga timmarna på dagen.

Rullar vidare

Han känner sig fri i jobbet och planerar att fortsätta köra även efter att han fyller 65.

– Jag ska försöka köra vidare. Jag trivs!

På jobbmässan som Arbetsförmedlingen arrangerade på Folkets hus på onsdagen var det fler som prisade bussföraryrket.

Egen skola

Inga Badh och Håkan Radevik från Nobina var på plats för att informera om yrket och om den nysatsning på en egen bussförarskola, som Nobina har på gång.

– Vi har svårt att få tag på förare, så vi tar tag i det själva, säger Inga, som är gruppchef på Nobina.

Hon började köra buss för 30 år sedan. Då var hon ensam tjej och även om fler kvinnor vågat ta plats i förarsätet med åren, står fler kvinnor i yrket fortfarande på önskelistan.

Inga hoppar själv fortfarande in och kör ibland och framhåller både människomötena och naturupplevelserna som stora plus med jobbet.

– Det kan vara helt underbart en tidig morgon när man ser solen gå upp och det är rimfrost i träden.

Och folk är inte sura då när de kliver ombord på morgonen?

– Nej! De flesta som åker dagligen är glada och är det någon som inte kommer någon dag saknar man dem.

Alla bolag behöver

Bilden av en bransch i bristsituation intygas av Per Nordin, ordförande i Örebro-Värmlands Bussbranschförening.

– Totalt sett räknar vi med att behovet av bussförare under de kommande åren är cirka 3000 per år i hela landet. Behovet ser olika ut i olika delar av landet och hos olika företag, men sammantaget är bussbranschen en näring som framöver kommer att kunna erbjuda många människor arbete. Exakt hur stort behovet är i Värmland är svårt att säga, men vi kan konstatera att samtliga företag har behov av förare, säger han i ett pressmeddelande apropå ett rekryteringsevent som föreningen gör i samarbete med arbetsförmedlingen i Karlstad under fredagen.

”En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör.”

Den gamla visan stämmer bra in på skolbusschauffören Håkan Lander. Han är verkligen en glad chaufför och han tycker att han har goda skäl.

– Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, säger han.

Gillar delad tur

När FT träffar honom sitter han i sin gula buss och läser sportsidorna i vårsolen – han har rast.

Att han som skolbusschaufför kör eleverna på morgonen och eftermiddagen innebär att hans arbetsdag är delad i två delar. Han jobbar tre timmar på förmiddagen och tre på eftermiddagen, men det har han inget emot, tvärtom.

– Jag blir ju ledig mitt på dan – jag åker mycket hellre skidor på Kalhyttan mitt på dan än i mörkret på kvällen! säger han.

Håkan driver även en liten sportbutik, Svea sport, och arbetstiderna gör att han kan syssla lite med affären under de lediga timmarna på dagen.

Rullar vidare

Han känner sig fri i jobbet och planerar att fortsätta köra även efter att han fyller 65.

– Jag ska försöka köra vidare. Jag trivs!

På jobbmässan som Arbetsförmedlingen arrangerade på Folkets hus på onsdagen var det fler som prisade bussföraryrket.

Egen skola

Inga Badh och Håkan Radevik från Nobina var på plats för att informera om yrket och om den nysatsning på en egen bussförarskola, som Nobina har på gång.

– Vi har svårt att få tag på förare, så vi tar tag i det själva, säger Inga, som är gruppchef på Nobina.

Hon började köra buss för 30 år sedan. Då var hon ensam tjej och även om fler kvinnor vågat ta plats i förarsätet med åren, står fler kvinnor i yrket fortfarande på önskelistan.

Inga hoppar själv fortfarande in och kör ibland och framhåller både människomötena och naturupplevelserna som stora plus med jobbet.

– Det kan vara helt underbart en tidig morgon när man ser solen gå upp och det är rimfrost i träden.

Och folk är inte sura då när de kliver ombord på morgonen?

– Nej! De flesta som åker dagligen är glada och är det någon som inte kommer någon dag saknar man dem.

Alla bolag behöver

Bilden av en bransch i bristsituation intygas av Per Nordin, ordförande i Örebro-Värmlands Bussbranschförening.

– Totalt sett räknar vi med att behovet av bussförare under de kommande åren är cirka 3000 per år i hela landet. Behovet ser olika ut i olika delar av landet och hos olika företag, men sammantaget är bussbranschen en näring som framöver kommer att kunna erbjuda många människor arbete. Exakt hur stort behovet är i Värmland är svårt att säga, men vi kan konstatera att samtliga företag har behov av förare, säger han i ett pressmeddelande apropå ett rekryteringsevent som föreningen gör i samarbete med arbetsförmedlingen i Karlstad under fredagen.